🌿

(null)

Kyssande vind  

Hjalmar Gullberg 


Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat dÀrvid:

du var ju en annans,

blott lÄnad en kvÀll i syrenernas tid

och i gullregnens mÄnad.


Han kysste ditt öra, ditt hÄr.

Vad fÀster sig en vind

sig om han fÄr?

PÄ ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstÄs, ej alls i början besvara hans trÄnad.

Men snart lÄg din arm om hans hals

i gullregnens mÄnad.


FrÄn din mun har han kysst

det sista motstÄnd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna lÀppar mot hans.

Det kommer en vind och gÄr:

och hela din vÀrldsbild rasar

för en flÀkt frÄn syrenernas vÄr

och gullregnens klasar.

Lördag🌿

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

En underbart brokig dag med fortsatta studier pĂ„ min vĂ€g till lĂ€keörtterapeut och botanik pĂ„ luppnivĂ„. Jag blev fascinerad över maskrosens stĂ„ndare och pistiller som kontrast till den stilige, medaljprydda herren som i solskenet var pĂ„ vĂ€g till festligheter pĂ„ Karlbergs slott. KlĂ€nningar i keramik som konstverk och nu, en drink i solskenet pĂ„ Villa Villerulla đŸŒș

🌿

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

En torsdag fylld av betraktelser. 
Vita flingor av Ă€ppelblom, likt snö pĂ„ marken och nu i kvĂ€llstid, fĂ„gelskĂ„dning och annan skĂ„dning med ornitolog pĂ„ kolonin. 🌿

MĂ„ndag morgonđŸŒș

MĂ„ndag morgon🌿
En intensiv helg med privata dilemman, stĂ€dning, odling och mĂ„nga kĂ€nslor. 
Alla dagar, helger, veckor, mĂ„nader eller Ă„r har pĂ„verkan pĂ„ oss, vi formas av det vi upplever, naturligtvis.
Om jag ser tillbaka pÄ livet som vi alla gör dÄ och dÄ Àr det starkaste ordet kÀrlek. Ett ord som Àr positivt, varmt och ger kraft lika mycket som avsaknaden dÀrav ger det motsatta.
Jag har haft förmĂ„nen att upplevt förĂ€ldrar som gett mig den livsĂ„skĂ„dningen som gĂ„va, att kĂ€rlek och vĂ€nskap Ă€r det enda som vĂ€xer ju mer man slösar med det.
Och visst Ă€r det sĂ„ att jag följt den kĂ€nslan pĂ„ gott och ont. 
Bara en gĂ„ng har livet lurat mig och lett mig i fel riktning men dĂ„ var det en vĂ€l förklĂ€dd ulv i fĂ„raklĂ€der, en "mĂ€nniska" vars ondska fick mĂ€nniskor att vissna omkring hen. Som lyckades klĂ€ ut sig sĂ„ vĂ€l att de utanför bara sĂ„g fĂ„ret.....
VÀnskap Àr ocksÄ kÀrlek och dÀr Àr Àrlighet, lojalitet och kÀnslan att vilja varandra vÀl Àr en stor del.
Finns det en finare kÀnsla Àn att kÀnna fullstÀndig trygghet i en vÀnskapsrelation, en kÀnsla att vad som Àn hÀnder vill den hÀr vÀnnen mig vÀl och hen vet att jag kÀnner detsamma.
KÀnslan av att finnas dÀr för varandra i vÄtt och torrt eller glÀdje och sorg.
Helgen gav kĂ€rlek pĂ„ alla sĂ€tt, att fĂ„ frĂ„gan stĂ€lld om jag behöver hjĂ€lp pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, handfast hjĂ€lp och kĂ€rleksfulla, positiva smĂ„ meddelanden (ibland Ă€r det fint med mobiltelefoner och offentliga medier) som ger glĂ€dje, tro och hopp.
KĂ€nner stor tacksamhet och kĂ€rlek♄ (null)



🌿

(null)

Lördagsbetraktelser

(null)

(null)

(null)

♄

TvÄ Är sedan och saknaden kommer alltid finnas men söker tröst i Jaques Werups ord

"Jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora dig"  4 maj 2016.  

ibland tar orden slut. Vet bara att livet aldrig blir sig likt och att saknaden, men samtidigt nĂ€rvaron kommer följa mig hela livet. SĂ„ mĂ„nga skratt och sĂ„ mĂ„nga tĂ„rar som vi delat. 

Stolt vandrandes med fiktiva Ă€lgkronor pĂ„ vĂ„ra huvuden, starka, rakryggade och med spaden i ena handen och champagneglaset i den andra, lika jordiga nĂ€ven. 

Efter svetskursen dÀr lÀraren nöjt antydde att vi nu kunde laga vÄra egna bilar (vilket aldrig var syftet, nej trÀdgÄrdskonst var det som gÀllde!) var texten pÄ vÄr folder sjÀlvklar.

Ett foto dÀr vi iklÀdda lÄngklÀnningar med skyddsvisir för ansiktet, hÄllandes i varsin svetsmunstycke med lysande lÄga skulle det stÄ:

" Vi Àr tvÄ trÀdgÄrdsmÀstare med sjyssta lökar och frodiga buskar som gör underverk med vÄr heta lÄga" Att yrkestiteln Homo Ludens, den lekande mÀnniskan stod under vÄra namn var sjÀlvskrivet.


I morse slocknade din lÄga och jag förbannar den jÀvla cancern som verkar skörda de finaste först.


Tack Ă€lskade Annica för tjugo Ă„r av glĂ€dje, kloka och okloka samtal, tillit och förtroende, slit och slĂ€p i samband med trĂ€dgĂ„rdar, mĂ€ssor och mĂ€nniskor. 

Tack för vÄra miniweekends pÄ Hotel, dÀr allt var sÄ myyyysigt, allt i frÄn duschtvÄlarna i smÄ plastflaskor till den insmugglade skumpan serverad i tandborstglasen. Samtalen som pÄgick till lÄngt in pÄ natten och fick oss att krampa av grÄt och gapskratt.

Tack för att du fĂ„tt mig att fĂ„ proportioner pĂ„ livet genom din positiva livssyn, trots att allt inte varit en dans pĂ„ rosor. Tack för att jag fick ha dig i mitt liv finaste lilla Du! 

Nu fÄr du frossa i ostron och skumpa hur mycket du vill och nÀr som helst. Och Annica....jag har förstÄtt att du spökar för den onde som du lovade genom sjukdom och otur

Älskar dig! (null)




đŸ’ȘđŸŒđŸ’ȘđŸŒđŸ’ȘđŸŒ

Giv mig kraft att aldrig sluta se, höra och tala om det som Ă€r fel och orĂ€tt men Ă€ven mod att inte blunda för hur onda mĂ€nniskor försöker imponera och förmildra sina handlingar med makt och rikedom. 
Not for sale đŸ’ȘđŸŒđŸ’ȘđŸŒđŸ’ȘđŸŒ (null)

🌿🌿🌿

GÄrdagens Valborgsfirande pÄ Skansen var som en pÄse gott och blandat, eldens magi, Mia SkÀringers vÄrtal, hÀrlig musik och Irish coffee som nu mer blivit en Skansentradition.

Vid midnatt hördes Monica Zetterlunds toner i huvudet.

Sakta vi gĂ„r genom stan....🌿 (null)


(null)


(null)


(null)


RSS 2.0