Ibland blir vissa saker väldigt tydliga.

När människor som inte är nöjda, glada och kärleksfyllda försöker låtsas att de är det, händer någonting.
De måste anstränga sig så hårt för att hålla tillbaks elakheter, ironi och cyniska kommentarer, så att deras ansikten, ja hela deras kroppsspråk förändras.
Men de lyckas sällan.....
Lik en själslig hicka som det inte går att stoppa, hoppar slemmiga, svarta, illaluktande, snåla kommentarer ut ur deras otäcka munnar i deras förvridna ansikten.
 "Men herregud, vem tror han att han är?" "Titta på henne, har hon ingen självinsikt som klär sig så där, fast hon är så tjock", " Nej du Ulla, den här krogen är verkligen inte JAG, guuud vilka patetiska männinskor". "Tror du på allvar att jag vill dansa med dig?, haha" osv, osv.

Vad dom inte vet är att jag ser dom, allihop.

Ser dom och sörjer med dom.
Sörjer för att dessa människor är så små, olyckliga och kärlekstörstande. Genom att försöka förlöjliga och förminska andra människor, tror dom i sin enfald att de själva växer, fast det är tvärtom, de blir än mer förkrympta.

Så, kära vänner, se upp för de människor som bara klappar hundar och pratar med barn, när andra ser på.
De är såna människor som får er att vissna i stället för växa.

Kram i eftermiddagssolen.