I regn och rusk samt nästintill stormvindar, guidades 60 politiker runt i slottsparken. Med hög röst berättade jag om träd och buskar, människoöden och dalkarlar, jag tror att de blev mätta:)
Sedan gick telefonen varm i princip hela eftermiddagen och vips vart det kväll.
Visst känns det påtagligt att dagarna blir kortare och kortare och temperaturen sjunker, att hösten är här.

Kommer osökt att tänka på min pappa som svårt cancersjuk, tillbringade mycket tid på radiumhemmet.
En dag när jag besökte honom, berättade han att de sjungit" jag vill tacka livet" tillsammans på avdelningen.
Jag blev väldigt fundersam, ja nästan förbannad när jag frågade personalen, om de verkligen gjort det.
Svaret var att de lyssnat på Cumulus som sjöng höstvisa och pappa bara blandat i hop de båda sångerna.

Jag vill tacka livet, så sant som det är sagt
Godnatt!