Lämnade staden och de två kungarna Elvis och Martin Luther King och begav oss längs Mississippi river på den kända Bluesvägen 61, i spåren efter den tredje kungen, BB King. Vilken häftig resa det kom att bli. Först stannade vi till vid en pantbank på vischan (säger så när orten är så liten att vi glömt namnet) Det har blivit en sak till där Bill trampar bromsen i golvet, för att sedan backa så snabbt att det nästan blir en omvänd viplash, om ni förstår vad jag menar ( men jag ska erkänna att jag tycker det är rätt kul jag med:) Väl därinne hade vi ett trevligt samtal med några riktiga ortsbor, och fick massor med roliga tips och goda råd om vår fortsatta trip. Sagt och gjort satte vi kurs mot Clarksdale och Ground Zero blues club som Morgan Freeman ägde. Vilket ställe!!! Så häftigt!!!! Efter lunchen fortsatte vi vår färd trots att vi tänkt gå på bluesmuseet där, men tyvärr var det stängt, det är nämligen MartinLuther Kingdagen i dag och helg. Så vi fortsatte vägen som slingrade sig mellan de nu öde bomullsfälten där fantasin tog vid och vi riktigt kände. de tusentals bomullsplockarnas närvaro. Vi beslöt att stanna i Greenville i natt och av en slump hamnade vi på den i särklass ballaste krog vi nånsin varit på, Doe's eat place, som funnits sedan 41. Svenska hälsovårdsnämnden hade fått slag för hela restaurangen var ett enda, slitet kök och man satt och åt bland kastruller och disk. Men vilken mat!!! Vilket kött!!! Vilka priser!!! Priset förklarade varför det bara var vita matgäster i den i övrigt helt svarta staden, den sorgliga klasskillnaden blev väldigt tydlig. Nåväl, det var den godaste kött vi ätit så det var värt förmögenheten, men nu blir det hamburgare några dagar framöver, vi vill ju gärna att reskassan ska räcka..... Nu sluter vi snart ögonen, med vetskapen om att New Orleans' väntar, i morgon eller övermorgon Sov gott alla bomullstussar:)