Här går jag och tycker synd om mig själv...

Efter en dag med fingrarna knapprandes över tangentbordet, stirrandes in i datorn, sedan skissande med handen hållandes kolet, kände jag mig väldigt trött och slö.
Visserligen hade jag fått mycket gjort men bara det att sitta inne hela dagen kan ju göra att man blir ljusskygg.

Att bara kapitulera inför den lismande latmasken, som viskade "Åhhh vad skönt att gå vila en stund" kändes fel.

Dels hade jag knappt andats in frisk luft och dels är var klockan 16 och det var lite sent för en tupplur (varför heter det så!)
Går man och lägger sig tidigt som jag gör, blir ju kvällen kort ändå.

Nä, jag går ut och springer, tänkte jag och med spänstiga (nåja) steg, gav jag mig ut mot spåret.
Luften var klar och gjorde mig genast piggare så jag satte fart mot hasselsnåren några km bort. Jag hade ju sett svart trumpetsvamp där för några veckor sedan.

Väl där, på ängen, vid snåret betade kor, inte en utan många och de blev nyfikna då jag kom.
Inte för att jag är rädd för kor, men något i deras blick sa att jag hade hamnat fel....

Så jag vände mig om, traskade snabbt iväg och....slurp, hela foten sögs ner i ett lerhål, nästan som kvicksand i filmerna.
Blöt och haltandes började jag min färd hemåt och kände....fan, nu får jag skavsår!!!
Så nu sitter jag här, halvvägs och funderar på om jag ska gå barfota hem eller hur jag ska göra....

Fast....så jäkla synd om mig är det inte, behövde bara gnälla lite:)

Ha en fortsatt fin eftermiddag!!!