Jagade av stormen har vi åkt söderut, från Alabama till Floridas kust där vi tagit in på hotell precis vid havet.

Vågorna slår högt och vi får se om det blir storm eller orkan som kommer att svepa förbi under natten.

Middagen intogs på en sjökrog och bestod av ostron, räkor och en köttbit, gudomligt gott!
Det visade sig att servitören egentligen var bluessångare och hade spelat på finlandsbåtarna i Sverige.
Världen är liten

Godnatt

I morse tog resan en ny väg, 25 mil norrut eftersom Bill fått nys om en motor som var till salu i Alabama.

Så vi lämnade kusten med de låååånga vita stränderna och gav oss upp i bomullsplantagernas land.
Där ute i ingenstans hittade vi till slut motorn, liggandes i en lada bland andra motorer och bråten.
Eftersom det väntas storm, ja även ev tornado, kom vi överens om att återkomma i morgon och gav oss iväg mot närmsta hotell för att skaffa natthärbärge så att vi inte var ute på vägarna då jätteblåsten slår till.

Dess kulmen här på orten infaller mellan 7 och 9 i morgon enligt kvinnan på gården.
Hon tillade att barnen blivit informerade om att de inte behöver komma till skolan förrän till 10 av samma skäl, så visst är det på riktigt alltid!

Ny ligger vi på Days inn, det första hotellet vi råkade på, och det är skönt.
Annars brukar jagandet efter billigaste alternativ vara rätt jobbigt ibland.
När man är trött och hungrig är det inte så kul att stanna vid hotell efter hotell för att till slut hitta ett som faller inom ramen för vad det får kosta.
Men är man ute så länge som vi är, måste man ha koll på boendekostnaden och vi sover ju bara där så vanlig motelstandard duger bra.

Nu väntar natten och stormen.....

Godnatt alla människobarn

Lämnade New Orleans' igår för att ge oss iväg mot........träskmarkerna!

Det är ytterligare en dröm jag haft i mitt liv, att glida runt i de spännande markerna och betrakta de magiska träden och betraktas av mystiska väsen.

Jag har ju sett filmer, en del skräckfilmer (när jag var yngre) som handlar om mystiska enstöringar, eller gäng bestående av tandlösa, elaka, banjospelande män som alla är släkt med varandra, på ett eller annat sätt, som bor i dessa Swamps.

De åker omkring i sina båtar, med geväret laddat, snuset rinnande ur mungipan, på jakt efter nåt frodigt att sätta tänderna eller nåt annat i.
Kvinna, man eller nåt kreatur, vilket som kvittar, bara det är något nytt och spännande i deras ensamma, torftiga liv.
Men jag har även sett filmer om naturfolk och djur som lever där, sett en känsla av någonting jag varit nyfiken på, och så var det.
I den lilla plåtbåten som snabbt tog oss fram genom träsken, var vi åtta stycken personer i blandad ålder och nationalitet
Storögt satt vi tysta och stirrade runt för att få syn på alligatorer, och visst fick vi se dem, men även ormar, fåglar och vildsvin, eller rättare sagt vattensvin.
Så otroligt söta, som bara älskade marshmallows!
Ja, ja, visst var det en riktig turistfälla då vi gled omkring djupt inne i träsket, (med tak över båten så att inte ormarna skulle ramla ner från träden i båten) och det helt plötsligt kommer tre glada grisar simmande mot oss. Men det spelar ingen roll, jag ville pussa dem allihop på deras söta svarta trynen, men det gick tyvärr inte, dom var trots allt vilda....

Efter det såg vi ännu fler alligatorer och ormar ( till Bills stora skräck) samt fick hålla i en alligator som var kall men mjuk och tänk er, jag såg inte en enda enögd, tobakstuggande Jack, Tom eller Hank under hela färden!

Sedan fortsatte vi vidare, längst kusten och in i Alabama.

Önskar er alla en fantastisk dag!

Idag började Madri Gras och överallt bar folk halsband i olika färger runt halsen. Det tillhör traditionen att de som går i paraden kastar halsband och ringar till dem som står och tittar. Vi har väl ett femtiotal nu på hotelrummet.

Eftersom vi varit i gång och promenerat hela dagen är vi helt slut, så Godnatt kamrater, sov gott!

Gårdagen blev återigen en dag med intryck.
Det är så otroligt mycket som händer överallt att jag nästan blir vimsig.

Musiken blandad med såpbubblor och steppande ynglingar. Maten, den traditionella, verkar till största delen vara hopkok av det som blev över, ungefär som pyttipanna. Skillnaden är att man slänger i allt, höns, krabbor, kräftor, ostron och sedan ris för att fylla ut. Gumbo, jambalaya, ja lite som paella.

Krokodiler verkar det finnas gott om i träskmarkerna för det serveras hamburgare och grytor gjorda på dem lite överallt. Självklart måste jag prova men är inte riktigt framme i modet ännu, kanske idag.....

Annars känns det lite som semester i semestern. Hotellet är fantastiskt på ett familjärt sätt. Personalen är både vänlig och söt, ja både Bill och jag blir kära i de otroligt trevliga, vackra och servicemindade töserna.
Bara en sån sak, att efter att de frågat om vi sovit gott och Bill, sanningsenligt svarade nej, byter ut sängen mot en ny (sängen var som en hängmatta, ni vet nerlegad så att man rullar in mot mitten)

Tur att vi är kära!
Tänk er ett gammalt surt par som tvingas ligga hoplimmade av svett, jag ser scenariot framför mig, samtalet mellan två personer som sedan många år tillbaks, blivit dövstumma inför varandras tankar och behov.

Ja, ibland blir människor som de tre aporna, där en håller för öronen, en för ögonen och den tredje för munnen och det är lika förödande i alla relationer, såväl privata som i servicearbeten.

Vilken tur att varken vi eller personalen är apor så allt löste sig till det bästa!

Kvällen avslutades med veteranblues i restaurangen intill. Ja de gubbarna hade varit med länge!

Nu är klockan snart sju och vi har varit vakna sedan fyra så jag ska försöka sova nån timme mer, för i dag börjar Mardi Gras och då är det fest dagen och natten lång!

Ha en fin dag alla fina

Idag kom vi till New Orleans vid lunchtid, och vi blev kära bägge två!

Vilken atmosfär, vilka dofter, vilket sjudande folkliv och överallt musik, musik, musik!
Blues, jazz och gatumusikanter som skulle platsa på vilken scen som helst!

Vi tog in på ett helt underbart Hotel i de franska kvarteren, The Frenchmen. Hotellet är väldigt gammalt och charmigt och vi hade tur som fick rum, på lördag börjar nämligen Madre Gras, en årlig stor fest med karnevaler och fest!
Så vi har handlat masker och annat för självklart ska vi gå i karnevalståget!!!!

Nu ligger vi med trötta fötter efter att ha promenerat hela dagen, ätit Gumbo, lyssnat på blues, jazz och insupit atmosfären från denna helt underbara stad och det bästa av allt är , vi stannar till söndag!!!!

Önskar er alla en glädjefull dag

Att bila är ett fantastiskt sätt att se ett land på.
Man upptäcker saker hela tiden, som man aldrig skulle sett om man bara flög förbi, dessutom blir landskapens olika karaktärer tydligare och man kan följa naturens årstidsskiftningar.

Det blev så tydligt när vi närmade oss Memphis, att här började vintern gå mot sitt slut. Kontrasten mellan snögrå, och färglösa landskap mot de spirande, gröna sädesfälten blev överraskande, vi blev faktiskt upprymda och glada.

Nu ligger vi i sängen mätta och belåtna efter en god middag på en väldigt Elvisinspirerad krog.
Det kanske inte är så konstigt eftersom vi är i Memphis, Elvis hemstad.

Vintern är en väldigt bra årstid att resa runt i USA på, om man som vi är intresserade av att se och uppleva saker. Det är lite turister och därmed lätt att få hotellrum, på de guidade turerna är det i inte smockfullt.

Antagligen är det därför vi nu ligger på hotelrummet med bara Elvis Presley boulevard mellan oss och Graceland, som vi ska besöka i morgon.
I går Southfork, i morgon Graceland, kan det bli mer amerikanskt?

Jag kan fnissa lite för mig själv när jag ser oss med andras ögon. Kamera på magen, karta i handen och likadana jackor med fastsydda märken från de städer och ställen vi besöker, riktiga turistnördar, men så söta:)

Det är just det som är så skönt med att bli äldre.
Vi gör precis som vi vill, ser ut som vi vill och åker vart vi vill, vilket i och för sig kan innebära att vi hamnar var som helst!
Sov så gott alla människobarn, var och i vilket land ni än befinner er.

Vi startade i de kalla höga bergen, för att efter någon timme starta färden mot Dallas.
Ja, vad ska jag säga, mil efter mil på en spikrak väg med tusentals maskiner som likt dinosaurier i metall, bockar upp och ner, outtröttligt och monotont . De letar efter olja. Med undantag av lunch i någon småstad däremellan, har vi åkt 25 mil i denna tråkiga, oljestinkande miljö.
Ett roligt avbrott var besök i en mycket udda affär där vi fick en ny vän i den unga, trevliga flickan som jobbade där.

Nu är vi så trötta båda två så jag önskar er alla en god natts sömn, i morgon väntar Southfork:)

Har fått en vana att vakna vid 4....

Igår kväll hamnade vi i Lordsburg efter att skymningen infunnit sig och vi måste hitta natthärbärge. Det är så vi oftast gör, kör dit näsan pekar nu när vi beslutat att ändra planerna gällande Route 66. Vi är helt enkelt rätt nöjda att vi kört den en bra bit och längtar efter lite värme.

Under de senaste dagarna har vi passerat Supai, Hopi, Navajo och Apacheindianernas land, vilket varit mäktigt men även oerhört ledsamt. Många bor i ruckel eller husbilar och allt är så kargt och ensligt.
Vad som slår mig är att det finns inga träd, knappt någon vegetation över 50 cm, vilket gör att det känns ännu mer kargt och öde.
Samtidigt är naturen fantastisk! Dessa enorma berg vi passerar är fascinerande, ja nästan skrämmande.

Nej kära ni, jag ska försöka somna om....

Godnatt eller godmorgon

Vaknar upp på ännu ett motel, de är väldigt lika allihop. De flesta serverar kaffe i receptionen, men i de flesta fall inget annat. Vi får se om en stund.

Det blir mycket stillasittande i bilen och på de ställen vi stannar känns det inte helt lockande att ensam ge sig ut på en löprunda i mörkret, det är lätt att man får en känsla av "den sista färden bebyggelse". Därför har jag köpt ett hopprep! Haha, vi får se om det kommer till användning eller om det blir en grej till i vår souvenir samling!

Ha det så gott!

Känner mig en smula tjatig men måste säga det, jag älskar San Fransisco!
Under de dagar vi varit här har vänligheten och kärleken flödat, alla vi träffar är så hjälpsamma att vi är fullkomligt kapitulerat inför staden.
Vi har upptäckt att buss 38 bx tar oss ner till kärnan av SA och därifrån utgår fler av de turer vi åkt.
Vi åker vanlig buss, spårvagn, hop on hop of bus och promenerar hela dagarna igenom, och ser på spännande saker. Extra skönt är det för Bill som kör hela tiden annars, han har börjat gilla det här med att åka kommunalt eftersom då kan vi fotografera under tiden, dricka kaffe och betrakta omvärlden utan att behöva ha koll på trafiken.

Att staden är varm och fördomsfri speglar sig även i hur invånarna bemöter varandra.
Igår satt vi på bussen då det helt plötsligt kommer in en person som skulle kunna ge Hen ett ansikte, om ni förstår vad jag menar. Iklädd turban på huvudet, knälångt flanellnattlinne med nallebjörnar på, sidenbyxor i glansigt material, bärandes på sin siameskatt i en bur, blev hen bussens primadonna.
På uppmaningen från chauffören om att "Mister, you have to pay" svarade hen, lätt förnärmad "Darling, it was yeeeers ago since I was mister", öppnade sin tunna, slitna plånbok och visade de få dollar som fanns. Självklart fick hen följa med gratis.
En annan sak som är underbar är att överallt spelas, dansas och sjungs det, allt artisteri är tillåtet och publiken jublar. Det är som om det vore lustgas i luften eller lyckogas.
I morgon ska vi fortsätta med de stadsdelar som vi inte hunnit med och det ska bli så kul!
Nu hör jag hur det snarkas i sängen bredvid, det tar på krafterna att vara turist!!!

Önskar er alla en underbar natt med god nattsömn

Vilken häftig stad!
Om Los Angeles var de coola, fåfänga, snobbigas stad så är San Fransisco tvärtom. Vi kom på att det känns som man är på Gröna Lund, hela tiden.
Folk med olika karaktärer, utseenden, färger m.m i en salig blandning. Gatorna fylls av dans och musik samt ljuden från brandbilar och ambulanser, ja hela staden pulserar.
Samtidigt är alla såååå trevliga och hjälpsamma, överallt, ja vi verkligen stortrivs!!!!
Ett måste när man är här är en trip med spårvagnen i gatunätet som är som en berg och dalbana, minns ni filmen Bullit!
Häftigt och verkligen San Fransisco!

Det finns så mycket vi vill se, så vi har beslutat oss för att stanna en natt till!

Godnatt alla människobarn!

Färden i dag på kustvägen upp till San Fransisco var helt fantastisk!
Vi stannade då och då för att titta på den fantastiska utflykten som utspelades mil efter mil. Åt dagens fisk (snapper) på en liten krog nära vattnet och fortsatte vår resa.

När vi kom fram till San Fransisco hade det blivit mörkt och köerna på den femfiliga boulevarden var långa.

Jag har nu lärt mig att man aldrig kan tveka i trafiken för då går det åt helvete, man måste köra som om man bor här....
Tuuut!!!!!arga fingrar i luften, tjutande däck, snabba filbyten och häftiga U svängar, vilken jäkla tur att jag inte kör!

Men fram kom vi och nu ligger vi här, trötta, mitt i staden på ännu ett motell och planerar och pratar, pratar, pratar.

Vi har ju varsitt långt liv bakom oss med olika erfarenheter och upplevelser att dela och båda är vi pratglada så......

Godnatt alla fina

Mellan två städer

Efter vi checkat ut från hotellet intog vi en frukost på Starbucks. Vi har kommit på att om man häller i en espresso i en stor mugg vanligt kaffe blir det smaskens!
Sedan gav vi oss iväg mot San Fransisco och åkte i alla olika sorts landskap, vilken häftig väg route 1 är!

Den romantiska kustdelen, dalar med vingårdar, höga berg med torr vegetation och små städer som nästan alla ser likadana ut.

Jag måste återigen lovorda Bill som kör hela tiden, det känns väldigt tryggt att ha en racerförare vid sin sida. Även om jag kan bli lite rädd ibland när han gör en U sväng, så snabbt att håret nästan slängs över ansiktet finns det nog ingen annan som kan ta sig fram i den amerikanska trafiken som han, fullständigt orädd.
Det roliga med våra resor är att båda är så nyfikna. Helt plötsligt får någon av oss syn på ett vackert träd, en marknad, en Ford thunderbird 59 (Bill) trädgårdskonst eller nåt annat intressant så wrooooom, är U svängen ett faktum.

När det började skymma insåg vi att det är bäst att slå nattläger och så hamnade vi här, på hotel el Colibri. Kontrasterna på hotel de Flores i L A och det här kunde inte vara större.
Även om vi starkt gillade det lilla skabbhotellet som fått tummen ner i alla reserecensioner, känns det väldigt lyxigt med ett hotel som har bubbelbadkar i sovrummet:)
I ärlighetens namn hade vi inget val eftersom vi har många mil i obebyggelsen framför oss och gärna undviker att sova i bilen, även om det går det med.
Nu väntar en kväll med planering inför nästa rutt, vi har så mycket vi vill se. San Fransisco, indianernas land, museer, racertävlingar, naturupplevelser m.m så nu ska vi strax ta fram kartan. Ha det så fint allesammans!