Har precis ätit middag med alla ornitologer och räknat kryss, dvs alla olika sorters fåglar vi sett i dag. Skrattar gott, men med värme över alla oss som sitter och kryssar in de mest okända arter. I morgon ska bi upp 4.30 så vi förhoppningsvis går se ett orrspel i skogen, innan vi åker till Tranorna igen. God natt alla fina!

Nu har vi rast och sitter i solskenet och tittar ut över det fantastiska kalkbrottet. Har kryssat än fler arter, känner mig alldeles virrig i huvudet.väntar bara att alla ska rikta sina tubkikare mot mig och få kryssa i ännu en art, ruggugglan:)

Jopp

Nu har resan startat mot fåglarnas rike!

Godnatt alla vackra, fina, duktiga, unika människovalpar!
I morgon ligger en ny dag framför oss att fylla med kärlek och glädje.
Sov gott!

Vaknade tidigt och nu går det undan i naturen vill jag lova!

Tog en morgonrunda för att se vilka vänner som ev. fått stryka med under vintern som gått. Den har visserligen varit rätt mild, men man vet aldrig.
Jag tog fram den lilla kniven som kan vara bra när naglarna inte riktigt räcker.
Buddleja, check. Persika, check, Salvia, check. Vindruva, check. Fikon.....CHECK!
Efter att nervöst ha skrapat på den hårda barken, möts jag av en ordlös, glädjerik bekräftelse i form av en fosforgrön färg.
Jag riktigt hör hur Fikon ungen skriker "Jag Lever"

Kände hur jag bara blev såååå lycklig, att den här i Skärgården har lyckats överleva på friland!
Börjar nästan tro att det lönar sig att prata med växterna, för i höstas tänkte jag att jag chansar, men för att gardera mig sa jag bryskt till mina växter "Nu ser ni till att inte frysa ihjäl!"och det lyckades tydligen!

Nu ska jag skära ner det som är brunt och bortfruset ända ner till det fosforgröna, levande.

Önskar er alla en glädjerik dag!

Lite poesi från utedasset!

Satt nu på eftermiddagen och hjärtat började dunka, fort och hårt!
En hjärtinfarkt?
Nej då, en kärlekshammare. Kärleken bara sköljde över mig, kärleken till mina barn som nu blivit vuxna, fina och underbara människor.

Människor som ska forma sin framtid och förhoppningsvis bli fria, självständiga och hitta sin plats i livet.
Dessa starka, mest fantastiska människobarn som jag har fått förmånen att få sätta till jorden.
Älskar er så mycket!

Vad ni än gör för val i livet står jag bakom er. För det är ju så "Att den man älskar, vill man dess positiva utveckling"

Dunk, dunk, dunk.....

Morgonen i dag, var betydligt kyligare än morgonen i går och så är det ju i den tidiga våren.
Mycket i livet kan ändra riktning och vi kan bli förvånade över hur förväntningar kan övergå i besvikelse. Men med våren blir vi aldrig besvikna. Den kommer, kanske inte lika fantastisk dom denna med takdropp och solsken, men den håller sitt löfte, och kommer. Det är kanske därför jag älskar den här årstiden, kanske mer än andra, den smälter bort kylan, att den håller vad den lovar. Jag har ännu inte upplevt att vintern pågår året om.

De övriga årstiderna är också fantastiska, men kan liksom glida in i varandra, vara lite ironiska "jaså, du trodde, det skulle bli varmt" och så gör sommaren lång näsa åt oss. Men våren är oundviklig, den smälter bort det kalla.

Likadant kan jag känna med människor, har väldigt svårt för ironi. Jag vet att jag snuddat vid det tidigare, men blev påmind nu på morgonen när jag såg Maria Montezami visa vädret på morgonnyheterna.
Oavsett innehållet i dokusåpan som hon och andra rika kvinnor deltog i, tycker jag om henne.
För att hon är vänlig, verkar ärlig på ett barnsligt sätt och visar att hon bryr sig om andra än sig själv. Det spelar egentligen ingen roll om det är skådespeleri, det är en vänlig karaktär. En person som man skulle kunna bli vän med.
Jämför med den ironiska, cyniska och kroppsfixerade Anna Anka, som försvann.
Vem vill ha en person med de egenskaperna som vän?
En elak person som tycker det är vansinnigt kul att kommentera andras svagheter och framhäva sig själv.
En person som gärna vill ge ordet snäll en mesig, tråkig innebörd.

Ha en fortsatt trevlig måndag och var snälla mot varandra!

Kvällen är tyst och mörk.

När man bor som jag är det verkligen mörkt. Visserligen har mina grannar belysning på även nattetid, men när jag är uppe i min lilla stuga är det svart. Ingen gatubelysning eller annat, utan svart.
En god vän till mig som är väldigt mörkrädd, uttryckte bestämt att hon aldrig skulle våga bo som jag. Det spelade ingen roll att jag berättade om mina grannar, att de bor nära.
Själv sover jag som en stock i den svarta natten och har gärna svalt i rummet. Även när jag bodde i Ursvik var det skönt att sova utomhus i bland.

Jag har aldrig varit vidare mörkrädd, men den lilla ev. rädsla jag hade försvann efter den 26 februari 1986.
Min storasyster Gunilla valde att vid 39 års ålder att lämna detta jordelivet.
Efter det försvann rädslan, det värsta hade ju liksom redan hänt.
Två dagar efteråt sköts Olof Palme. Jag hörde det i direktsändning eftersom jag sedan två nätter sovit dåligt.

Den sommaren kunde jag mitt i natten, ensam gå ner genom skogen, till vår lilla sjö som mer är en svart tjärn. Ni vet kolsvart vatten omgiven av höga granar, som i månskenet speglade sig i det ljumna vattnet.
Jag minns hur tyst och nästan magiskt det kändes, när jag ensam gick stigen ner till mossen, till Fiskmyra träsk. Ugglorna hoade och jag kunde starkt känna djurens närvaro.
Plankor var utlagda på den blöta myrmarken, ja kanske tjugo meter för att komma ut till bryggan.
Det doftade starkt av pors och när jag naken gick ner i vattnet, kände jag mig fullständigt orädd. Vad skulle kunna hända?
Den känslan har följt mig sedan dess, jag är inte speciellt rädd för något, förutom en sak, att det ska hända mina barn något. Det är den största rädslan som jag dessutom tror att jag delar med många föräldrar.
Nu säger jag godnatt till er mina vänner, och önskar er en lång och skön nattsömn.
Kram från Skogstrollet

En ny härlig lördag!

Kan bara inte låta bli att återkomma till våren, denna förföriska årstid.
Det höga tempot i dagens samhälle bidrar till att vi sällan stannar upp, och betraktar alla underverk som finns runt omkring oss
Hasseln är ett underbart och tydligt exempel på hur kärlek och fortplantning, är den starkaste drivkraften.
Blir varje år lika fascinerad hur allt hänger i hop....

Hasseln har ju i alla tider räknats som ett nyttoträd. Nötterna naturligtvis, men även de unga, raka stammarna kom till stor användning på gårdarna, ett bra alternativ till korgpilen.
Genom att hugga ner dessa spön, sådär vart femte år, kunde man vara självförsörjande på det användbara materialet.

Men nu till det fina i kråksången
Titta noga på fotot jag tog i går. Hasselbuskens gula hanhängen har öppnat sig i vårsolen till honblommornas förtjusning (röda, tofsliknade märken)
Minsta vindpust sprider hanens pollen till de små violetta tofsarna och simsalabim har ett underverk skett........

Kram alla hanar och honor!

En dag där alla sinnen väcktes till liv. Var med fina Christina och åt en fantastiskt god lunch på restaurangen i Kulturhuset, Järna.
Efteråt promenerade vi långsamt och med alla sinnen öppna, runt i parken, ner mot vattnet. Helt plötsligt hördes ett väldigt surr och i den blommande hasseln, svärmade hundratals bin.
En häftig upplevelse!
I gräsmattorna trängdes krokus, vintergäck och snödroppar, och i vattentrapporna porlade vattnet.
Himlen var blå och doften av vår omgärdade oss, som den finaste av parfymer.
Där gick vi, arm i arm och pratade om livet, men var även tysta långa stunder, och bara insöp allt.
Vänskap är verkligen en gåva och jag är oerhört tacksam för all den kärlek jag får av mina fina vänner.
Älskar er från djupet av mitt hjärta!

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon och Zulamit var han
och båda älskade så högt och älskade varann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem
tallösa världar underverk av skaparns visa hand
sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.

Och då har Zulamit en kväll av längtans makt förtärd
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld
och då har Salami som han från randen av sin sol
begynt att bygga också hon en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro
och så blev Vintergatan byggd en ståtlig stjärnebro
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna till Gud steg deras flykt:
»O Herre se vad Salami och Zulamit ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred
»Vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned.»

Och Salami och Zulamit när bryggan färdig var
de sprungo i varandras famn — och strax en stjärna klar
den klaraste på himlens valv rann upp i deras spår
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro
var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius

Swisch, swisch, swisch....

lät det när prins Charles och hans följe, snabbt passerade alla Finlandsbåtar efter besöket på fryshuset.
Själv stod jag i kö på andra sidan eftersom vägen var avstängd när de skulle passera.
Hörde samtidigt på radion att en av frågorna som ungdomarna ställt, var om det var kallt under kilten.
Vilken bra fråga! Det är faktiskt något jag också funderat på, ofta, ofta. Ibland har jag legat sömnlös och grubblat, är det kallt under kilten, är det kallt under kilten.... ni vet, som ett mantra, oummmm....

Nä, jag skojar nu.
Tycker bara att det är lite rart och rörande över omsorgen från några av er. Har fått ett par samtal och sms där ni med kärlek i tonen tycker jag är lite knäpp....fast rolig...men knäpp.
Hmmmmmm, och jag som bara skriver det som huvudet lurar handen att pränta ner. Vilket också fungerar som en ventil, lite som att ha gaser i magen och fisa. Man har ingen aning om hur det ska lukta.
En smygare kan vara skälet till att en hel lokal töms, medan en riktig brakskit dundrar " men hjälp, vad var det?" men går luktlös förbi.
Så är det med det som kommer ut och klottras ner här, jag har ingen aning om det doftar ros eller stinker, det får var och en själv bedöma.
En del kommenteras flitigt via meddelanden på FB, mail eller sms, och några här, och kära vänner det är bara roligt.
Så skriv gärna kommentarer om ni blir rörda eller berörda!
Ha en alldeles underbar kväll!

Vilken underbar morgon!

Genom springan på mitt öppna fönster hör jag fåglarnas vårsång. Visst blir man glad av deras kvitter trots att dom är väldigt morgonpigga! Jag tror dom började vid fyra. Känner mig rätt nöjd efter gårdagen som innehöll en del praktiska avsked.
1, Var iväg till Uppsala och lämnade 2011 års alla papper till revisorn, vilket känns befriande. Farväl deklaration!
2. Avslutade en trädgårdskurs som jag haft i fem veckor. Vilka duktiga deltagare!
Där satt de alla, stolta, med varsin skiss de själva gjort över sina oaser.

Väddö, Danderyd, Duvbo, Enskede, Bergshamra m.m är några ställen som kommer bli finare tack vare dem!
Ni har alla varit jätte duktiga, jag bugar djupt!
Ser fram mot trädgårdscafet idag. En hel skolklass ska komma och hjälpa till att grädda våfflor och prata med pensionärerna på Skoga där cafet äger rum. Förra gången de var där hände ett otroligt möte!
Födda på samma dag, men med 90 års åldersskillnad hade 104 åringen och 14åringen funnit varandra.

Ha det så gott idag allihop!

Självklart njuter jag också, enormt.
Av värme, kärlek, stillhet, rörelse, ljud, tystnad och rörelse och lugn. Blir ibland ett med naturen och bara följer med....glider in i symbios med livet själv...och bara njuter, i timmar. Kram och godnatt

Akt 2
Missförstå mig rätt alla underbara nummerarbetare. Menade verkligen inte att kreativiteten bara är av godo. Det finns inga som är så bra att njuta som ni mina fina vänner.
Tänk att bara ligga rakt upp och ner, timme in och timme ut, på en strand blunda och bara insupa solen....

Till skillnad från mig, som när jag ligger på mage upptäcker hur många insekter som lever i sanden, vilka vackra mönster som kan formas av snäckorna och vilka livshistorier hjärnan syr ihop om de omkring.

Som han med leopardmönstrade badbyxorna och som säkert skilt sig nyligen, och på vinst och förlust åkt på en sista minuten resa, och hamnat här.

Eller de två medelålders kvinnorna som solar toppless och har synliga stygn runt bröstvårtorna från senaste operationen, som gett brösten ett ungt och uppnosigt uttryck. Oj, nu ska dom minsann visa hur vilda och crazy dom är. Hmmmmmm, jag tycker mig känna igen dem från Sumpan.

Eller paret som inte pratar med varandra utan är försjunkna i varsin bok. Vad dom måste vara lyckliga, att som dövstum hitta sin like!...tänker jag tills jag hör, "du, stick upp och köp en bärs åt mig, hörru nu sa jag !!!!
Dom var nog inte så lyckliga...

Och så går dagen.
Jag går efter stranden och letar snäckor, eller efter strandkanten och letar växter. Jag badar och låtsas att jag är en fisk som har små,små fenor och nästan drunknar. Jag peelar mig med sand och blir mjuk och fin. Jag läser en bok. Jag ligger och skriver en bok.
Och under tiden ligger ni fina, i samma läge (kanske vänt er på magarna) och njuter.
Ulla, är du gullig och går och handlar något att dricka?
Jaaa... Det gör jag gärna, svarar jag och skuttar iväg i den varma sanden, skrattar för mig själv när jag ser hur konstiga fotspår en del lämnar.
Undrar hur deras fötter ser ut:)

Välkommen till en ny dag kära vänner!

I dag är det Vårdagjämning och 6.14 inföll ögonblicket då solskivans centrum passerade gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerade himmelsekvatorn.
Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten.

Men oj vad jag kan...eller inte.

Jag satt och lyssnade på radion och då slog det mig var, när och hur? Ni vet de tre frågorna som är så användbara i alla sammanhang.
Sagt och gjort sökte jag på nätet och fann följande text på Wikipedia (jo, jag kollade även på SMHI).
Och vet ni mina vänner, det slog mig vad utvecklingen går framåt! Jag undrar över något, knappar lite på datorn och vips, har jag fått information!
Självklart ska vi ta all information med en nypa salt.
Min pappa lärde mig att tänka kritiskt låååångt innan internet fanns, ja datorer också för den delen.
Han sa, "Ulla ha alltid i åtanke att bakom varje skriven text, tidningar, böcker m.m finns en journalist eller författare som på ett eller annat sätt framför sin text som tilltalar just henne/honom.
Så varsågod läs, lär och glöm aldrig att kunskap aldrig kan tas i från dig!

Vårdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig.
Dag och natt är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare.
Det beror på ljusets böjning i atmosfären. Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.

De flesta äldre solkalendrar räknade vårdagjämningen som nyåret och fortfarande firas det persiska nyåret, Nouruz på vårdagjämningsdagen.

Enligt gammal kristen tradition så skapades jorden just på vårdagjämningen - dagen då mörkret och ljuset är lika stora men att ljuset kommer åter.
Att Maria blev bebådad runt samma period anses då vara ett tecken på att världen nyskapades i och med Jesus. Föreställningen om jordens pånyttfödelse vid vårdagjämningen är dock förkristen och fanns i de religioner som föregick kristendomen i Europa (se även nouruz). Vårdagjämningen som jungfru Marias bebådelsedag är alltså ett exempel på kristianisering.

Önskar er alla en fin och kreativ tisdag.

Tisdag som i Norden är uppkallad efter Odens son, den fornnordiska guden Tyr. (på fornsvenska kallad Ti).
På latin heter tisdag dies Martis vilket betyder Mars dag. Tyr identifieras ofta med den romerska krigsguden Mars
I Europa under medeltiden ansågs tisdagen som en lämplig dag att inleda krig på, då detta var krigsgudens dag. Även svärdssmide och andra krigsförberedande aktiviteter utfördes vanligtvis på tisdagar.

Kram alla vetgiriga, idag vet ni mer än vad ni gjorde igår:) Som alla dagar!!! 

Det var ju roligt haha......

Tanken slår mig att det skandinaviska vädret är anpassat efter vårt vemodiga och lätt melankoliska sinne.
Glädje över vårens antågande, blandas med en själslig suck, jaha....snö....
Men kanske finns det en tanke med det hela? Att inte ta vädret eller livet för givet, utan att passa på att njuta då det är soligt och fint, såväl väderleksmässigt som känslomässigt.

Minns ni reklamen där familjen bär ut och in på det dukade midsommarbordet? Regn, sol, regn, sol...
Fördelen med det opålitliga väderlaget är kanske, att vi lättare kan vänja oss vid motgångar, att det inte blev som vi tänkt?
För visst verkar det vara väldigt jobbigt för de personer som blir alldeles till sig om planerna ändras?
Jamen, vi skulle ju ha tvättstugan idag, då kan vi ju inte ha picnic! Vi hade ju bestämt att vi skulle åka till IKEA idag, vi får bada en annan gång! Det är ju en bra film i kväll, jag vill inte gå bort på middag!

När jag håller kurser brukar jag säga, alla använder Carpe Diem (vars innebörd är fin) fånga dagen, leva i nuet, ta vara på dagen osv. Men tyvärr, är det väldigt få människor som gör det, på riktigt.
Det blir bara floskler.
I stället bryts en trevligt samtal med en god vän upp av "Oj är klockan så mycket, jag måste hinna till min samtalsgrupp" eller "hjälp nu kommer jag försent till min Yoga" eller "Jag kan tyvärr inte följa med på teatern, vi ska till rådgivare för att planera vår pension"

Nu är det inte så att det ena utesluter det andra, men visst är det lätt att komma på sig själv och tänka, VA!!! är det fem år sedan jag fick presentkortet på biljetter till Operan.

"Livet är det som pågår medan vi är sysselsatta med annat" är ju ett gammalt citat som många gånger känns relevant.
Att planera livet är naturligtvis ett måste, vi måste ha tak över huvudet och mat i magen. Men att i planeringen glömma bort att livet kan ta slut i morgon, att helt plötsligt tog allt en annan vändning, är minst lika viktigt.

Vad gör väl det om tvättstugan får vänta, eller bussen kommer några minuter för sent? Eller att den gamla kvinnan med sina ådrade och skakiga händer, som tafatt letar småmynt i sin börs, tar såååån lång tid på sig att betala? Det är ju så livet är.

Var rädda om er!

Trött, mätt och belåten efter en dag innehållande hårt jobb och frisk luft.
Känner mig som en riktig bonddräng när jag vänder jord, snickrar, slår ner pålar i den steniga marken med en tung slägga.
Avslutade dagen med en underbar söndagsmiddag, bestående av isterband och stuvad potatis, gudagott!
Tänk, till hösten kan jag äta mina egenodlade rödbetor till:)

Ser fram mot att fixa vattnet nu i veckan så jag slipper släpa med dunkarna. Längtar nämligen vansinnigt mycket, efter att få avsluta kvällen med en riktig, het bastu.
Det finns ju ingen snö att rulla sig i längre, och vattnet blir ju lite av hårdvaluta när man får bära hem varje liter. Tur att Gustavsbergsbadet finns!

Nej nu ska jag ta en kopp te och lite barkbröd med ost! Köpte brödet på mässan tillverkat av Härjedalsbröd i Lillhärdal.
Hör bara vilka underbara ingredienser:
Råg, vete, pilsnermalt, barkmjöl, salt, vatten och krossade enbär.
Inget annat!

Godkväll gott folk

Vaknade tre och bara längtade att få gå upp och börja jobba. Insåg att det var lite väl tidigt, så jag lyssnade på lite soft jazz då natt övergick till dag.

Kronärtskocka, tomaten Chokolate Chemi, tomaten Costoluto Fiorentino, rödlöken Di Genova och Tropea Rossa Tonda samt äkta Carum carvi, dvs Persisk kummin har nu fått komma i sitt rätta element, jorden. Potatisarna fyller varje fönsterbräda och jag riktigt hör hur allihop, frön och plugg, fnissar av glädje!
Jag blandar frön från såväl Impecta som weibulls, men min favorit är dock från Gourmetgarage. Ni som ännu inte upptäckt denna pärla har en fin upplevelse att vänta! www.gourmetgarage.dk

Men Ulla undrar då vän av ordning, var kommer det blå blodet in?
Jo, det ska jag berätta! Fick av min syster veta att en släkting forskat kring vår bakgrund, och trot eller ej, jag härstammar från både tysk och dansk adel. Men även franskt vandrande cirkusfolk på andra sidan OCH sameblod.
Helt plötsligt föll alla bitar på plats:).
Trevlig fortsatt söndag mina vänner!

Jag har varit och handlat sättpotatis (valde Rocket som är ett gott säkert kort, mandelpotatis och en oprövad finsk sort, Timo) penseer, påskliljor, frön och såjord. Ska fortsätta att inhägna mina utökade odlingsbäddar med högt nät mot de vackra, men ack så hungriga rådjuren. Minns när tingeltangel spelades på Tyrol och i menyn serverades "bambibiff"! Dom fick byta namn på rådjurssteken.... Ett litet sidospår bara:) Tillbaka till odlandet. Det är hög tid att sätta frön till tomaterna mina vänner, då kommer ni få njuta hela säsongen. I många kulturer, även i vår forntida, inviger man vårbruket med att ha älskog på den ytan som ska ge skörd. Det finns ju även texter på hur mannen skänker sin säd till moder jord för rikligare skörd. Ett litet tips bara! Önskar er alla en fin lördag

Sitter och väntar att maten skall komma, på ett ställe beläget på Norrtullsgatan.. På andra sidan, Norrtulls sjukhus som jag gjorde en drama dokumentär om, för tjugo år sedan. Åren går:) Hur som helst minns jag alla människoöden vi hade förmånen att få ta del utav. Skulle jag berätta om alla de barn som var inhysta, i åldrade kroppar, skulle bloggen inte räcka till....Men en man som det berättades om, hade besökt Norrtull på dess 100 årsjubileum. Han ställde sig och urinerade mot husets fasad, till mångas förskräckelse. När han blev tillsagd svarade han "jag har bott i USA i många år, men svor att jag skulle återvända innan jag dör, och pissa på det här jävla stället" Vad hade denna åttioåriga lille pojke upplevt innanför de tegelröda väggarna? Hur hade denna ilska format hans liv? Fick han ro efter besöket? Vem vet.....

Det var en gång ett körsbär som var saftigt, vackert och välsmakande. En dag kom en varelse och fick syn på körsbäret. Varelsen hade aldrig sett ett sådant vackert körsbär och stoppade raskt in det i munnen. Mmmmmm, njutningen var stor. När allt det goda fruktköttet var uppätet spottade varelsen ut kärnan, det som var kvar. Kvar på marken låg den ynkliga, fula och färglösa kärnan. Det otäcka är att det finns människor som gör detta med andra människor. Sörplar i sig av det vackra, tuggar hårt och skoningslöst, livnär sig på den andres godhet och glädje. Allt för att tillfredställa sina egna lustar, behov. Sen, när allt är uppätet går människan bort, och lämnar kärnan på den smutsiga marken. Vad människan inte vet, är att kärnan kommer att gro, börja spira igen. Det kan ta veckor, månader eller år, men den kommer att gro. Så småningom kommer den lilla bortkastade kärnan, växa och bli ett stort, vackert körsbärsträd. Den girige och hänsynslöse människan kommer resten av sitt liv få vandra i trädets skugga. För handlingen du gör är som en bumerang, den kommer alltid tillbaka, med än större kraft. Karma

Herregud....
Hörde på radion det ramaskri, någon kvinna som offentligt visat sina orakade armhålor har skapat.
Känner mig mer och mer som besökare från en annan planet.
Vi människor föds med kroppsdelar, mer eller mindre behåring, olika näsor, munnar, ja allt.
 
Den ökade rädslan att inte passa in, att inte se ut eller vara som alla andra blir en paradox i ett samhälle där alla vill vara unika. det är ju precis tvärtom. Genom operationer, ifyllnad, utfyllnad, borttagning av hår m.m blir vi alla mer och mer som ett gäng enäggstvillingar. Tråkiga, stereotypa och långt i från unika.
Att över huvud taget diskutera en fråga om hår eller inte, är ett tydligt exempel på I landsproblematik.
Jag tror inte att människor världen över, som varken har tak över huvudet eller mat för dagen, ens vet om att problemet existerar. Hela diskussionen blir inskränkt, sorglig och framförallt pubertal.
För som tonåringar och blivande vuxna, är vi alla osäkra på vad som är fel och rätt. Hormonerna rusar och vi vet inte varken vem vi är eller vad vi är.

MEN....att vuxna människor reagerar på detta är så sorgligt! Vad man då signalerar till barnen och de kommande vuxna är, du duger inte som du är född. Vaxa benen, raka armhålorna och det värsta (med risk att bli privat) är all borttagning av könshåret. Kan inte låta bli att furundras hur unga flickor i badhuset ser ut som femåringar mellan benen. Som om de aldrig kommit in i puberteten.
Tänker även på de män som attraheras av detta....hmmm....pedofili? För håret är, oavsett om man tycker om det eller ej, ett bevis på att du blivit kvinna.

Nu tänker ni säkert att jag är lika fördömande som alla andra, och det är möjligt.
Skillnaden är att jag har stor beundran och respekt för vad naturen har skapat. Tror tom att det finns någon vits med hur växter, djur och människor har konstruerats, och att det därför gör ont i hjärtat när vi bortser från detta.
Men som sagt, det gäller ju inte bara hårbeklädnaden som dagens människa vill ändra. Vi går även in och petar på djur och växters naturliga betingelser. Genom Förädling, genmanipulation och förgiftning formar vi naturen till något som inte var syftet från början.

Kanske det snart kommer ett piller som man kan ta, där vi alla föds som nakenhundar? Helt nakna förutom en tofs på huvudet, för där vill vi fortfarande ha hår...än så länge.

En intensiv dag med start på Kistamässan för att kolla att allt såg fint ut. Sedan Liljevalchs med efterföljande lunch på Blå porten och avslut med besök till Kaknästornets topp. Sedan en visit hos barnens farmor som inte var hemma så vi bara ställde tulpanerna i rummet och gick. Återvände till mässan för att plocka ner den och nu lugnet på Ingarö. Pust....

Godmorgon!

Jag tittar väldigt sällan på tv och har av den anledningen inte sett några deltävlingar av "Mello" dvs melodifestivalen. Men i går kväll tittade jag av den anledningen att det blivit ett sånt liv kring vissa av deltagarna, ni vet vilka jag menar...
Vad som är fascinerande är att det naturligtvis fanns en tanke att ta med de bägge herrarna, att skapa rubriker och locka nyfikna personer, som mig att titta. För egentligen kan man ju inte tävla i någon konstfom överhuvud taget. Det intressanta är alltid det som sticker ut, som lämnar avtryck.
Minns för ett par år sedan när en av konstnärerna på Vårsalongen hade gjort en installation, bestående av en film där en flicka steppade. Ingenting annat än femton minuter svartvit stepp.
En annan film visade hur en kvinna enträget, och med kraft försökte välta en ungbjörk, och lyckades med detta.

Mao konsten ligger i betraktarens öga eller öra för den delen!

Följetången fortsätter. Pucko har en ny taktik. Istället för att systematiskt försöka gräva sig in genom träpanelen för att komma in till mig, har han börjat med psykmetoden. Han har blivit en stalker. Tänk er själv sitta och skriva växtlistor, offerter och rita med den här synen, timme in och timme ut. Och ändå kan jag inte låta bli att älska honom! Godnatt världen

Lände mig glad och nöjd med gårdagen som dessutom gick i kvinnornas tecken. Visningsbalkongen blev som vi tänkt oss och dagen fortsatte i glädjens tecken. Kvällen tillbringades i mina barndoms kvarter i Vasastan med roliga, intelligenta, kärleksfulla och fantastiska kvinnor. Vad härligt det är att ta del av varandras erfarenheter och liv. Ni vet, jag tjatar ofta om att ett öppet sinne ger enormt mycket. till min stos glädje kröp en ny vän in i mitt hjärta! Välkommen in Chris, hoppas du ska trivas! Tack Gunilla, du bor redan där! Men...rubriken då..... Nä, det är inget guld i den här munnen efter gårdagens sushi, så trots sen hemkomst måste jag skutta upp och borsta gaddarna. Ha en fin dag kram

Vågar nog påstå att jag har väldigt lätt att känna ömhet för människor, djur, växter..ja allt som lever. Ni som känner mig vet vad jag menar:)
 
Till saken hör, att vissa ljud är förknippade till dessa känslor, ett ljud som vi alla i Holmbergssläktet använt, i alla tider.  (Ja, jag hette Holmberg som ogift men blev sedan Friberg, berg som berg...)
Hursomhelst är detta ljud ett Mmmmm fast med vemod i utandningen, som ett Mmmmmm fast i moll.
Det kan även beskrivas med att man får Tullekänslor för någon/något. Glasklart, eller hur?

Nåväl, i går kväll blev jag dock en smula skrämd av mina tullekänslor.
Eftersom jag byggde upp visningsbalkongen på Kistamässan och sedan höll en kurs i trädgård, kom jag hem sent, trött som bara den. Tänkte att nu ska det bli skönt med en dusch!
I lägenheten jag får låna hittade jag min gamla nesessär och öppnade den.

Mmmmmmm......ligger ni här, utbrast jag och fick enorma ömhetskänslor.
Inne i nesessären låg ett antal små miniflaskor med schampoo, balsam och intryckt längst in, en duschmössa för engångsbruk av tunn prasslig plast.
Alltihop medplockat från hotellrum, för att "de kan vara bra att ha sen" i kombination med WOW det är gratis!

Så jag stod där och tittade på de små vännerna, som så tappert väntat tills det var deras tur att få komma till användning. Att få göra det de var ämnade till!!!

Med stor ömhet plockade jag ut dem och bar dem varsamt, ut till badrummet.
Jag njöt av hur fint de löddrade och hur gott de luktade och kände stor tacksamhet. Ja, jag tror tom att de löddrade mer bara som tack för att komma till användning....

Då, slog det mig, Ulla du är ju knäpp!!!!
Men vet ni vad, strax efter den tanken kom Mmmmmmm.....Ulla, det gör ingenting, och så log jag fylld av Tullekänslor för mig själv!

Kram på er Mmmmmm........

En sak kan vi vara säkra på, varje vecka börjar med en måndag, i alla fall i vår kultur. Veckan är ny och oskuldsfull, allt kan hända. Utanför mitt fönster är det fortfarande vinter, men när jag tittar lite närmare ser jag hur mina vänner vårlökarna tittar upp. Jag är så nyfiken på att se om mina saffranskrokusar vill bosätta sig hos mig. Våra gröna vänner är ju precis som oss. Där vi inte trivs vill vi inte vara, oavsett om det är bostaden, jobbet eller relationer. Så jag hälsar mina små krokusar varmt välkomna, och ska göra allt i min makt för att få dem att trivas. Önskar er en fin dag!

Vaknade på favorithotellet i Gamla stan med träningsvärk i magen och finaste Annica bredvid. Oj, vad vi har skrattat och pratat, såväl djupt som grunt. Var ute och åt fantastiskt gott för att sedan lyssna på djup, innerlig, sensuell blues. Efter den goda frukosten slår det mig att så här är det, tiden vi ger är tiden vi får. Att avsätta ett dygn med en älskad vän, där samtalen får ta tid och att man även i tystnaden, hinner känna samhörighet. Det är så lätt att tänka, säga, det gör vi en annan gång. Men dagar går, blir till månader, blir till år. Helt plötsligt inser man att den andra gången kanske aldrig blir av. Så låt oss hjälpas åt att träffa varandra, njuta i varandras sällskap och känna att vi lever medan livet pågår. Önskar er alla en fin, solig och varm dag på alla sätt och vis!

Solen strålar och det känns som om det var champagne som flöt omkring i venerna i stället för blod. Tänker på hur lyckligt lottad jag är som får vara med på livets resa, ännu en stund. Har bokat hotell i Gamla stan och ska snart ge mig i väg för att träffa en fin vän. Vi ska umgås ett dygn och bara äta gott, dricka gott, prata gott, skratta gott och förhoppningsvis fram mot nattkröken, sova gott! Då vi inte ses så ofta känns det fantastiskt att få vara tillsammans så intensivt, att ha tid. För visst är det så att det tar tid att bara vara. Tänker på det vemodiga men ändå så tänkvärda "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet" ta vara på livet mina vänner! Kram