Nej men nu vart det natter igen!!!!
Dagen har rusat i väg, föredrag om utevistelsens betydelse för hälsan, kurs för kunskapstörstande trädgårdsfolk, spännande planering med älskade hjärtat, i morgon kväll kanske livet har
Tagit andra vägar....
Sov gott!

Vilka beslut jag tagit idag, beslut som ändrar riktning i livet......

Sov gott alla människobarn

Var på Ingarö och fick ett välkomnande av sällan skådat slag!
Pucko, Lotta och Snocke kom allihop och strök sig mot mina ben och spann i takt, fast jag varit borta från dem så länge.
Nu är det visserligen så att katterna är min systers, men jag är ju lite fostermor till dem.
Det är en fin känsla som våra djur ger oss, stark och lojal.
Trots att jag flyttat nästan helt och bara kommer någon gång i veckan, ja ibland har det gått en månad, hälsar de kärleksfullt på mig.
Djur är fantastiska på sitt sätt!!!

Efter mitt kommande äventyr ska jag uppfylla drömmen om ett djur jag aldrig haft men alltid velat ha.

Sov gott sedan allihop!

Borta bra men hemma bäst,
"man saknar inte kossan förrän båset är tomt", " bättre fly än illa fäkta" osv.
Ordspråken är många och dessutom ofta väldigt sanna.
Men ibland speglar sig den svenska Jantelagen in, ett exempel är, "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket".
Visst går även dess ord att se från olika håll men det blir lite motsägelsefullt om man jämför med "sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna"

Jag är övertygad, att om vi vågar satsa lite mer än vad vi tror att vi klarar av, växer vi. Om jag vågar säga till en person att jag tycker inte som du, men respekterar din åsikt, växer jag.
Om jag vågar följa mitt hjärta och skapa mitt egna liv, växer jag.
Livet är oförutsettbart och vad som helst kan hända!

Jag återkommer till de gamla ordspråken
"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"
"Det är bättre att ångrduser du gjort än det du aldrig gjorde"

Var rädda om varandra !

Hinner inte riktigt med......
Det är mycket som ska göras innan vintern helt har tagit oss i sitt grepp.

Slangar och kopplingar måste tas bort så att de inte fryser sönder, redskap tas in, växthuset tömmas.
Det känns lite som att tävla mot klockan, mot kung Bore.

November brukar anses som en lång och tråkig månad, kall och mörk. Sedan är december här med mys, pyssel och trevliga glöggkvällar. En månad fylld av förväntningar färgade i rött, guld och saffransgult med doft av kanel, saffran och glögg.
I år kommer december även bli månaden då ännu ett äventyr kommer att starta! Återkommer om detta

Sov gott allihop!

Morgon, kallt, blå himmel och en timme till godo. Ja, så känns det tycker jag när vi ställer om till vintertid.

Jag tillhör den (vad jag tror) minoritet som gillar det här med att ställa om klockan, gillar ju förändringar.
Många upplever besvär, så som störd nattsömn, irritation, marstörningar, koncentrationsstörningar m.m som följd av omställningen, men inte jag.
Själv känner jag lite som "vad kul, nåt nytt!", ena gången får jag lite längre morgon en annan gång lite längre kväll.....eller hur var det nu:)

Lördagen gick i de goda mötenas tecken. En lunch med ena av mina två fantastiska söner, ett besök på galleriet av finaste Sanna med sin son, ett glatt besök av min "bluesmentor" Helene, ett besök av den andre av mina fina söner med goda vännen Anders, som jag tycker mycket om! Han spelade cello så vackert på min mammas begravning att änglarnas närvaro kändes.
Kvällen fortsatte i samma varma, kärleksfulla känsla. Jag fick en fantastisk blombukett av min finaste och vi åt, drack och skrattade.
Somnade varm i hjärtat med en känsla av lycka och tacksamhet.
En känsla som uppstår då två själar verkligen möts.

En lördag är snart till ända......en lördag fylld av möten.....mer i morgon, kram

Funderar över människans natur, vilka mekanismer som styr oss, formar oss till dem vi är.
Barndomen, naturligtvis, men även händelser utefter livets gång. Skolor, kamrater, kärlekar, ja livet i sig.

Ibland tror vi att vi känner varandra men så plötsligt glimtar en annan sida fram, en sida vi inte sett, en sida som känns främmande.

Tänker på Dalai Lamas ord om att betrakta en fiende som sin bästa läromästare ty han får oss att se sidor hos oss själva som vi inte visste att vi hade.
Känner inte att jag har någon fiende, men däremot har jag människor runt omkring mig, som får mig att se mina handlingar ur en annan synvinkel.
Nyttigt men samtidigt smärtsamt.

Känner mig trött och en smula sliten så jag ska snart gå och lägga mig. Hoppas att John Blund omfamnar mig och ger mig en trösterik sömn.

Sov gott alla människobarn och glöm aldrig livets hemlighet, allt blir bra!

Satt i bilkö och chattade på mobilen, fullständigt livsfarligt egentligen. Då får jag helt plötsligt syn på personen i bilen intill, det var något väldigt bekant över henne, men varifrån?
Visst är det irriterande?

Jag minns en gång hur jag höll på att bli galen av nyfikenhet då jag helt plötsligt hör, "vad kul att träffa dig igen, synd att jag har så bråttom, hej då, hoppas vi ses igen" och så försvann han, snabbt som en avlöning ( oh vad jag gillar gamla klämkäcka uttryck:)

Hjärnan gick på högvarv och hela mitt liv passerade förbi. Gamla grannar, arbetskamrater, klasskamrater, pojkvänner, ja alla tänkbara hanar, men nej, poletten ramlade inte ner.

Lika irriterande som det är när en låt sätter sig på hjärnan är det då ett ansikte fullkomligt ockuperar ens skalle.
Vem, vem, vem????
Var, var, var???

Och så plötsligt.....just det!!!

Jag har tittat på fotboll 3 gånger i mitt liv på Råsunda. Vid en av dessa matcher började det plötsligt att regna och då, på bänken framför, vänder sig en kille och frågar om jag vill låna ett paraply eftersom de har två.
Det var honom jag kände igen efter si så där, 30 år.
Jag har ingen aning om vad det var hos honom som fastnade, men helt uppenbart mindes vi varandra.

Och vem var nu kvinnan i bilen bredvid?
Jo, nu minns jag, en dagisfröken från min äldsta sons dagis, ett ansikte jag inte sett på 25 år.
Ja så är det, människor kommer och går i vårt liv. Vissa fastnar i vårt sinne, andra inte.

Ser ut genom fönstret och ser snön falla, är vintern redan här?

Kram allihop!

Varje morgon betraktar vi vyn från fönstret och den är olika varje dag.
Trots att stjärnorna, månen och solen är trogna i sina destinationer bidrar molnen och regnet till nya scener.

Idag ska jag träffa en trädgårdsgrupp och prata kring julens blommor, herregud vad tiden går fort. Julskyltningen är på gång och snart sprids dofterna av glögg, pepparkakor och hyacinter.....
Nä, stopp och belägg! Jag vill njuta av höstfärgerna, mustiga grytor och en bra bok, det har varit lite tunnsått med det eftersom annat varit prioriterat och kul!
Nu ser jag fram mot invigningen av brasan, kanske till och med ska ordna en liten eldfest i november!
Önskar er alla en fin dag!!!

Nu blir det snart vinter, kändes det som när jag guidade mina trädgårds"elever" runt i Bergianska trädgården.

När vi startade kändes visserligen luften kall, men inte så fasligt, men efter ett par timmar.....brrrr!
Därför kändes det extra bra att ge sig iväg mot Gamla Stan och dansa orientaliskt.

Rozita som leder kursen är ett levande exempel på att dans är som ett livselixir, ett sätt att hålla sig frisk och stark!
Som ett skogsrå sveper hon omkring i rummet, gracilt, sensuellt och med glädje. Det är så livgivande!
Nu ligger jag i sängen och ska snart sova, känner mig trött. Genom fönstret strömmar frisk luft in och jag tänker på allt som ska ordnas med för morgondagens pubafton.

Sov gott alla fina människobarn!

Igår var det full fart på galleriet, idag lugnt.

Åkte in till galleriet och passade på att promenera runt i SOFOs kvarter. Blir ärligt talat lite full i skratt när jag ser alla
hippa, söderbor som har en släng av chic, överklassbohemism.

Kan inte låta bli att minnas, hur det var i den delen av söder under min ungdomstid. Smutsigt, tråkigt och mörkt.
Inga restauranger, retrobutiker eller små mysiga hantverksbutiker. Inga genomtänkta, trendiga designbutiker, inga spartanskt inredda surdegsbagerier med priserna lite slarvigt klottrade med krita på svarta
griffeltavlor.
Den roliga delen av söder var runt Mariatorget och uppe vid Mosebacke.
Resten av söder var trist och i portarna stank det av urin.

Tiden förändras och stadsdelarna glider in i varandra, det finns inte längre slum och rivningskåkar, knivsöder är ett minne blott. På vissa gator finns det inga personer som bor utan bara kontor.
Ack ja, känner mig plötsligt väldigt gammal och glad för det.
Njuter till fullo av en kopp stark espresso på ett lustigt inrett café, med unga och gamla besökare. Deras gemensamma nämnare är att de känner sig lite hippare än oss andra, och Gud ska veta att jag unnar dem det!
Känslan att känna sig speciell är en känsla som ger glädje och självkänsla.

Nu ska jag snart lägga mig så jag önskar er alla en natt full av sköna drömmar!
Kram

Jag säger bara wow!!!!, vilken dag!

Från det att vernissagen startade kl 13 kom folk i en jämn och strid ström.
Alla dessa fantastiska, underbara vänner och släktingar som jag har förmånen att få känna.
Dessutom alla gamla bekanta som jag inte sett sedan grundskolan, jättekul.

Nu ligger jag på soffan och andas ut med ett glas skumpa i handen.
Fullkomligt slut!!!!!

Ha en fin kväll kram

Hemkommen efter att ha hängt utställningen på Galleri Darling.
Känner mig både nervös och lugn.

Tänker på vad min älskade dotter frågade en gång, är det inte läskigt att ständigt bli bedömd?
Hon syftade på när jag skulle till en kund vars trädgård jag designat och som inte hade en aning om vad jag ritat. Ja, faktiskt är det lite tummen upp eller ner som gäller (även om jag skrytsamt nog får säga att det hitintills har varit tummen upp).

Men att måla eller skriva ur hjärtat, utan en tanke på att det som skapats ska sälja, vara tilltalande eller insmickrande, förvandlar mig till en trettonårig, osäker tonåring.

Men som jag trösterikt alltid återkommer till Que sera sera....

Nu ska jag renskriva presentation, prislista och dubbelchecka att allt är med och inget är glömt.

Är så tacksam för det stöd och den hjälp som min käresta ger mig.
Hela gårdagen och halva dagen idag, ägnade han åt att snickra ramar, måla dessa och montera 22 tavlor.
Det är verkligen äkta kärlek!

Att visa kärlek genom handling och inte bara bygga luftslott av tomt prat och tomma löften, hur vackert än poesi kan vara.

Ha en fortsatt fin kväll allésammans!

Idag fick jag hederssamt ta emot 10000 i kvalitetspris för Skogas trädgård.
Inför 170 personer höll jag föredrag om trädgårdens betydelse för hälsan.
Är stolt och glad

När jag tar en Ipren tänker jag på Iprenmannen, snacka om reklam som sätter sig.
Visst är det så att vissa personer "fastnar" i sitt fack och får svårt att få nya roller.
Ica Stig har blivit en sådan för mig.
Även om han skulle spela Hamlet tror jag att det skulle vara lätt att se konservburkar i bakgrunden. Likaså gäller Inger Nilsson, Pippi Långstrump ni vet. I varje roll ser jag apan Nilsson sitta på axlarna.
Min utställning med start på lördag visar förhoppningsvis på fler olika "roller". Temat " Jag vill leva" innehåller också " Bilder från ett berg", "En strimma av hopp" och blyertsskisser, alltså variation.
Ni är alla varmt välkomna!

Jag hoppas jag blir frisk till dess!!!

Trevlig kväll allesammans!!!

Tung i huvudet hör jag hur grannens hund gör sig av med sitt morgonskäll, vov, vov, vov.

Jag undrar hur den tänker, kanske

"Nä nu jäklar är det dags att väcka dönickarna runt mig" eller "
"Åhhh, vilken härlig dag, vov, vov" eller tvångsmässigt " Nu måste jag skälla exakt 48 gånger, annars får jag ingen mat" eller
" Det ska ni veta, jag äger hela Sollentuna!" eller......

den kanske helt enkelt bara hälsar dagen välkommen?

Nu har den slutat och jag börjat nysa och hosta i stället, välkommen dagen!

Prosit!!!

Jag varken vill eller har tid att bli sjuk.

Efter en dag målandets tecken har näsan börjat rinna och jag nyser gång på gång. Har nyst tio gånger på raken så jag ligger här och fnittrar....
Vilket konstigt ljud egentligen

Jag hoppas att det stannar härvid eftersom torsdag och lördag är viktiga dagar, på olika sätt och då går det bara inte att vara sjuk!

Vila är bästa medicinen , så godnatt alla människobarn.......atjooooo!

Tisdag och himlen är grå, grå, grå....

Vilken kontrast mot naturen som sprakar i alla de varmaste färger och nyanser.
Varma färger och kalla färger.

När jag håller kurs i design brukar det vara en av frågorna, vad är skillnaden?
Nu ska jag hålla en väldigt kort liten lektion för det är tidigt och jag är hungrig samt sugen att jobba.

Ta ex röd färg. Blandar du in blått får du en kallare nyans och blandar du in gult så blir det varmare.
Ett bra exempel är att jämföra två olika bär.Hallonet som är kallt och jordgubben som är varm i sin röda färg.

Slut på lektionen, nu doftar det av kaffe!

Jag önskar er alla en färgstark och kärleksfull dag, trots himlens gråskala!

I går hade vi spansk afton med nära och kära!

Skinkan från vår Spanienresa i maj smakade smaskens tillsammans med ostar, goda sallader och annat gott!

Hösten är en härlig tid för umgänge och goda samtal och igår var det verkligen 12 olika personer som sammanstrålade

Gemensamt för mig och min käreste är att vi njuter av att göra andra glada och det speglade verkligen stämningen i går. Det bubblades i utomhusbadet, samtidigt som stjärnorna betraktandes med ett glas skumpa i handen. Goda samtal ägde rum och glädjen till musiken fick stor plats.
Ja, det var en lyckad tillställning!!!

Idag har vi återigen haft gäster, men nu till lunchen. Vilken lycka att få känna gemenskap och glädje!
Nu tar jag en paus i måleriet och hör mitt hjärta sova i soffan bredvid mig.
Han har varit förkyld i fler veckor och jag lider med honom då han hostar.
Tar tag i bordet samtidigt som jag säger peppar, peppar....
Hoppas jag inte blir smittad, har varken tid eller lust!

Nu ska jag ut och måla en stund till, ha en fin fortsatt kväll mina vänner!

Idag var det begravning för en kär vän. Smärtan i de anhörigas ansikten var minst lika svår som sorgen själv.
Att förlora sin pappa, sin son, livskamrat och bror är svårt. Dessutom 51 år gammal med lång tid kvar att leva.
Jag blir bara än mer övertygad om att jag måste leva livet innan det tar slut.
Godnatt alla fina!

Dagens trädgårdscafe hade temat rotfrukter med provsmakning av rotselleri, morot, palsternacka, potatis, rödbeta och kålrot.
Visste ni tex att kålroten kallas Nordens apelsin, just för att den innehåller så mycket C-vitamin.

Jag lär mig något nytt varje dag och det är så häftigt!
Det kan vara allt i från att orsaken till att en flaskas volym 75 cl, är att det är vad glasblåsarens andetag räcker till (sant eller falskt?) till att knarrgränsen på snö är -7 grader.

Nu blir det rotfruktspytt med stark korv till middag, smaklig spis!

Hemkommen från trädgårdskursen där mina duktiga kursdeltagare också lär mig saker.
Ta ex. Brunnäva, som jag alltid undrat över namnet eftersom den är lila.
Fick veta av en av deltagarna att i svenska språket fanns varken ordet lila eller orange innan engelskan gjorde entré i vårt språk, innan dess var alla färger som inte var primärfärger, bruna.
Intressant!
Nu är det snart dags att gå till sängs och förhoppningsvis sova en sömn fylld av drömmar.
För så är det, har jag hört, att psykiskt sjuka människor sover drömlöst.

Sov gott alla människobarn!

Ser ut genom fönstret och tittar ut över det vackra höstlandskapet.
Hösten som både är ett avslut och en början.
Avslut på så sätt att den varma, ljusa tiden är över.
Början, därför att allt som varit har varit och det här är början på resten av vårt liv.

Sitter på järntorgspumpen i Gamla stan och äter en fiskgryta, gott.

Ser mig omkring och iakttar människorna som sitter i grupper eller i par, bara jag är själv.
Kanske några ser mig och tänker, stackars henne som är ensam.
Men det vet vi ju alla att det är en väldig skillnad på självvald ensamhet och påtvingad.

Efter en dag med möten, samtal och sysslor där jag varit omgiven av människor är det skönt att sitta själv, att få bara tyst, att få vara i fred.
Vara tyst och betrakta det som sker omkring mig.

Jag beställer en påtår och känner mig en smula trött vilket inte är konstigt då dagen har varit lång.

För en sekund snuddar tanken på att strunta i att traska upp till gatan där jag ska dansa och i stället gå tillbaks till bilen, som står parkerad vid slottet.
Men det är en sekund.

Glädjen över dansen, dansvännerna och gemenskapen tar över och jag kommer alldeles strax ta in notan och bege mig mot adressen där de orientaliska tonerna tränger sig ut genom dörrglipan.

Önskar er alla en fin kväll

Sakta likt en långsam stjärna, rör sig flygplanet över himlakroppen.

Jag söker tröst i dess rörelse, hoppas att den härbärgerar den smärta som finns i mitt bröst, att den bär med sig min sorg då den försvinner i horisonten.

Att min ledsamhet är passagerare.

Godnatt

Här går jag och tycker synd om mig själv...

Efter en dag med fingrarna knapprandes över tangentbordet, stirrandes in i datorn, sedan skissande med handen hållandes kolet, kände jag mig väldigt trött och slö.
Visserligen hade jag fått mycket gjort men bara det att sitta inne hela dagen kan ju göra att man blir ljusskygg.

Att bara kapitulera inför den lismande latmasken, som viskade "Åhhh vad skönt att gå vila en stund" kändes fel.

Dels hade jag knappt andats in frisk luft och dels är var klockan 16 och det var lite sent för en tupplur (varför heter det så!)
Går man och lägger sig tidigt som jag gör, blir ju kvällen kort ändå.

Nä, jag går ut och springer, tänkte jag och med spänstiga (nåja) steg, gav jag mig ut mot spåret.
Luften var klar och gjorde mig genast piggare så jag satte fart mot hasselsnåren några km bort. Jag hade ju sett svart trumpetsvamp där för några veckor sedan.

Väl där, på ängen, vid snåret betade kor, inte en utan många och de blev nyfikna då jag kom.
Inte för att jag är rädd för kor, men något i deras blick sa att jag hade hamnat fel....

Så jag vände mig om, traskade snabbt iväg och....slurp, hela foten sögs ner i ett lerhål, nästan som kvicksand i filmerna.
Blöt och haltandes började jag min färd hemåt och kände....fan, nu får jag skavsår!!!
Så nu sitter jag här, halvvägs och funderar på om jag ska gå barfota hem eller hur jag ska göra....

Fast....så jäkla synd om mig är det inte, behövde bara gnälla lite:)

Ha en fortsatt fin eftermiddag!!!

Söndag och en ny dag pågår.

Jag och min käresta började morgonen med filosofiska och intressanta samtal där allvaret blandas med skrattet.
Det är visserligen inget unikt för just idag, utan så startas nästan varje dag eftersom vi vaknar tidigt båda två.
Vi betraktar soluppgången och pratar om livet men också om döden.

Man brukar säga att de bästa människorna dör först medans elakingarna blir kvar, eller hur?
I morse kom vi på svaret.

Det är säkert så att Gud gör precis som när man valde lag i skolan, de bästa valdes först. Han vill säkert ha ett team av kärleksfulla och vackra själar omkring sig. De andra, fulingarna får spela tillsammans i lag Helvetica, där fusk och mobbning är tillåtet.

Nu ska jag strax iväg och besöka en kär vän. Efter att ha målat under förmiddagen blir det en paus i vänskapens tecken.

Ha en fin dag!

Att se det vackra innebär att jag väljer att bortse från det fula.

Med ful menar jag det som får mig att må illa, så som elakhet, snålhet och egoism, tre saker som ofta hör samman.
Att vara vacker innebär exakt det motsatta, snällhet, generositet och empati, kärlek till andra.

Att utgå från att det viktigaste är att GE kärlek är kärnan till äkta kärlek.

I det ögonblick du sätter dina egna egoistiska behov först, förlorar du också möjligheten till att uppnå fullständig, sann och genuin kärlek.
Kärlek som bygger på ömsesidig respekt och ärlighet.

Det var några ord så här på kvällen osten!
Sov så gott allihop

Fredag och det känns som om något ligger i luften, men vet inte riktigt vad....

Städar och fixar inför kvällens middagsgäster som också är mina absolutglädje vänner.

Starka, självständiga kvinnor som alla är egna företagare antingen på heltid eller deltid.
Annika som är rektor men även en hejare på betong, Ulrika som är fantastisk kock men även GI guru och precis har öppnat krog på Gotland, Bino som är konstnär men även bild och slöjdlärare och sist men inte minst en av mina bästa vänner som jag även dansar orientaliskt med.

Tillsammans ska vi smida planer inför kommande roligheter. Ni som har varit med vet att det alltid blir en häftig och rolig tillställning där förhoppningsvis alla går hem med ett leende på läpparna.

Det slår mig att de flesta av mina närmsta vänner är just starka och självständiga, oavsett kön.
Men speciellt mina honvänner är så jäkla bra föredömen för unga kvinnor.

Att visa på att det är en ypperlig kombination både att vara smart och snygg (för att citera älskade Christina)

Att visa på att självständighet är det kvinnligaste som finns om vi nu ska komma in på genusperspektiv.

Tänk på alla kvinnor i alla länder som huvudansvarar för såväl insamlande av mat, som hämtning av vatten.
För att inte tala om den rena Amazonen som genom sitt val av leverne blev ett hot mot hela patriarkatet och måste förgöras.

Nåväl, nu ligger ju inte styrkan i könet utan i personligheten.
Själv är jag så lyckligt lottad eftersom jag hade en klok far som var oerhört stolt när jag vann över killarna i armbrytning, samt sköt bäst på skjutbanan! Inte brydde han sig om att jag var tjej.

Nej nu ska jag ut och plocka rönnbär och vackra blad för att dekorera matbordet.

Ha en fin dag allihop!

Har haft ett fint trädgårdscafe med tema äpplen. Signe Tillish, Gravenstein, Aroma, Discovery och Åkerö är äppelsorter jag köpte inför provsmakningen. Egen favorit är Åkerö!

Sedan var det dags för Hypnotisören på bio och ja, jag tyckte den var bra.
Spännande, bra skådespelare och vackra miljöer.

Gillar biomiljön som ger starka minnen från barndomen.

Sov gott allihop

Jag tror vi alla har en plats där själen får ro.
Ibland räcker det med att tänka på den platsen och pulsen saktar ner, andetagen fördjupas och hjärnan liksom slappnar av.

Jag behöver fara till den platsen nu,

På återseende mina vänner

Då har jag lämnat den ena skördefesten för den andra, eller rättare sagt, inlärningsfest.

Visst är det lite tight att ta sig från det ena stället till det andra under rusningstrafik, men jag kan mina genvägar:)

Snart kommer mina hungriga och trevliga, trädgårdselever hit och jag säger som björnen Baloo, jag ska lära er allt jag kan!

Det känns lite i skallen att jag hängde på låset till partihallarna vid femsnåret i morse och visst känner kroppen att den inte är 30 år längre, men herregud!

Jag lever och vill fortsätta att göra det.

Kanske var det därför temat på min utställning ändrades till det självklara

" Jag vill verkligen leva!!!"

Ha en fortsatt trevlig onsdagskväll!

Godmorgon

Bilen är fullastad med blommor unför dagens skördemarknad och huvudet är fullt av idéer.

Hoppas ni får en kreativ och glädjerik dag allesammans!

Kvällen övergår snart till natt och jag måste gå lägga mig, trots att jag inte är färdig med det jag ska.

Lämna text och underlag till galleriet inför utställningen, skriva offert, presentera en utbildningsplan inför en uppdragsgivare samt måla.

Min käresta ligger och sover och jag hör att han är rejält förkyld.
Tänker egoistiskt att jag har INTE tid att bli sjuk och överlägger en stund att sova på soffan. Men det kommer jag naturligtvis inte göra eftersom det är alldeles för tomt.

Det är ju så att när jag delar säng med min käraste, har jag svårt att hålla tassarna på plats och nu pratar jag inte sex, faktum är att vi alltid varit väldigt fysiska i vår familj.
En smekning över kinden, en klapp på ryggen eller fotmassage under tiden man tittar på film. Att då ligga med händerna på täcket under natten blir väldigt konstigt.

Det blev uppenbart på ett ganska komiskt sätt nu när jag var på Öland.
Jag och Brittmarie delar alltid dubbelsäng och i vargtimmen, så där vid 3-4 tiden, kommer jag på att jag ligger och smeker henne på armen samtidigt som jag kilar in en fot mellan hennes vader.
Blir vaken, en smula generad och vänder ryggen till, jag trodde ju att jag var hemma hos mitt hjärta.

På morgonen vid frukosten känner jag att jag måste fråga henne om hon märkte något.
"Javisst, svarar hon glatt, jag tyckte det var jättemysigt, jag tänkte Ulla är ju så kärleksfull så det är ju rart!"
Vi skrattade gott när jag förklarade mitt handlande och ännu godare när vi spånade om vad som mer hade kunnat hänt:)

Nu ska jag gå och lägga mig med vetskapen om att någon av kroppens ytor kommer att vara i kontakt med min kärastes kropp hela natten.

En hand, en fot eller kanske bara en liten tå, men oftast bygger våra fingrar ett bo till nattens drömsvalor och så ligger vi med hopslingrade fingrar, tätt intill varandra hela natten. Tryggt och kärleksfullt.

Godnatt alla fina systrar och bröder, sov gott var än ni befinner er på vår jord. Kram

Satt i bilen och lyssnade på Jan Myrdal 86 om hans kommande medverkan i ett program. På frågan om vad som är viktigt i livet svarar han snabbt, arbete och sex. Utan det kan man lika bra dö, fortsatte han och refererade till det självmord hans morbror begick.

Jag förstår honom till fullo. När frågan om vad människor ska göra då de går i pension, blir svaret ofta svävande, lite golf, resor, att få sova på morgonen osv.
Själv önskar jag bara att tiden ska räcka till för att måla, skriva, resa och umgås med barn och vänner.
Att tiden och orken finns för att arbeta och älska.

Ha en fortsatt fin dag

Det är ganska häftigt att dela husrum med tre andra under några dagar.
Det innebär att tiden till samtal finns men även tiden att visa sina vanor.

Visst känner vi alla någon människa som har rykte om sig att vara hård och tuff, men hos dem Hen är trygg med är varm och mjuk?
Eller Hen som alltid är festens roliga pajas i själva verket har ett melankoliskt sinne och stundtals isolerar sig för omvärlden.
Allt är Mao inte som det ser ut.

Jag betraktar kastanjen som hänger på grenen, taggig och ogreppbar. Men så händer något......

Plötsligt sprängs skalet och den varmt rödbruna, mjuka kastanjenöten visar sig, den som är så len att smeka.

Kanske är det så för oss alla, att vi är som vackrast då vi visar vem vi verkligen är?
Att människor som trott sig veta vem vi är blir förvånade, ja till och med besvikna då tuffingen egentligen är en mjukis, och vice versa.

Naturligtvis kan det vara så att rädslan att vara avskalad och själsligen avklädd, kan vara större än modet att visa sig som man är, med fel och brister. Men om man vågar, rätas ryggen ut och luften blir lättare att andas.

Allt har sin tid

Hoppas ni alla får en kärleksfull och kreativ måndag!