Logger I en röd soffa i Sandvik.

 

Utsikten åt ena hållet är hus och bakom dem havet med Blå jungfrun som en stor blåval, mitt i vattnet.

Åt det andra hållet är det torr ängsmark, som en förlängning av Alvaret. Tittar jag bara runt ser det väldigt magert ut när det gäller blommor, men när jag hukar mig ner är det en ny värld som öppnas

 

I går avslutade vi kvällen med en fantastiskt god middag. Underbart lokalt biffkött med ugnsrostade rotfrukter från omgivningarna runt om! Bl.a blå Kongo, potatisen som är vackert lila.

 

Brittmarie som är ägare till huset vi bor i hade köpt allehanda lökväxter och perenner som vi i den mörka kvällen, gav oss ut för att plantera. Allium av olika sorter, kryddväxter och krokus kommer att ge familjen glädje då våren kommer hit. Trots att det var en ljum kväll kände vi att nu kommer hösten, på allvar! 

 

När man åker tillsammans år efter år skapas vissa traditioner, en är att liggandes betrakta stjärnorna.

Det var första året, alltså för fem år sedan, som himlen bjöd på ett skådespel av sällan skådat slag. Invirade i täcken fick vi se det ena stjärnfallet efter det andra, betrakta hur stjärnor slocknade och kanske föddes på nytt?

Som fyra barn i medelålders kvinnokroppar, låg vi med runda ögon och bara gapade då vi inte viskade wow,,,,

Visst har det varit stjärnklart efter det och visst ligger vi som larver i sina puppor och glor förväntansfullt mot himlen, men nej, upplevelsen har aldrig kommit i närheten av den första gången.

 

Kanske är det lika bra?