Satt nu på eftermiddagen och hjärtat började dunka, fort och hårt!
En hjärtinfarkt?
Nej då, en kärlekshammare. Kärleken bara sköljde över mig, kärleken till mina barn som nu blivit vuxna, fina och underbara människor.

Människor som ska forma sin framtid och förhoppningsvis bli fria, självständiga och hitta sin plats i livet.
Dessa starka, mest fantastiska människobarn som jag har fått förmånen att få sätta till jorden.
Älskar er så mycket!

Vad ni än gör för val i livet står jag bakom er. För det är ju så "Att den man älskar, vill man dess positiva utveckling"

Dunk, dunk, dunk.....