Påsken är en helg med många minnen och för mig  i barndomens tid, firades den minst lika stort som julen. Nytvättade ljusa gardiner ramade in alla nyputsade fönster, påskliljor i vas, påskris som tagits in perfekt i tid inför påsk (för att dess små blad utvecklats till musöron) med gula vippor och urblåsta, målade ägg som dekorationer i kombination av otroligt välgjorda små påskkäringar i brokiga klänningar på kvast som flög omkring i riset. Maträtterna på påskbordet var dekorerat med massor av dill, gräslök och persilja, liksom för att tydliggöra vårens gröna ankomst och allt var så gott!

Äggtoddytävling på kvällen där elvisp var förbjudet med träningsvärk i handen som följd. Pappa lät alltid oss vinna trots att hans toddy var alldeles vaniljbeige och fluffig då vi andra fortfarande kände sockerkraset mellan tänderna vid provsmakningen. Pappa hällde även i en skvätt cognac i sin vilket smakade blää tyckte jag efter tjat om att få smaka.

Sen påskäggen fyllda med godsaker som efter jakt vart påskharen gömt dem gav Karius och Bactrus  stor glädje.  

Minnen av en del av barndomen som gett starka avtryck och påminner mig om saknaden efter föräldrarna men även tacksamheten över deras förmåga att skapa fest i det lilla. Att med små medel  försöka göra den många gånger hårda vardagen lite mer glädjerik, lite mer trösterik.

Så helt plötsligt finns hon där, mamma! Överallt ser jag henne med sin lilla mössa uppiffad som en topp, ett geléhallon vandrandes med sin praktiska täckkappa som värmer bra på grund av sin längd till skillnad från den vanliga täckjackan. 

Här var det inte frågan om vad som var modernt, utan funktionen i första hand, blåskatarr är ingen rolig historia för någon.

Pappa i sin tur hade mössan tätt sluten kring skallbenet så där tufft som Jack Nicholson hade i filmen Gökboet (ni som inte sett filmen, gör det) och med sin skepparkavaj såg han ut som en riktig tuffing och bytte aldrig till gelehallonstuket..

Överallt, precis överallt ser jag dem, på väg till jobbet pratandes i mobilen, på powerwalken på lunchen pratandes i mobilen, dragandes barnvagn pratandes i mobilen OM de inte slagit följe med en annan  hallontopp och pratar om barnens väl och ve. 

Dessutom könsneutralt, här pratar vi HEN med stora bokstäver, oavsett kön ser alla likadana ut, som Humpabumparna ( minns inte vad de klonade, småväxta figurerna hette och orkar inte googla)  i Johnny Depps variation av Kalle i chokladfabriken. Och jag blir både rörd och lite fnissig när jag ser en bild på en åldrande artist som har anammat toppmodet lite nonchalant sådär

Tänk att mamma inte hade en aning om att hon skulle bli en influencer så här 20 år efter sin död och det med råge!

Önskar er en fortsatt fin påskhelg med sol ute och i sinne!