Ibland sker något något alldeles förunderligt.

När solen börjar skina och på ett hänsynslöst sätt, visar hur smutsiga våra fönster är, kommer längtan att kunna se ut genom rena fina rutor.
Vi vill kunna se allt det vackra, alla starka färger, konturer och detaljer som under lång tid varit i det fördolda pga av smutsen.

Likadant känner jag med själen.

När våren kommer, vaknar längtan efter det ovannämnda.
Att få insupa allt det vackra, rena, utan någon barriär av smuts.
Att få vara mitt i det som händer, få vara mitt i livet.
Det är lätt att ta fram hinkar, trasor och fönsterputs, ägna en dag åt att tvätta, polera och sakta se allt utanför bli klarare.

Så kan vi också göra med vårt inre.

Ta fram kärleken, glädjen och längtan efter det rena. Mentalt se hur det smutsiga i oss, som egoism, missunsamhet, avundsjuka och elakhet, tvättas bort.
Genom  att vara medveten om att vi själva, bär på de redskap som möjliggör städningen, är det ingen annan som kan göra jobbet!

Så älskade vänner, sätt i gång och putsa!
Använd insikten om att det är vi själva som styr, vad vi vill ha för utsikt.

Ulla, som är mätt och belåten efter en lunch i solens sken