Satt i bilkö och chattade på mobilen, fullständigt livsfarligt egentligen. Då får jag helt plötsligt syn på personen i bilen intill, det var något väldigt bekant över henne, men varifrån?
Visst är det irriterande?

Jag minns en gång hur jag höll på att bli galen av nyfikenhet då jag helt plötsligt hör, "vad kul att träffa dig igen, synd att jag har så bråttom, hej då, hoppas vi ses igen" och så försvann han, snabbt som en avlöning ( oh vad jag gillar gamla klämkäcka uttryck:)

Hjärnan gick på högvarv och hela mitt liv passerade förbi. Gamla grannar, arbetskamrater, klasskamrater, pojkvänner, ja alla tänkbara hanar, men nej, poletten ramlade inte ner.

Lika irriterande som det är när en låt sätter sig på hjärnan är det då ett ansikte fullkomligt ockuperar ens skalle.
Vem, vem, vem????
Var, var, var???

Och så plötsligt.....just det!!!

Jag har tittat på fotboll 3 gånger i mitt liv på Råsunda. Vid en av dessa matcher började det plötsligt att regna och då, på bänken framför, vänder sig en kille och frågar om jag vill låna ett paraply eftersom de har två.
Det var honom jag kände igen efter si så där, 30 år.
Jag har ingen aning om vad det var hos honom som fastnade, men helt uppenbart mindes vi varandra.

Och vem var nu kvinnan i bilen bredvid?
Jo, nu minns jag, en dagisfröken från min äldsta sons dagis, ett ansikte jag inte sett på 25 år.
Ja så är det, människor kommer och går i vårt liv. Vissa fastnar i vårt sinne, andra inte.

Ser ut genom fönstret och ser snön falla, är vintern redan här?

Kram allihop!