Stjärnfall i natten

Logger I en röd soffa i Sandvik.
 
Utsikten åt ena hållet är hus och bakom dem havet med Blå jungfrun som en stor blåval, mitt i vattnet.
Åt det andra hållet är det torr ängsmark, som en förlängning av Alvaret. Tittar jag bara runt ser det väldigt magert ut när det gäller blommor, men när jag hukar mig ner är det en ny värld som öppnas
 
I går avslutade vi kvällen med en fantastiskt god middag. Underbart lokalt biffkött med ugnsrostade rotfrukter från omgivningarna runt om! Bl.a blå Kongo, potatisen som är vackert lila.
 
Brittmarie som är ägare till huset vi bor i hade köpt allehanda lökväxter och perenner som vi i den mörka kvällen, gav oss ut för att plantera. Allium av olika sorter, kryddväxter och krokus kommer att ge familjen glädje då våren kommer hit. Trots att det var en ljum kväll kände vi att nu kommer hösten, på allvar! 
 
När man åker tillsammans år efter år skapas vissa traditioner, en är att liggandes betrakta stjärnorna.
Det var första året, alltså för fem år sedan, som himlen bjöd på ett skådespel av sällan skådat slag. Invirade i täcken fick vi se det ena stjärnfallet efter det andra, betrakta hur stjärnor slocknade och kanske föddes på nytt?
Som fyra barn i medelålders kvinnokroppar, låg vi med runda ögon och bara gapade då vi inte viskade wow,,,,
Visst har det varit stjärnklart efter det och visst ligger vi som larver i sina puppor och glor förväntansfullt mot himlen, men nej, upplevelsen har aldrig kommit i närheten av den första gången.
 
Kanske är det lika bra?
 

Rätt ska vara rätt

Nu blev det fel, fredagen södra och lördagen norra:)
Kram

Sep. 29, 2012

Lördagen var en intensiv dag med besök till gallerier, bondgårdar och hantverkare.
Vi startar alltid med frukost nio och sedan bär det av. Lördagen södra Öland och söndagen norra, inland vice versa.
Nu är vi på väg till en av de konstnärer vi alltid besöker.
Ha en fin dag!

Skördefesten

Nära havet vill jag på....

......skriver Ulf Lundell i sin text om att trivas bäst vid öppna vatten och jag tror att det stämmer, åtminstone för mig.

Som stockholmsfödd med sommarhus i skärgården har vattnet alltid funnits närvarande. Att bada i det salta, kalla havsvattnet eller i den rena, ljumna sjön, ger njutning på olika sätt.

Kanske även vår längtan efter vatten är så djupt rotat eftersom vi faktiskt alla har legat i fostervatten?
Minns ett av mina barns förlossning då barnmorskan sa "när vattnet går doftar det ofta hav". Vad häftigt!

Att människokroppen är en del av allt, naturen glömmer ju många bort. Genom plast och konstgjorda dofter tar vi mer och mer avstånd från det faktum att även vi är djur, en art.
Djupt tragiskt!

Jobbade för 30 år sedan tillsammans med en man som var konstnär och även intresserad av homeopati.
Vi kom att prata om mat och på vilket sätt den var nyttig eller onyttig.
Vidare i samtalet berörde vi även ämnet Afrodisiakum, ämnen som väcker, höjer eller förstärker lusten, eller som det lite trist heter, höjer könsdriften.
Choklad, jordgubbar, champagne och ostron är nog förknippade med detta för många.

Det är då min arbetskamrat säger meningen som etsat sig fast i mitt minne.
"Ostron.....har en smak....... som är blandning av hav och kön"

Önskar er alla en fin fredag på alla sätt!

Fredagsutsikt...

Kväll

Oj vad jag är trött....
Godnatt och sov gott!!!!

Höst på Öland

Bort från fastlandet.....

Sitter och försöker få saker gjorda innan det är dags att bege sig till Bromma flygplats för flyg till Kalmar och sedan bil mot Öland!
Vissa traditioner är trevligare än andra, och det här är en sådan. Sedan många år tillbaks åker jag och russingänget iväg för att uppleva skördefest och kultur fest i fyra dagar.
Vi är fyra, helt olika kvinnor som trots eller kanske på grund av detta respekterar varandra och har det så jäkla roligt! Fyra olika personligheter som tillför fyra olika syner på saker.
 
Vi träffas fyra gånger om året och då görs en inventering av hur livet har formats sedan sist.
 
Shit, nu spelar mitt hjärta "When a man loves a women" på nedervåningen och det blir som att vrida på en kran, tårarna rinner, av lycka och tacksamhet.....
 
Ha en fin dag allihop och glöm aldrig att vi är alla älskade
 

Alster från förr

I samband med flytt och förrådstömning kommer det alltid fram saker. Man öppnar en låda och som ett kinderägg får vi en överraskning.

Inför min kommande utställning inventerade jag mina olika alster och i en dammig mapp hittade jag blyertsteckningar jag ritat då min äldste son var nyfödd, mao för si så där 28 år sedan.
Jag tecknade då han sov och tyckte det var en oerhörd lyx att få vara hemma med betalning.
Jag hade ju varit egen företagare sedan jag var 21år och var van att ta ansvar för att jobben rullade in. Att helt plötsligt få föräldrapenning, om än liten var otroligt!
Jag, tecknade, målade och sydde, för små bebisar sover mycket.
När jag nu går igenom mina alster vaknar minnena till liv.
Sortera, sortera, sortera.....

Kram på er allihop!!!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3220375/images/2012/pic_5061de559606ee5ac4b24f23.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3220375/images/2012/pic_5061de559606ee5ac4b24f23.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3220375/images/2012/pic_5061ded09606ee5ae5b78751.jpg" class="image">

Dansa och sjunga

Vad jag älskar att dansa!!!

Hela livet har jag dansat och njutit av hur livsbejakande det är.
Först som liten till rytmen av systrarnas Rock och föräldrarnas jazz, sedan har det bara flytit på.
Med fina Sanna och Mia var det disco för fulla muggar under 70 talet på grundskolan.
Sedan balettakademin och jazzdans med vackra Ann på gymnasiet.
Sedan Orientaliskt i Strindbergshuset och Stepp (hör och häpna) på Nova teatern med Michael Mann, tror jag han hette)
Sedan afrikanskt med rara Gunilla, Ola och Mia ( och kära vänner, nu pratar vi 79-80, alltså för 32 år sedan då ingen hade hört talas om detta utan vi bara sågs som kufar:).
Sedan dans i festens tecken många år.
Sedan Frigörande dans med fina Lena, Anette och några till. Skitkul att dansa randigt, rutigt och blommigt. För att inte prata om att dansa eld!
Sedan finsk tango.
Sedan dans till moder jords ära, ensam och under solen eller månen
Sedan afrikanskt igen, utomhus på Rosenhill med fina Gunilla igen, nu även med förmånen att själv få prova att spela afrikanska trummor!
Och nu Orientaliskt igen!
Den här gången med fina Rozita som duktig lärare och Vackraste Bino, Lena, Anette, Riitta med flera som sällskap.

Av någon anledning tycker jag inte att bugg eller andra klämkäcka dansformer är lika roliga, men det är säkert kul för dem som håller på.

Naturligtvis ger även musiken i sig kraft!
Jag och min käraste har i glädjens tecken gått i väg på på kör tillsammans, han som nybörjare och jag som lite mer van.
Han har en fantastisk röst som legat i törnrosasömn.
Roligt och framförallt häftigt att göra tillsammans!

Tror även att jag ska ringa Andy igen för att låta jazzblodet börja flyta igen.
Nu dammar jag även av mitt dragspel och munspel för att slänga mig in i musicerandets värld igen.

Hösten är härlig!I

Tralalala....

Jag hatar datorer!

Jag menar inte att vara otacksam ellere på något sätt omodern, men jag ORKAR bara inte engagera mig i instruktionsböcker, goda, hjälpsamma råd eller entusiastiska, käcka kommentarer så som "Ulla, det är JÄTTEKUL med datorer!!!!

Förvandlas genast till de tre aporna, där en håller för ögonen, en håller för öronen och en munnen, nej det sista stämmer inte.
I stället regriederar jag till en trotsig treåring och börjar tralla högt TRALALALALA....tills den välmenande instruktören ger upp.
Tyst tänker hen för sig själv, otack är världens lön och ja, jag känner mig oerhört otacksam.
Samma sak med bilar, börjar det skramla mystiskt höjer jag bara volymen på radion och trallar med TRALALALA....tills jag har parkerat.
Det hela är egentligen mycket konstigt eftersom jag annars är nogrann, ordentlig och mån om att göra rätt.
Har enligt ,många en ängels tålamod, utom när det gäller datorer och bilar. De ska bara fungera, helt enkelt!
Nu sitter jag här med en för mig ny dator och ska försöka få till det, samtidigt som två vackra män putsar fönsterna utan skyddslinor, högt upp framför nosen på mig.

Blundar och stoppar fingrarna i öronen
TRALALALA::::::::

Söndagstankar

Söndagen har gått i rasande fart. Uppstädning på Solvalla efter gårdagens baluns. Sedan konsultation hos kund ett par timmar.
Avslutningsvis god middag med den gamla klassikern Biff Rydberg, gott!

Tänker på Hibiscusar, Citrusträd och andra stora och små växter som måste in för säsongen.
Tänker även med tacksamhet över gåvan att få vara frisk, slippa svälta samt ha någonstans att bo vilket inte är alla förunnade.

Somnar snart med vetskapen om att morgondagen r ett oskrivet blad.

Godnatt alla människobarn!!!!

Bettan

Pust.....

Oj vilken lördag, först ett spännande racerlopp och sedan fest hela dagen.
Trots otur med påkörning hade min käraste bästa varvtiden ( börjar bli insatt:)
Sedan var det Solvallas garanterat roligaste, trevligaste och mest generösa fest.
Massor med god mat och dryck samt glada människor gjorde dagen till ett minne för livet.
Räknade in runt 150-200 som måste ha kommit och gått under dagen och finaste Bill gjorde verkligen allt för att alla skulle känna sig välkomnade och sedda.
Att det sedan finns snåljåpar och latmaskar bland människor får komma i skuggan en sån här dag.

Kan dock inte låta bli att fascineras över en del människor.

Jag kommer från en familj där hjälpsamhet och kärlek går hand i hand. Inte för en sekund skulle jag komma på att bara sätta mig ner om jag såg att det behövdes hjälp. Ja, även om det inte syns frågar jag alltid, ska jag göra något?
Inte för att visa någon duktighet utan för att jag är uppfostrad så, att vara hjälpsam och empatisk.

Därför blir jag överraskad snarare än förbannad då folk sätter sig ner, trots att allt inte är färdigt och väntar på att bli serverade.
Hmmmm....

Nej, kära ni, nu ska jag inte sura, utan glädjas åt gårdagen, glädjas åt att jag inte är en sån person som utnyttjar andra, glädjas åt att jag kan gå rak i ryggen genom livet, glädjas åt att kärleken är ren, äkta och rik!

Kram allihop

Lugnet före stormen, testkörning

Variation

Variation igen.

I tisdags orientalisk dans med fina Rozita, i onsdags ny kurs för trädgårdssugna och i går trädgårdscafe med potatistema, uppgrävning av pluggen samt servering av desamma med smör och salt, mums. Efter det, förberedelse för racing på Solvalla.

Till er som är lika okunniga som mig vill jag berätta att det är Finaltävlingar inom STCC (om någon nu blev klokare av det)
Hela Solvalla ska asfalteras och i helgen kan 25000 åskådare titta på snabba bilar och mullrande motorer.

Det är sannerligen en ny värld som min käraste öppnar upp! Självklart ska jag hålla både tummar och tår för bil 99, eller Bettan som hon heter.

Hur det än går så är hans bedrift störst, för medelåldern på förarna ligger väl kanske på 30- 35 och består av testosteronstinna unga män som är födda med en motor mellan benen
(jodå, jag börjar kunna jargongen:)
och som gått motorgymnasium och nästan är proffs.
Min käreste kör för att det är kul, för att han om någon lever här och nu (som det så fint heter) och för att han förverkligar sina drömmar medans livet pågår, han lever i högsta grad!

Självklart är han även jätteduktig och har tävlat inom racing hela sitt liv!

Jag kanske är tjatig som återkommer med ämnet, men det ligger mig så varmt om hjärtat, men tänk efter.
Vi är alla omgivna av händelser och människor som förändrar vårt liv, och när någon blir svårt sjuk eller dör blir det extra uppenbart att livet inte varar för evigt.
Trots detta fortsätter många att leva precis som om det aldrig tar slut, som om att "sen ska jag göra allt kul" och sen är ofta kopplat till pension.
Men om sen aldrig kommer?

Nu menar jag på intet sätt att vi ska stressa oss genom upplevelser, tänka att vi tar teatern först och bion efter det, utan att själva ansvara för att göra det vi drömmer om.
Ingen annan än du själv kan förverkliga dina drömmar, du kan aldrig lägga det ansvaret på någon!
Ordspråket " man har så kul som man gör det" är så sant.

Jag är själv helt på det klara med att livet kan vara slut i morgon och lever efter att det är bättre att ångra det jag gjort än det jag aldrig gjorde.

"Arbeta som om du skulle leva för evigt, älska som om du skulle dö i morgon"


Till minne av Lisa

Vem ska dömas hårdas?
Den som utför dådet eller den som tittar på?
 
Många är de rättegångar där tvivlet om den rätte gärningsmannen resulterar i att ingen blir dömd.
Alla skyller på alla och vid frågan om vem som stötte i kniven eller vem som höll fast offret, skyller alla på varandra.
Den stora skillnaden är om det finns vittnen.
 
Tung i hjärtat måste jag erkänna att jag själv bevittnat en grym misshandel med döden som följd, nu på morgonen.
Deltagit på så sätt att jag stillasittandes, betraktade de långdragna misshandeln som till sist ledde till död och förhoppningsvis ro för offret.
 
Kära vänner och åklagare, låt mig förklara, vara min egen försvarsadvokat.
 
Efter en middag på Tranan, där sonen och jag tog in husets egengravade lax, kändes ett visst knip i magen. Kanske som följd av att han trodde laxen skulle vara grillad och helt avstod med följd att jag åt upp även hans lax och han fick ta den dillstuvade potatisen = middag = massor gravad lax.
 
Under natten fick jag akuta magsmärtor med jämna mellanrum. Att jag dessutom var på Ingarö och vägen till dasset kändes som ett maratonlopp, låg jag kvar och led (ja , jag ger gärna martyren ett ansikte).
 
I gryningen rusade jag dock dubbelvikt ner till hemlighuset och satt och darrade med byxorna neddragna.
Det är då det frukttansvärda händer....
 
Snocke har fångat en alldeles bedårande liten syster skogsmus, inte för att äta utan för att tortera.
Som på en signal kommer även Lotta och Pucko för att delta i den grymma misshandeln.
Musen (som) som vi kan kalla Lisa eftersom det är dagens namnsdagsbarn, gör till en början motstånd, men ju längre och utdragen misshandeln blir, desto mindre rör hon sig.
När till sist Pucko biter henne över huvudet är hon redan en stjärna.
 
Men varför gör jag då inget, undarar åklagaren.
 
Jag kunde inte....jag hade såna smärtor.....jag vågade inte ställa mig upp för att helt bajsa ner mig....
 
Döm mig inte för hårt snälla ni
 
Nu önskar jag er alla en lugn, fin, vild, vacker, eftertänksam och kärleksfull torsdag!
 
 
 

I varje andetag

I natt har jag haft sällskap av oräkneliga stjärnor
Som glödande bloss har de lyst upp himlen

Trots förlamande trötthet, lade jag mig en stund i den tröstande skogen.

I den stjärnklara natten, skänkte jag en tanke av tacksamhet, till alla de som funnits men inte längre finns.

Slumrade till med känslan av att vara betraktad av mina älskade fyrbenta syskon, djuren.

Plötsligt slog det mig att de jag älskar men som lämnat jordelivet finns kvar och alltid kommer göra det.

I mitt hjärta och i mina minnen,
I varje andetag jag tar och i varje stjärna jag ser

Höst

Höst

Fårger, varma, brinnande och starka.
Borta är pastellfärgerna.
Sommar akvarell.
Höst olja.
Hög frisk luft.
Själsligt lavemang.
Livets fortsättning är idag.
Gårdagen är redan ett minne.

Goda nyheter det senaste dygnet

Precis hemkommen från en skogspromenad med min älskade syster som har stor sorg. Det enda jag kan göra är att finnas till hands, att lyssna, att finnas där om hon inte orkar gå, att orka vara stark.
Jag vet att hon och mina andra älskade systrar, blodsband eller inte skulle göra samma sak för mig,
 
Ser att mellan molnen syns den blå himlen på sina ställen och det känns inte som en slump.
Det mörka skingras så småningom, men det kommer att ta tid.
 
Vi tar en kopp kaffe och hon sitter vid soffan och jag vid bordet, under tystnad.
Då och då läser hon upp ett av de tusentals sms hon fått av sin käresta som sedan två dagar tillbaks inte finns.
Vi skrattar  med tårfyllda ögon åt roligheter och tokigheter åt innehållet, så där som bara kärleksfulla sms kan vara.
 
Helt plötsligt fylls jag av ett lugn, allt kommer att ordna sig, men hon måste få sörja och det tar tid.
 
Känner en längtan efter den blå himlen och hämtar ett kort jag köpte på Öckerö förra sommaren, texten är positiv och har framtidstro, precis vad vi behöver just nu!
 
Goda nyheter under det senaste dygnet
 
Planeten fortsatte att vrida sig runt sin egen axel som vanligt med resultat att solen gick upp överallt på jorden.
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal vackra blommor blommade.
Jorden välsignades med ungefär 340 000 helt nya ljuvliga små människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på planeten.
Miljoner människor avstod från att göra eller säga något elakt.
Hundratusentals nya, verkligt bra idéer kläcktes.
Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet och vägrade ge upp.
 
Önskar er alla en fin dag

Lånade kvällsord att tänka på

Majonäsburken och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde den i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att det var den.

Därefter lyfte professorn en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt `ja´.

Då lyfte professorn fram två koppar som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som- om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod- ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat- småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först- sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade ;- jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med ed vän.

 

 

Tacksamhet

Har du svårt att komma på vad du ska vara tacksam över, när du fyller i din tacksamhetslista hos din coach?
Ta pulsen

Sorg

 
Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla det.

Så litet en människas hjärta är. Inte större än en fågel. Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än hela världen ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

Suck.....

Kan inte sova, tankar, tankar.....
De slitna orden känns så starka

"Alla dessa dagar som kom och gick,
Inte visste jag att det var livet"

Älska, res, dansa, sjung, ja njut av livet medan det pågår, det kan ta slut när som helst.

Tänk på att ge och ge och ge kärlek, omtanke, glädje till alla de du älskar, medan du har dem kvar.

Kram


Ett liv har slocknat

Är väldigt, väldigt ledsen.
Knäpp med fingrarna och ett liv har slocknat, så fort kan det gå.....
Tänder ett ljus för en familjemedlem som lämnat oss alldeles för tidigt!
Ser upp mot stjärnhimlen och tänker på alla själar.
Det finns inga ord.

Rosor och champagne

Trots att jag varken tycker om skryt eller stoltserande av spritflaskor, måste jag dela med mig av lördagsgodiset jag fick av mitt hjärta i dag.

Rosor och massor av champagne, att välja och vraka mellan, som gott och blandat påsen, välja efter smak och humör.
Är verkligen tacksam över den värme och kärlek som jag överöses med.
Men jag ger massor av kärlek tillbaks också, till alla jag älskar, för så är det, kärlek är det enda som växer ju mer du slösar med det. Ni har säkert hört det förut, men det gör inget för det är ju sant.
Jag känner mig som en prinsessa och skäms inte det minsta över det!

Nu ska jag snart gå till sängs och kommer säkert somna med ett leende på läpparna.
Godnatt kära ni

Några penseldrag efter...

Sep. 15, 2012

Ringrostig

Blev väckt på ett fantastiskt sätt, på alla sätt och vis.
Fick tidningen på sängen, läste den till ljudet av pyssel i köket. Efter en stund hördes att frukosten var serverad, vilken underbar start på sena soliga och varma höst!
Vad det är underbart att ge och få kärlek.

Började så sakteliga ta sats mentalt inför kommande skapande. Har ynnesten att ha fått tillfång till en ateljé, på ett berg med en fantastisk utsikt.
Känner mig en smula ringrostig men det enda som gäller är att måla, måla och åter måla.
Eller skriva, skriva och skriva.
Här fyller min dagliga blogg en stor funktion.

Säger som Lena Linderholm
" inte en dag utan ett penseldrag" och det gäller såväl bild som skrift!
Njut av det fina vädret, alla vänner!
Kram

Godnatt

I regn och rusk samt nästintill stormvindar, guidades 60 politiker runt i slottsparken. Med hög röst berättade jag om träd och buskar, människoöden och dalkarlar, jag tror att de blev mätta:)
Sedan gick telefonen varm i princip hela eftermiddagen och vips vart det kväll.
Visst känns det påtagligt att dagarna blir kortare och kortare och temperaturen sjunker, att hösten är här.

Kommer osökt att tänka på min pappa som svårt cancersjuk, tillbringade mycket tid på radiumhemmet.
En dag när jag besökte honom, berättade han att de sjungit" jag vill tacka livet" tillsammans på avdelningen.
Jag blev väldigt fundersam, ja nästan förbannad när jag frågade personalen, om de verkligen gjort det.
Svaret var att de lyssnat på Cumulus som sjöng höstvisa och pappa bara blandat i hop de båda sångerna.

Jag vill tacka livet, så sant som det är sagt
Godnatt!

Skitsnack

I väntan på Godot.. eller rättare sagt, en busslast med personer jag ska guida runt.

Sitter i bilen och fräschar upp mina kunskaper samtidigt som regnet öser ner. Har för säkerhets skull tagit med både regnjacka och paraply.
Återkommer till detta att jag trivs nästan överallt.
Just nu sitter jag på mitt lilla "kontor" bilen, en filial till mitt riktiga.
Med iphone, kalender och radio funkar det alldeles utmärkt att sköta jobbet härifrån.
Medhavd fika från Statoil blir fikapaus och laddaren i tänduttaget ger el.

Det finns dock ett minus och det är avsaknad av toalett. Det är helt ok om man bara ska göra det lilla, då funkar närmsta buske men ibland är det ju annat.....
Ni får ursäkta om ämnet blir en smula barnsligt, men jag pratar verklighet.
Känsliga personer får sluta att läsa nu, för jag tänker presentera ett toaklotter jag läst en gång.

"Den som tror att orgasm är det skönaste man kan uppleva, har aldrig varit riktigt skitnödig"

Ha en underbart, kreativ dag mina vänner!

Gröna lund

Hemkommen från Grönan i sällskap med åtta glada själar. Körde femkamp som jag inte gjort på femton år vilket var riktigt kul. Åkte spöktåget och berg och dalbanan som ledde till ett lätt illamående och viss yrsel, åldern tar ut sin rätt.
Sitter och varvar ner tillsammans med min käresta och känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre.....
I morgon väntar en intensiv dag så jag går snart till kojs,
Godnatt allesammans!

Sanna

Har haft en trevlig kväll med Sanna. Många glada skratt och vansinnigt god mat bestående av oxfilé och trädgårdens sista primörer.
Vid matbordet diskuterade vi hur länge vi känt varandra, och kom fram till 42 år! Herregud vad tiden gått fort!

Vad som är spännande och rörande är det faktum, att när man följer en person under så lång tid, förstår man ofta varför personen beter sig som sen gör.
Förstår och kan därför vara mindre fördömande.
Såg på Sanna i kväll och såg förutom den fantastiska, läraren och forskaren, även den 11 åriga flickan jag lärde känna för just 42 år sedan.
Känner glädje och tacksamhet över vår långa vänskap.
Godnatt alla fina!

En onödig dag

Doktorn och tandläkaren, samma dag....
Fullständigt onödigt och bara dyrt, åtminstone tandläkaren.
 
Jag har aldrig förstått varför munnen inte tillhör kroppen, varför tandvärk bedöms på ett annat sätt än tex. huvudvärk.
Vi som någon gång varit drabbade av dessa värkar, vet att det finns ingen dignitet i vilket som är värst.
En molande tandvärk gör dig precis lika handikappad som en dånande huvudvärk, dessutom hör dessa ofta samman.
Någon sa en gång att det är samma sak att gå till tandläkaren som till bilmekanikern. Vi öppnar munnen/huven och möts av "Oj, oj, oj, det här ser inte bra ut!" Själva har vi ingen aning utan frågar oroligt "Vad är det?"
Och svar får vi, på ett språk jämställt med kinesiska( om man nu inte pratar det)
 
Ja, du Ulla...det ser ut som ett brott på kardanaxeln/roten, med en startrotorn/pulpan ser visserligen ut att gå på sista versen, men vi kan göra något provisoriskt/slarvigt innan vi sätter dit en jaguarmotor/porslinskrona.
Efter att ha svalt djupt (hos tandläkaren spottat i den vita spottkoppen av emalj) frågar jag, "Vad kostar det?"
Paus....
"Ulla, det kostar ju en del, men det är det värt, det är ju en framtida investering" och jag nickar, viskar OK och så bokar vi en ny tid.
 
Det är en sådan tid jag ska till nu, så plånboken är laddad.
 
Nu vill jag absolut inte sätta varken tandläkaren eller bilmekanikern i dålig dager, tvärtom de har med tiden blivit nära vänner och jag kan tom njuta av vetskapen att det är jag som delvis betalar, då jag ser min älskade tandläkare dricka skumpa.
 
Nu tar jag sats och ger mig iväg!
Ha en underbar dag allihop!

Tankar till kvällen, en vanlig måndag

Delar gärna med mig av en text jag hittade på nåtet, vet ej vem som skrivit den

Vi skapar alla en historia om vårt eget liv, även om vi inte berättar den för någon annan än oss själva. För vissa handlar hela historien om att de är offer. De är som de är på grund av sin barndom eller för att de växte upp på en viss plats eller på grund av alla hemska saker som de har upplevt.

Väldigt många människor idag är professionella offer. Det är så enkelt att ta på sig rollen som offer. Du behöver inte ta något ansvar för att ditt liv ser ut som det gör. Du kan skylla på alla andra när något ditt liv inte fungerar, och du behöver aldrig se på dig själv och åstadkomma de förändringar som krävs. Men när du spelar offerrollen ger du bort din makt till det som du påstår gör dig till offer. Det är ett mycket maktlöst sätt att leva.

Historien som man skapar kan handla om att man är för gammal för att försöka förverkliga sina drömmar eller inte tillräckligt attraktiv för att hitta den partner man skulle vilja ha eller inte smart nog att göra det man längtar efter att göra. Och så vidare.

Vad jag försöker säga är detta; Det bästa du kan göra är att jobba med din relation till dig själv

Sov gott alla människobarn

Att göra sitt bästa räcker

Idag har jag varit och haft ett anförande inför en grupp personer som ska utse "vinnaren" av ett kvalitetspris.
Jättekul att jag gått vidare till andra gallringen och naturligtvis hoppas jag att just mitt förslag ska tilltala mest.
Visst är det nervöst att presentera tankar och visioner inför okända personer i Solna stadshus och visst kan det kännas som att jag kunde varit lite, lite bättre, men nej!
 
Jag måste ju leva som jag lär och även praktisera mina goda råd till andra, på mig själv.
Hur många gånger har jag inte uppmuntrande sagt till andra att "bara du gör det bästa, helt ärligt från hjärtat, så är det gott nog"
För så är det, om jag ger 100%, ärligt, passionerat och naket, har jag gett det jag förmår, just då.
 
Det slår mig, att det gäller faktiskt allt!
Arbete, relationer, kärlek, ja allt som är föränderligt, som jag själv kan påverka.
 
Ska finslipa lite på en annan idé som snart ska presenteras...
 
Ha en trevlig fortsatt kväll alla fina!

Älskade små flickor

När man väljer att blogga händer det då och då att andra bloggare tar kontakt med mig och vill att jag ska läsa deras blogg. Javisst, det är alltid trevligt att ta del av andras tankar.
Men jag kanske är blåögd eller omodern för när jag tittar in hos en del av dem blir jag....ledsen eller snarare beklämd.
Unga, flickor som inte ens har fått bröst och har fler år kvar till de är tonåringar, står och åmar sig framför sin dator.
En väninnas dotter som är 11 år pratar om sin shopping, ger sminktips och drar upp tröjan för att visa hur hennes byxor smiter åt över stjärten. Upprepar med jämna mellanrum att Oj, så pinsam jag är, fnittrar och blinkar samtidigt med ena ögat.
Vad jag vet, är att samma flicka är känner sig ensam, har börjat prata om sin vikt samt tvättar sina händer, länge och många gånger varje dag, på gränsen till tvångsmässigt. Hon är 11 år.
 
Lyssnade på de kloka kvinnorna som ger råd i P4, radio stockholm. En barnpsykolog och en barnmorska, båda två med låååång erfarenhet av barn och båda var djupt oroade. De var överens om att det är något nytt, skrämmande som likt en lavin väller över våra flickor som precis börjat spira.
Enligt dem har det alltid varit svårt att gå in i tonåren och känna att man duger, men då pratar vi om tonåringar och inte barn, betänk att tonåring är från du sätter ton efter årtal, mao tretTON.
 
Vad de även var oroade för, var avsaknaden av föräldrar som vågar vara just, föräldrar. Vuxna föredömen som talar om att det är inte OK med att fläka ut sig, att vissa filmer inte är OK förrän man uppnått rätt ålder.
Att underskatta de experter som består av barnpsykologer och andra proffs som sätter 15årsgräns på filmer just därför att de annars kan vara skadliga.
Vuxna föräldrar som vågar vara föräldrar i stället för kompisar till sina barn, kompis blir du som jämlik när ni båda är vuxna. Blir själv väldigt ledsen när en vuxen kvinna står och beklagar sig över sin vikt, små bröst eller håriga armar, inför sin dotter, vad tror ni man överför för skit, jo dålig självkänsla!!!
 
Nej, vi vuxna har ett förbannat ansvar att vara vuxna. Våga köpa rekorderliga, varma underbyxor till våra flickor, istället för att bära trosor med larviga snören i stjärten, våga gå ut osminkade och visa att vi är fina ändå och våga stänga av tvn om det visas en barnförbjuden film.
 
Vi måste våga vara kärleksfulla, starka och emellanåt arga kvinnor!!!!
Kram på er alla mina älskade systrar (ja även ni bröder)
 

Rondeller och andra jobb

Söndag och arbetsdag.
Nåja, jag blandar jobb med nöjen, planerar höst samtidigt som jag kokar plommonmarmelad och lyssnar på P1.
Älskar faktiskt att lyssna på radio och då framförallt P1 med alla spännande program.
Ett av jobben jag ska planera in är att inventera utemiljön i en kommun.
Det kan se olika ut och är ungefär så roligt som det låter men är nyttigt och ger lön.
 
När jag gör den här typen av uppdrag slår det mig många gånger, hur tänkte hen? Jag menar personen bakom designen, utformningen.
Under många år har det varit populärt att plantera perenner och de senaste åren är det stendekorerade cirkulationsplatser som varit i ropet. Lättskött och vackert är nog tanken.
 
Men hur tänkte personen bakom den här rondellen?
Här i småland äter vi mycket potatis och det är vi stolta för, Jaaaa!!!!! vi placerar en stor potatis av plast i mitten av rondellen, med ett glatt fejs på, det blir kul!
 
Hur kul som helst.........
 
Smaken är som baken mina vänner, själv blandar jag i valnötter och lägger i en vaniljstång i marmeladen, det blir gott!
Hur gott som helst........

Rondeller

Hos den man älskar....

Hos den man älskar
blir koppärren
skrattgropar

En gammal japansk dikt som är så sann

Visst är det så att de utstående öronen, kalaskulan, den beginnande flinten eller kärlekshandtagen vid midjan blir något vi ser med ömhet och kärlek på, när det är vår älskade som har dem.

Känner en person vars kärlek med djup inlevelse bedyrar sin förtjusning över sin älskades "bacon", dvs. de kilon som
samlats på lager.
En annan smeker sin kärleks flint och tindrar med samtidigt med ögonen.
En tredje ler varmt vid ljudet av sin älskades falska stämma och säger liksom ursäktandes, " Hen tycker det är så kul att sjunga"

Hos den man älskar blir "det fula" vackert.
Sov gott alla fina människobarn!

Vilken doft

Dessa fantastiska liljor hälsade mig välkommen på Ingarö! Naturen är fantastisk!

Surströmmingspolka

Idag har vi haft surströmmingsfest.
Vid 11 tiden började en omisskännlig doft sprida sig, till glädje för vissa och sorg för andra och tillbehören gjordes i ordning.
Det finns väl få maträtter som delar in människors smak i älska eller hata, som just den jästa fisken.
Själv startade min karriär någon gång för si så där 20 år sedan då jag arbetade på Maria ungdom.
Det fanns en tradition bland norrlänningarna där att träffas och festa till kring fisken och de verkade ha det sååå kul!
 
Ett år frågade Britt Inger om jag inte ville vara med och undrade om jag inte hade norrländskt påbrå.
Eftersom min livsyn är (vilket jag berättat förut) att den enda fest jag tackar nej till är min egen begravning (och då är jag ändå med) behövde jag inte leta länge i mitt släktgalleri. Jo men visst, farmor kom ju från trakterna kring Boden så visst hade jag det!
Glädjen var stor när jag på detta sätt "kvalade" in i gänget och när fredagen kom närmade jag mig Fruängen, med skräckblandad glädje, det var ju inte en vanlig grillfest direkt.
För att göra en lång historia kort kan jag berätta att en liten ynka fisk, ordentligt inlindad i tunnbröd och i sällskap med massor av lök och potatis, blev mitt inträde i surströmmingsvärlden.
 
Idag åt jag åtta filéer som man äter vanlig sill, på tallrik med potatis och gräddfil. Det hårda tunnbrödet kompletterar måltiden bara för att det är så gott. Till detta en lättöl utan snaps för jag har ännu inte blivit så norrländsk att jag dricker mjölk till.
 
Nu sitter jag här i kvällningen och känner mig nöjd och tillfredställd. Raparna som kommer som ett brev på posten efter en sådan här fest är kanske inte är som en frisk fläkt, men det struntar jag i, det var det värt.
Jag har förresten alltid ätit vad jag vill, massor med vitlök eller mängder av rädisor för att det är så gott.
Hänsynslöst mot andra? Inte det minsta! Man får väl bara hoppa över pussandet några timmar:)
Nä, skillnaden är om jag skulle röka, där kan vi prata obehag och snusk, skulle nog aldrig klara av att kyssa en rökare idag.
Minns vad en pojkvän jag hade i tonåren sa om rökningen (jo jag var ung, dum och visste inte bättre, det var ju lite "tufft" att röka) att kyssa en som röker är som att slicka en askkopp. Dessutom får man så fula tänder och det ger ju inte rädisor och annat.
 
Så tacka vet jag surströmming och vitlök
Önskar er alla en fin kväll med eller utan rapar:)

Surströmmingspolka

Soluppgång eller solnedgång?

Det spelar ingen roll om solen går upp eller ner.
Jag har sol i mitt hjärta hela tiden, jag är kär:)

Sandal eller stövel?

Det slog mig idag att vi verkligen är i en mellanperiod mellan sommarens slut och höstens början.
Efter att haft en tråkig kontorsdag och städat på förmiddagen, åkte jag in till staden.

När jag vandrade Kungsgatan ned mot Sturegallerian, där jag skulle träffa en kund, blandades sommarturister med stressade arbetstagare.
Barfotafötter med tunna sandaler blandades med stövlar, flickor i linnen med herrar i rock, huller om buller.
Ja, inte är det lätt att på morgonen veta hur dagen kommer te sig, temperatursmässigt så här i september.

Köpte Mango från Pakistan i asiatiska butiken på Olof Palmes gata och passade på att pussa på yngste sonen som börjat på teaterskola vid norra bantorget.
Känner mig alltid hemma i den centralaste delen av Stockholm, den del där jag växte upp.
På hemvägen hämtade jag plommon från systerns trädgård, har ju tyvärr inget plommonträd nu, men det kommer!!!

Summering av dagen
Jobb, kärleksfulla möten och framtidspussel som börjar lägga sig till rätta.
Kram på er alla

Nyfiken igen

Kan inte sova....

Huvudet fullt av tankar och intryck från gårdagen. Var på Södra teatern och deltog i Peter le Marcs smyglyssning av hans nya skiva som släpps den 26 september, så bra!
Innan dess planteringar och gräsklippning på Ingarö och planering.
Klockan är 4 och jag har varit vaken ett par timmar och jag vet i ärlighetens namn inte om jag kommer somna.
Andetagen bredvid mig är tunga och trygga och de värmer mitt hjärta, att min älskade sover gott.

Visst är det så att när våra nära och kära mår bra, mår vi också bra, och det motsatta. Jag kan omöjligt känna mig glad och nöjd om de jag älskar har problem och svårigheter, det påverkar ju hela min tillvaro.

Vaken....
Det är bara att flanera omkring på tankarnas gator och inse att det blir som det blir imorgon.

Sömntabletter har jag tagit kanske vid två tillfällen i mitt liv, på sjukhus i samband med operation och att ta en nattfösare har aldrig legat för mig.
Jag är nog buddist på så sätt att jag ser min kropp som min själs hus, vill inte omges av gifter, bara tanken på kemiska substanser gör mig illamående.
Så istället för att få panik, stirra på klockan och inse att morgondagen kommer bli lite tuff, ser jag ut på himlen, kramar om min kärlek.
Jag vet ju att livet funkar även om jag kommer vara lite såsig i skallen i morgon, det finns värre saker.

Uttalar tyst de ord jag har intatuerade på min fot

Que sera sera

Att inte dö nyfiken, del....

Har lite känning i benen efter gårdagens löpning i den fantastiska terrängen runt sjöarna i Sollentuna. Helt nya marker för mig, irrade omkring i skogen då det helt plötsligt dök upp ett stort campingområde i skogen och jag var tvungen att fråga var jag var.
Rösjö camping, var svaret från den vänliga kvinnan i receptionen.

Tänk vad det är häftigt att se nya platser, och då spelar det egentligen ingen roll om det är i Italien eller Sverige. Bara känslan att vara på ett ställe där jag aldrig varit förut gör mig alltid glad, vill som ni vet inte dö nyfiken.

En sprillans ny händelse skedde även på kvällen. Helt plötsligt som av en händelse, stod jag som åskådare till ett race mellan två bilar på E18.
Lika snabbt som det startade var det över. Tyckte faktiskt det var både kul och spännande, kände mig verkligen som 15 år.

Kära vänner, det är verkligen så sant som det är sagt, att det går inte att säga om något är roligt eller tråkigt, gott eller äckligt förrän vi har provat det.
Tycker verkligen synd om dem som är så låsta i sina uppfattningar och värderingar att de aldrig vill eller vågar prova något nytt. Tänk vad de missar!

Nu ska jag snart iväg på nya uppdrag och vissa av uppgifterna känner jag mig bekväm i, andra är helt nya och läskiga men det är ju det som är så häftigt med livet, vad som helst kan hända och det gör det!!!!

Önskar er alla en glädjerik och kärleksfull dag, full av fina möten med underbara människor!

Godnatt

Gårdagens grillfest blev en härligt varm upplevelse.
10 kvinnor med lika många intressanta bakgrunder och olika levnadsöden. En skulptris, några reklamare, konstnär, sjuksköterska, lärare, designer och trädgårdsdesigner.
Gott och blandat!

Kvällen fylldes av glädje och kolossalt god mat och dryck, ja en fantastisk fest som vi alla var överens om skulle bli, en årlig tradition.
Att jag dessutom var en snäcka med huset (husbilen) med mig gjorde att jag framåt småtimmarna kunde krypa ner i "min egen" säng.
Vaknade med bäckens porlande ljud och kossornas muuuuu i solskenet, en härlig morgon.
Sedan har dagen rullat på och jag premiärsprang i nya trakter, härligt!

Nu är kvällningen här och jag önskar er alla en god natt!

Frank is dead

I väntans tider

Ligger ensam och lyssnar på en bäck som porlar utanför husbilens fönster i Malma på Värmdö. Ska på kvinnofest och äta helgrillat lamm i varmt sällskap. Kom lite tidigt så jag passar på att ta en liten powernap och ladda festbatterierna, det kanske blir en lång, magisk natt:)

Da Capo

Veckans höjdpunkt!
Ligger och lyssnar på Da Capo, melodier från förr på radion, och då menar jag förr. Pärlor från 20 talet och framåt med Anders Eldeman. Varje lördagsmorgon mellan 6 och 7.

För mig blir det en injektion av glädje, lycka och minnen, lite som att äta en limpmacka med smör och ost i en kopp varm choklad, där smöret smälter och blandar sig med den bruna drycken.
Jag blir liksom trygg och ligger och ler åt alla minnen, lite nostalgiskt så där:)
Nä nu måste jag fortsätta att lyssna när Monica Zetterlund sjunger "as time goes by"

Kram alla människobarn

RSS 2.0