Så var det dags för Öland igen och den årliga skördefesten.
När vi kom fram blåste det nästintill storm och regnet föll i strida strömmar. Under de åtta år som vi åkt hit har det bara regnat 1 dag tidigare så det var en ovan känsla. Visst är det trevligare med soligt och varmt väder men med tanke på den varma och torra sommaren var det välbehövligt. Britt-Marie berättade att det varit vattningsförbud ända sedan april så det förklarade de torra slätterna.
Efter vår klassiska måltid ned rosas hemgjorda korvar och ett potatismos som skulle få Jan Stenbecks ( han älskade potatismos) omtalade mos med mer grädde än potatis att kännas som dietkost. Ljuvligt fort var det i alla fall!
Nu ser jag ut genom fönstret på de rosafärgade molnen mor den klarblå himlen och känner nyfikenhet över vad denna dag ska ge.
Av någon anledning tycker jag väldigt mycket om tåg som kommunikation, sen spelar det egentligen ingen roll om det är pendeltåg eller tåg i fjärran länder.
Att se ut genom fönstret och följa det som sker utan att behöva ha kontroll över ratten är meditativt och behagligt.
Inga bilköer, eller stressade bilförare som tror att de är racerförare, nej bara lugnt och skönt.
Efter en vecka med blandad kompott reflekterar jag över dess innehåll. Mycket trädgårdsplanering har det varit men även mycket arbete med utbildningar. Har haft förmånen att träffa 40 olika personer som pratar 12 olika språk, häftigt! Eftersom mitt ämne bl.a. är etik, bemötande och kulturella möten, ämnen som förutom trädgård ligger mig varmt om hjärtat, fanns en del frågeställningar. Bl.a. Frågan om vad det värsta man kan göra mot en annan människa. Naturligtvis var allt anonymt och när lapparna samlats in blev jag både förvånad och inte över svaren.
Att döda någon var det bara en som skrev, att slå någon var det några andra, men absolut flest svarade att bli behandlad som ingenting, som luft, som osynlig att bli ignorerad.
När vi sedan diskuterade det hela blev det helt klart, behandlas du som du inte finns, behandlas du som du inte är värd något och är man värdelös behöver man inte finnas.
När vi önskade varandra en god helg tror jag alla hade fått en tankeställare .
Önskar er en fin lördag med öppna ögon och kärlek i hjärtat.
Fredagskväll och slutet på en intensiv arbetsvecka.
I morgon är det lördag och såväl roliga som oroliga saker väntar. Eftersom jag har vänner med såväl olika religiösa som politiska bakgrunder, är jag intresserad av hur tänkesätt och traditioner fungerar. Gemensamt är dock att någon form av vilodag verkar finnas med. I Wikipedia kan jag läsa följande om den judiska sabbaten:
Shabbat, även shabbos eller shabbes, på svenska sabbat, är den bibliska samt judiskavilodagen. Shabbat firas varje vecka, från solnedgången fredag kväll tills "tre stjärnor syns" på lördag kväll, för att ge möjlighet att begrunda världens skapelse. Shabbat har mycket stor vikt i den judiska religionen, vilket gör den till en av de viktigaste högtiderna inom judendomen.
Även en del kristna firar sabbat varav den största gruppen utgörs av sjundedagsadventister.
Sabbaten omnämns tidigt i Bibeln i 1:a Mosebok då Gud efter att ha skapat världen vilar på den sjunde dagen och välsignar den.
Under Shabbat får - enligt traditionell judisk uppfattning - inget arbete utföras. Det är heller inte tillåtet att resa, att bära saker utomhus, eller att tända och släcka eld. Eftersom elektricitet anses som en form av eld är det enligt ortodox judendom heller inte tillåtet att sätta på eller stänga av ström. Dessa förbud får endast brytas för att rädda människoliv ("pikuach nefesch"). Konservativ och i synnerhet progressiv (reform eller liberal) judendom har mildrat dessa regler kraftigt.
Shabbatsfirandet inleds med att någon av de närvarande kvinnorna (i en familj hustrun) tänder levande ljus och läser en välsignelse över dem. Finns inga kvinnor närvarande utförs ritualen dock av en man. I en familj välsignar därefter fadern barnen och läser den aronitiska välsignelsen.
Under fredagskvällen äter man också en liten festmåltid, som inleds med kiddusch, ett helgande av Shabbat, genom att man läser välsignelser över vinet, det särskilda sabbatsbrödet challah samt Shabbat. Detta sker på hemmaplan.
Lördagsmorgonens gudstjänst anses som veckans viktigaste i de flesta riktningar av judendomen. Det är då man läser veckans parasha, ett avsnitt ur Torah. Efter läsningen ur Torah läses också en haftarah, en profettext. Det är ofta en ung pojke som läser ur Torah.
Shabbat avslutas med en ceremoni som kallas Havdalah. En bägare med vin hålls upp och ett ljusarrangemang bestående av minst två sammanflätade ljus tänds. Sedan läses en text där gränsen mellan Shabbats helighet och den övriga veckan markeras. En liten dosa med väldoftande kryddor räcks runt bland de församlade, som sedan håller upp händerna mot havdalahljuset och låter det reflekteras på naglarna. Sedan dricker man ur vinbägaren. På vissa håll finns en tradition att spara en sista del av vinet för att släcka ljuset i. Till sist sjungs sångerna Elijahu Hanaviom profeten Elias, och Shavuah Tov, "en god vecka".
Ja, kanske det inte vore så dumt och avsätta en dag till att bara vara?
Det är varmt ute, sommarvarmt och trots att vi vet att snart kommer bister kyla, känns det långt borta.
Den här sommaren kommer många att minnas som lång, varm och en sån där sommar som vi om många år kommer minnas som en av de mest....somriga.
För mig har den även gett minnen som möten med gamla och nya vänner men även avsked. Det är väl kanske naturens gång att för varje år som vi blir äldre närmar vi oss slutet på livet och därmed förluster av människor omkring oss.
Därför är det så ofantligt viktigt att vara rädd om de som vi älskar, för vi har ingen aning om hur morgondagen ser ut. Så innan du somnar i kväll, sänd en tanke till dem du håller av.
Efter helgens upplevelser i Oslo och bussresan som tog åtta timmar hem, var jag väldigt trött då jag kom hem igår.
Inte vet jag om det var alla intryck som jag fick av såväl museer, parker, operahus, botaniska trädgårdar och restauranger, som gav hjärnan en ordentlig puff, men trött var jag.
Samtidigt fylls själen med kraft och ork på ett sätt som gör mig lycklig.
Relationer av olika slag, kärlek och vänskap, kultur av olika slag, natur, god mat och dryck är ju det som ger livet mening och glädje. Resor ingår också men kan ju lika gärna vara en själslig resa som en fysisk, som Karin Boye skrev i sin dikt, I rörelse
"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen som är mödan värd
Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast
På ställen där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr"
I går hade jag trädgårdscafe med tema poesi som jag alltid tyckt mycket om.
Redan som liten var jag fascinerad över hur så få ord kan säga så mycket. Eftersom mina föräldrar, särskilt pappa var riktiga bokmalar fanns Nils Ferlin, Karin Boye, Dan Andersson mfl med bland författarna/poeterna.
Jag minns särskilt boken Önskedikten utgiven i samband med Sveriges radio någon gång i början på sextiotalet. Den blev en favorit från det jag knäckte koden för läskonsten.
Efter den första försvunnit i någon flytt köpte jag en ny som fortfarande ger glädje och eftertänksamhet.
Många, många gånger har jag läst dikter till tröst såväl till glädje och jag kan ärligt, från hjärtat säga att livet vore bra torftigt, ja till och med otroligt fattigt utan dem.
Så igår läste jag förutom ovan nämnda poeter även några av mina egna dikter och korta noveller, det har ju blivit ett par hundra genom åren...
Skillnaden var att jag stolt kunde läsa dem ur de böcker jag är med i, kunde känna den fysiska glädjen att läsa mina ord ur en riktig bok istället för lösa bölas. Responsen från de kanske 30 lyssnande cafegästerna var fin och en dam sa, med känsla " vet du Ulla, jag såg allt framför mig när du läste"
Den 28 september deltar jag i Ordet i Centrum på Etnografiska museet i deras fina restaurang Matmekka.
Välkommen dit kl 18- 20 och lyssna på mig, andra poeter, konstnärer, kulturfolk och njut av något gott från restaurangen.
Radion är en underbar uppfinning. Blir alltid lika fascinerad över att jag liggandes i sängen får höra musik jag älskar, musik jag inte fanns och musik som alltid funnits. Jag kan under min promenad välja att ta in de naturliga ljuden som vind och fågelkvitter eller stoppa in de små hörpropparna i örat och lyssna på kloka samtal, kultupresentationer och dagens dikt klockan 12. Till skillnad från tv där informationen är serverad i form av bild, fråntas jag på något sätt att skapa egna bilder, på gott och ont. Jag kan ta Håkan Hellström som ett exempel, han sjunger nu på radion. Jag undrar hur bilden av honom hade sett ut i mitt huvud om jag inte visste. Eller Steve Wonder, skulle jag höra om han var blind? Det är förresten något jag brukar fråga ibland, innebär det i den här utseendefixerade tiden, att blinda personer inte kan känna attraktion, bli kära? Vad blir vi attraherade av? Naturligtvis spelar utseendet roll för oss som är seende, men vad gör att vi blir kära? För mig är ärlighet, styrka i personligheten, vänlighet, intelligens, omtänksamhet, humor och empatisk förmåga något som är grunden i attraktion, utseendet kommer på sista plats eftersom det "fula" blir vackert hos den man älskar och därmed attraheras av. Nu ska jag ta en promenad i sensommarmorgonen lyssna på Ana Moura en fadosångerska som är fantastisk, Önskar en fin dag!
