Så är det

En indiankvinna besökte en dag en god vän i New York. De promenerade längs affärsgatorna på Manhattan, mitt i den hektiska stadspulsen. Ljudet från tutande bilar och gatuförsäljare blandades med ljudet från alla människor som trängdes på trottoarerna.

Plötsligt stannade indiankvinnan till och sa: ”Jag hör en syrsa!”

Vännen skrattade lite och förklarade att det inte var möjligt att höra en syrsa i allt detta oväsen, men kvinnan insisterade.

”Jo, jag hör en syrsa alldeles i närheten.”

Indiankvinnan gick fram till en stor lerkruka som prydde ingången till en av affärerna, där en stor buske bredde ut sina blad. Under ett av bladen lyfte kvinnan försiktigt fram en liten syrsa. Väninnan såg helt förbluffad ut.

”Men detta är ju helt otroligt!” utbrast hon. ”Du måste ha övernaturligt bra hörsel!”

”Nej, nej”, sa indiankvinnan med ett leende. ”Mina öron är inte annorlunda än dina. Allt beror på vad man lyssnar efter. Titta här, ska du få se.”

Kvinnan tog fram ett par mynt som hon släppte ner på trottoaren, så att de studsade iväg med ett klirrande ljud. I samma ögonblick vände sig ett dussintal personer om.

”Du ser”, sa indiankvinnan. ”Allt beror på vad man lyssnar efter.”

Okänt ursprung

Gott !!!!



Mors dag

Mors dag är nog en tradition som firas på väldigt olika sätt. 
Jag minns när jag gick i lågstadiet, mellanstadiet och vi fick måla teckningar till mamma. Det var hjärtan, hästar och blommor som prunkade och om jag inte minns helt fel hade jag en klasskamrat vars mamma var död. 
Så här i efterhand, när även jag blivit årsrik undrar jag hur hon kände sig på lektionen, hur hennes sorg såg ut. Det måste varit en konstig känsla att sitta där bland alla oss i lklassrummet och rita en häst till en mamma som inte längre levde.
Åren gick och vi firade både mors dag och fars dag rätt rejält. Först frukost på sängen, som firades varje år (även då jag inte längre bodde kvar hemma) ställde klockan på 5 för att hinna innan jobbet,  sedan middag på kvällen. 
Det var som regel en trevlig dag och mamma fick vara i centrum, vilket hon verkligen förtjänade.
I dag har traditionen luckrats upp och det verkar vara en dag mest som alla andra om man bortser från butikernas skyltfönster. Överallt påminns vi alla om kommande dag då mammorna ska skämmas bort. Det har blivit kommersiellt på ett helt annat sät
Nu på kvällen känns dagen helt ok. Jag har ätit och druckit gott till tonerna av fåglar och Jazz. Plockat ner utställningen och haft kontakt med alla tre barn varav en inte är i Sverige.
Åt morsdagsmiddag i onsdags med en av valparna och tog en fika med en annan idag. Helt ok, men...Jag ville ha frukost på sängen!:(
Sov gott så smått önskar mamma Ulla 8 år

Till Annica



Hellre en koja än ett slott om slottet saknar innehåll

”Och nu, nu, vid denna stund i livet, vill jag egentligen inte ha något. Bara min kärleks ömhet och mina vänners fantastiska sällskap. Några utbrott av skratt och vårdande ord innan jag går till sängs. De ljuva minnena av de som inte längre finns bland oss. Några träd utanför fönstret och en sektion av himlen som visar ljuset och natten. Den bästa versen i världen och den vackraste musiken. Annars kan jag äta kokt potatis och sova på golvet medan mitt medvetande är lugnt.”

-Ángeles Caso-

Lyssna gärna och dela gärna. Att skapa en oas

http://odlarna-podcast.blogspot.se/2016/05/avsnitt-23-ulla-friberg.html

Nu sticker jag opp sa sparrisknopp



Naturens konstverk igen



Naturens konstverk



Välkommen



Så är det

http://youtu.be/_2jzxqE_Fmg

Ord och inga visor...



I universum



Till Annica och Christina



Godnatt

I morgon är det Vernissage och tavlorna hänger där dom ska. 
Man kan tro att det bara är att slänga upp tavlor huller om buller, men så är det inte, det är ett väldigt mätande med måttstock och ögonmått. Inte bara avstånd och höjd är viktigt utan även motiv och färg på tavlorna måste stämma. Men när det väl blev färdigt blev det fint.
Att måla är något som är en drift för många, så även för mig. Ja, att över huvud taget uttrycka sig är en drift, överlevnad, i ord, bild eller annat forum. Det kan låta som floskler, men om man som konstnär börjar tänka i termer som kundvänligt och säljstrategi tror jag man är illa ute, eller åtminstone delvis har sålt sin själ till mammon.
Självklart måste även den ekonomiska biten in men framförallt så måste det konstnärliga värdet komma högst, annars blir allt tämligen ointressant.
Vad är då konst? Ja den frågan har ställts i alla tider. För mig handlar det om att bli berörd, i någon form, att träffas av någon slags känsla. Det kan vara glädje, sorg, nyfikenhet, kärlek, ja vilken känsla som helst, bara det inte är likgiltighet.
Just nu är jag djupt påverkad av sorg vilket naturligtvis påverkar det jag målar, det vore konstigt och avstängt annars. Förluster av människor man älskar blir som svarta hål i hjärtat och svek gröper ur såväl själ som hjärta. Men konsten läker och när jag hängde tavlorna kände jag för första gången på länge ett litet hopp, en strimma av ljus som pockar på.
Både min älskade, bortgångna vän och människor som svikit finns med i mina tavlor, på gott och ont. Annica som en kärleksfull fågel Fenix i rymden i riktning mot solen och andra i det oändliga universum där masken ramlat av.
Önskar dig, från djupet av mitt hjärta en riktig god natts sömn, var du än befinner dig



I morgon är det dags, varmt välkommen!



En liten påminnelse, varmt välkomna



Repris från 2012

En väldigt positiv följd, av att ha förmånen att omges av mångfacetterade vänner, är att de fungerar som guider.
De guidar mig, öppnar upp dörren till i en värld jag aldrig besökt tidigare . Gårdagskvällen var en sådan. 

Med en vän som öppnat upp dörren till en värld fylld av intressen jag aldrig ens varit i närheten av, besökte jag i går kväll Angarns naturreservat, som en annan vän har guidat mig till. 
Det var en mystisk stämning över kärren och inte en ornitolog så långt ögat såg, vilket i och för sig inte var så konstigt, fåglarna kurade skymning dom med.
Men den medhavda picnicen smakade gott och det var väldigt mysigt.

Det som blev glasklart för mig, var att jag guidade hen i en värld som någon annan öppnat dörren till , för mig!
Den gamla tesen som säger att "Det man inte vet om det lider man inte av", går även att vända till "Det man inte vet om njuter man inte av"

Jag ser fram mot att möta nya guider som öppnar nya dörrar! Tänk vad mycket roligt jag har framför mig!

Ha en fin och kreativ dag allesammans

I goda händer



Glädjegroda



Måndagsord



Skördetid



En dag i skogens skola

Idag fortsatte helgens utbildning och det känns som en ny värld har öppnat sig. Att hälsa på den första vitsippan man ser på våren, plocka den och ge en puss gör att man blir skyddad från sjukdom resten av året. Hästar som har värk kan beta älggräs som innehåller aspirin för att lindra värken och dagens hela behov av C vitamin täcks av några granskott eller några blåbärsblad. 
När kunskap och folktro blandas blir hela skogen som ett uppslagsverk och en sagobok.
Dagens fokus var skörd och vi plockade korgarna fulla med björkblad, älggräs, kirskål och blåbärsblad. Sen var det bara att spänna upp de rena lakanen på en av torkvindarna, fördela örterna och låta dem torka någon månad. Det ska bli så spännande att se hur mängden av örter krymper ner till 30 % och sedan brygga första koppen te. Förhoppningsvis hinner jag själv ge mig ut i skog och mark för egen del och skapa mitt första, egna örtapotek, eller, nåja, mitt första lilla förråd. 
Det känns verkligen som det här är början på en lång och lärorik resa i örternas magi!
Ska ta ett lindblomste och hoppas på god nattsömn, godnatt!

Och så lite nattord, godnatt



Kirskålspaj



Chokladpenslade Häggblad



Vatten med lindblomsblommor



På väg i skog och mark



Middag från naturen



Helgen går i kunskapens tecken. Återigen är vi blivande läkeörtpedagoger ute i skog och mark.
Hela dagen har vi letat, undersökt och samlat örter för att göra en lyxmiddag med naturens delikatesser. Färskost med ramslök bara för att nämna en av rätterna. Underbart gott!

Tack Annica



Ibland tar orden slut. Vet bara att livet aldrig blir sig likt och att saknaden, men samtidigt närvaron kommer följa mig hela livet. Så många skratt och så många tårar som vi delat. 
Stolt vandrandes med fiktiva älgkronor på våra huvuden, starka, rakryggade och med spaden i ena handen och champagneglaset i den andra, lika jordiga näven. 

Efter svetskursen där läraren nöjt antydde att vi nu kunde laga våra egna bilar  (vilket aldrig var syftet, nej trädgårdskonst var det som gällde!) var texten på vår folder självklar.
Ett foto där vi iklädda långklänningar med skyddsvisir för ansiktet, hållandes i varsin svetsmunstycke med lysande låga skulle det stå:
" Vi är två trädgårdsmästare med sjyssta lökar och frodiga buskar som gör underverk med vår heta låga" Att yrkestiteln Homo Ludens, den lekande människan stod under våra namn var självskrivet.

I morse slocknade din låga och jag förbannar den jävla cancern som verkar skörda de finaste först.

Tack älskade Annica för tjugo år av glädje, kloka och okloka samtal, tillit och förtroende, slit och släp i samband med trädgårdar, mässor och människor. 
Tack för våra miniweekends på Hotel, där allt var så myyyysigt, allt i från duschtvålarna i små plastflaskor till den insmugglade skumpan serverad i tandborstglasen. Samtalen som pågick till långt in på natten och fick oss att krampa av gråt och gapskratt.
Tack för att du fått mig att få proportioner på livet genom din positiva livssyn, trots att allt inte varit en dans på rosor. Tack för att jag fick ha dig i mitt liv finaste lilla Du! 
Nu får du frossa i ostron och skumpa hur mycket du vill och när som helst. Älskar dig!

Herr and



Promenadtankar

När våren kommer skridande som det känns att den gör i år, hinner jag verkligen uppleva den i all sin prakt. Jag följer hur knopparna sväller mer och mer för varje dag. Beskrivningen där björkens löv liknas vid musöron stämmer verkligen och även den okunnige vet att det är då som rosorna ska klippas. Gräset börjar spira, näst intill fosforgrönt och kastanjens knoppar är blanka och klibbiga.
Från mitt fönster ser jag ekens runda, pärlliknande knoppar och den randiga stammen på vildkörsbäret ger karaktär och är igenkännande, långt innan tusen och åter tusen vita, vackra små körsbärsblommor ger nektar åt hungrande, nyvakna bin.
Det är en oerhört vacker tid och den slitna meningen att vi ska fånga dagen, känns både enkel och självklar.
Under min morgonpromenad runt sjöarna kan jag följa vårens gång på ett annat sätt. Fåglarna har vårrusigt uppvaktat varandra och då och då syns hanarna spänna upp sig för sina tilltänkta fästmöer. Jag har alltid beundrat det smaragdgröna huvudet hos gräsändernas hanar, tänk att ha en klänning i den färgen!
Vetskkapen om att kärleksmötena snart resulterar i små, duniga ungar gör att motivation till promenaden ökar och jag längtar efter morgondagen redan nu. 
Jag tittar på klockan och ser att det är lite för tidigt att gå lägga mig men lite för sent att gå ut, så jag fortsätter att skriva på en av alla berättelser som står på kö att komma ut.
Funderar en stund över att verkligheten alltid överträffar dikten.
En fortsatt trevlig kväll och sedan en god natt önskar jag mig och dig.

Vitt på svart



1a maj välkommen



Igår var det Valborg i goda vänners lag och idag är det den första maj, med röda fanor och förstamajtåg för många. 
Men även min pappas födelsedag, ja jag skriver pappa för jag har aldrig sagt far, det har liksom känts högtravande.
Han gav mig de värderingar jag burit med mig hela livet, att vi alla är lika värda och att ska behandlas med respekt. Aldrig någonsin behandlade han människor med förakt eller nedlåtande, tror aldrig jag hört honom tala illa om någon. Nej, han  var inte en person som frös ut andra i gemenskapen utan hade famnen öppen för alla. 

Jag vill tro att jag har "ärvt" de egenskaperna eftersom jag vill mina medmänniskor gott. Självklart blir jag förbannad då och då för vetskapen om att vänskap, respekt och förtroende är inte något man får utan förtjänar, missbrukas ibland av människor.
Då känner jag mitt i ilskan, en tacksamhet att jag inte är lika liten som dem och kan sova gott med en god själ, för ni vet, ett gott samvete är bästa huvudkudden.
Hoppas ni får en fin söndag, var ni än är!

Valborg på Skansen



RSS 2.0