Morgon, kallt, blå himmel och en timme till godo. Ja, så känns det tycker jag när vi ställer om till vintertid.

Jag tillhör den (vad jag tror) minoritet som gillar det här med att ställa om klockan, gillar ju förändringar.
Många upplever besvär, så som störd nattsömn, irritation, marstörningar, koncentrationsstörningar m.m som följd av omställningen, men inte jag.
Själv känner jag lite som "vad kul, nåt nytt!", ena gången får jag lite längre morgon en annan gång lite längre kväll.....eller hur var det nu:)

Lördagen gick i de goda mötenas tecken. En lunch med ena av mina två fantastiska söner, ett besök på galleriet av finaste Sanna med sin son, ett glatt besök av min "bluesmentor" Helene, ett besök av den andre av mina fina söner med goda vännen Anders, som jag tycker mycket om! Han spelade cello så vackert på min mammas begravning att änglarnas närvaro kändes.
Kvällen fortsatte i samma varma, kärleksfulla känsla. Jag fick en fantastisk blombukett av min finaste och vi åt, drack och skrattade.
Somnade varm i hjärtat med en känsla av lycka och tacksamhet.
En känsla som uppstår då två själar verkligen möts.