Vågar nog påstå att jag har väldigt lätt att känna ömhet för människor, djur, växter..ja allt som lever. Ni som känner mig vet vad jag menar:)
 
Till saken hör, att vissa ljud är förknippade till dessa känslor, ett ljud som vi alla i Holmbergssläktet använt, i alla tider.  (Ja, jag hette Holmberg som ogift men blev sedan Friberg, berg som berg...)
Hursomhelst är detta ljud ett Mmmmm fast med vemod i utandningen, som ett Mmmmmm fast i moll.
Det kan även beskrivas med att man får Tullekänslor för någon/något. Glasklart, eller hur?

Nåväl, i går kväll blev jag dock en smula skrämd av mina tullekänslor.
Eftersom jag byggde upp visningsbalkongen på Kistamässan och sedan höll en kurs i trädgård, kom jag hem sent, trött som bara den. Tänkte att nu ska det bli skönt med en dusch!
I lägenheten jag får låna hittade jag min gamla nesessär och öppnade den.

Mmmmmmm......ligger ni här, utbrast jag och fick enorma ömhetskänslor.
Inne i nesessären låg ett antal små miniflaskor med schampoo, balsam och intryckt längst in, en duschmössa för engångsbruk av tunn prasslig plast.
Alltihop medplockat från hotellrum, för att "de kan vara bra att ha sen" i kombination med WOW det är gratis!

Så jag stod där och tittade på de små vännerna, som så tappert väntat tills det var deras tur att få komma till användning. Att få göra det de var ämnade till!!!

Med stor ömhet plockade jag ut dem och bar dem varsamt, ut till badrummet.
Jag njöt av hur fint de löddrade och hur gott de luktade och kände stor tacksamhet. Ja, jag tror tom att de löddrade mer bara som tack för att komma till användning....

Då, slog det mig, Ulla du är ju knäpp!!!!
Men vet ni vad, strax efter den tanken kom Mmmmmmm.....Ulla, det gör ingenting, och så log jag fylld av Tullekänslor för mig själv!

Kram på er Mmmmmm........