Det var ju roligt haha......

Tanken slår mig att det skandinaviska vädret är anpassat efter vårt vemodiga och lätt melankoliska sinne.
Glädje över vårens antågande, blandas med en själslig suck, jaha....snö....
Men kanske finns det en tanke med det hela? Att inte ta vädret eller livet för givet, utan att passa på att njuta då det är soligt och fint, såväl väderleksmässigt som känslomässigt.

Minns ni reklamen där familjen bär ut och in på det dukade midsommarbordet? Regn, sol, regn, sol...
Fördelen med det opålitliga väderlaget är kanske, att vi lättare kan vänja oss vid motgångar, att det inte blev som vi tänkt?
För visst verkar det vara väldigt jobbigt för de personer som blir alldeles till sig om planerna ändras?
Jamen, vi skulle ju ha tvättstugan idag, då kan vi ju inte ha picnic! Vi hade ju bestämt att vi skulle åka till IKEA idag, vi får bada en annan gång! Det är ju en bra film i kväll, jag vill inte gå bort på middag!

När jag håller kurser brukar jag säga, alla använder Carpe Diem (vars innebörd är fin) fånga dagen, leva i nuet, ta vara på dagen osv. Men tyvärr, är det väldigt få människor som gör det, på riktigt.
Det blir bara floskler.
I stället bryts en trevligt samtal med en god vän upp av "Oj är klockan så mycket, jag måste hinna till min samtalsgrupp" eller "hjälp nu kommer jag försent till min Yoga" eller "Jag kan tyvärr inte följa med på teatern, vi ska till rådgivare för att planera vår pension"

Nu är det inte så att det ena utesluter det andra, men visst är det lätt att komma på sig själv och tänka, VA!!! är det fem år sedan jag fick presentkortet på biljetter till Operan.

"Livet är det som pågår medan vi är sysselsatta med annat" är ju ett gammalt citat som många gånger känns relevant.
Att planera livet är naturligtvis ett måste, vi måste ha tak över huvudet och mat i magen. Men att i planeringen glömma bort att livet kan ta slut i morgon, att helt plötsligt tog allt en annan vändning, är minst lika viktigt.

Vad gör väl det om tvättstugan får vänta, eller bussen kommer några minuter för sent? Eller att den gamla kvinnan med sina ådrade och skakiga händer, som tafatt letar småmynt i sin börs, tar såååån lång tid på sig att betala? Det är ju så livet är.

Var rädda om er!