Vaknade tidigt och nu går det undan i naturen vill jag lova!

Tog en morgonrunda för att se vilka vänner som ev. fått stryka med under vintern som gått. Den har visserligen varit rätt mild, men man vet aldrig.
Jag tog fram den lilla kniven som kan vara bra när naglarna inte riktigt räcker.
Buddleja, check. Persika, check, Salvia, check. Vindruva, check. Fikon.....CHECK!
Efter att nervöst ha skrapat på den hårda barken, möts jag av en ordlös, glädjerik bekräftelse i form av en fosforgrön färg.
Jag riktigt hör hur Fikon ungen skriker "Jag Lever"

Kände hur jag bara blev såååå lycklig, att den här i Skärgården har lyckats överleva på friland!
Börjar nästan tro att det lönar sig att prata med växterna, för i höstas tänkte jag att jag chansar, men för att gardera mig sa jag bryskt till mina växter "Nu ser ni till att inte frysa ihjäl!"och det lyckades tydligen!

Nu ska jag skära ner det som är brunt och bortfruset ända ner till det fosforgröna, levande.

Önskar er alla en glädjerik dag!