När man väljer att blogga händer det då och då att andra bloggare tar kontakt med mig och vill att jag ska läsa deras blogg. Javisst, det är alltid trevligt att ta del av andras tankar.

Men jag kanske är blåögd eller omodern för när jag tittar in hos en del av dem blir jag....ledsen eller snarare beklämd.

Unga, flickor som inte ens har fått bröst och har fler år kvar till de är tonåringar, står och åmar sig framför sin dator.

En väninnas dotter som är 11 år pratar om sin shopping, ger sminktips och drar upp tröjan för att visa hur hennes byxor smiter åt över stjärten. Upprepar med jämna mellanrum att Oj, så pinsam jag är, fnittrar och blinkar samtidigt med ena ögat.

Vad jag vet, är att samma flicka är känner sig ensam, har börjat prata om sin vikt samt tvättar sina händer, länge och många gånger varje dag, på gränsen till tvångsmässigt. Hon är 11 år.

 

Lyssnade på de kloka kvinnorna som ger råd i P4, radio stockholm. En barnpsykolog och en barnmorska, båda två med låååång erfarenhet av barn och båda var djupt oroade. De var överens om att det är något nytt, skrämmande som likt en lavin väller över våra flickor som precis börjat spira.

Enligt dem har det alltid varit svårt att gå in i tonåren och känna att man duger, men då pratar vi om tonåringar och inte barn, betänk att tonåring är från du sätter ton efter årtal, mao tretTON.

 

Vad de även var oroade för, var avsaknaden av föräldrar som vågar vara just, föräldrar. Vuxna föredömen som talar om att det är inte OK med att fläka ut sig, att vissa filmer inte är OK förrän man uppnått rätt ålder.

Att underskatta de experter som består av barnpsykologer och andra proffs som sätter 15årsgräns på filmer just därför att de annars kan vara skadliga.

Vuxna föräldrar som vågar vara föräldrar i stället för kompisar till sina barn, kompis blir du som jämlik när ni båda är vuxna. Blir själv väldigt ledsen när en vuxen kvinna står och beklagar sig över sin vikt, små bröst eller håriga armar, inför sin dotter, vad tror ni man överför för skit, jo dålig självkänsla!!!

 

Nej, vi vuxna har ett förbannat ansvar att vara vuxna. Våga köpa rekorderliga, varma underbyxor till våra flickor, istället för att bära trosor med larviga snören i stjärten, våga gå ut osminkade och visa att vi är fina ändå och våga stänga av tvn om det visas en barnförbjuden film.

 

Vi måste våga vara kärleksfulla, starka och emellanåt arga kvinnor!!!!

Kram på er alla mina älskade systrar (ja även ni bröder)