Så kom då den till viss del efterlängtade melankolin, vemodet.

Efter tre månaders resa i "drömmarnas" land Amerika där alla är vänner och inga orättvisor finns (som man vill se...) känns Sverige rent som källvatten.
Vi räknade ut att vi rest 1300 mil på vår resa och sett massor med saker som för alltid kommer att bäras med i minnenas arkiv. Minnen som vi med glädje, men också med visst vemod, kan titta tillbaka på.
Glädje för att fått se och upplevt all ställen, människor och annat. Vemod för att det är gjort, lämnat bakom oss.

Det är lite så jag känner i egenskap av kvinna i klimakteriet, som jag tror har börjat, glädje men även vemod.
Glädje för att fått vara frisk och faktiskt blivit så gammal som 53, åtskilliga vänner har ju lämnat jordelivet yngre än så.
Vemod över insikten att nu är det definitivt över, med månatliga inköp av hygienartiklar i bomull. Skönt, men samtidigt lite som att ta farväl av en trogen följeslagare, som varje månad dyker upp, regelbundet år ut och år in.

Nu börjar en ny resa, ett nytt äventyr.
En resa med en ny livskamrat, ny ort att sätta ner spaden i, nya djur och nya möten.
Dagen har övergått till kväll, denna första dag efter klockan har gått över till sommartid.
Sov gott alla nära och kära och alla ni andra också!

Påskafton, postkodsmiljonären, fångarna på fortet, sol, ägg, sill, hårt bröd, kaviar, godis, påskafton.
Deja vu, har varit med om det här förut.....

Sitter på bussen på väg mot staden mellan broarna och det slår mig att jag behöver inte åka till en annan kontinent för att träffa nya människor, få till nya möten.
Jag hade knappt hunnit gå på bussen, då en man, i min ålder, sittandes på platsen på andra sidan gången, nyfiket frågade " Haru varit å åkt lagg?"
Tilläggas bör att det här sker i Solna och då är ordvalet inte konstigt:)
"Nej, jag har varit i USA" svarar jag.

Han tittar på mig uppifrån och ner och fortsätter, "Jävla Skitland !"
Sedan fortsätter vi att diskutera om fördelar ( jag berättar om alla roliga upplevelser) och nackdelar och kommer in på Olof Palme.
"Han var en modig jävel Olof" och det slår mig, att många uttrycker saker som om man känner den offentliga personen
"Minns du när han högt sa, dessa jävla mördare"? frågar han.
"Det är det fanimej ingen politiker som vågar i dag, dom är så förbannat diplomatiska" säger han med nasal stämma, ni vet när man härmar Liiiidingö.
Jag kan inte annat än hålla med. Idag handlar politik väldigt mycket om att kompromissa, rucka på värderingar i stället för att våga stå för sin åsikt, vara obekväm.
Vi fortsätter med samtal om värderingar, livsval och relationer.
Berättar att jag har en ny kärlek efter många år som gift och han delar med sig att han fortfarande letar efter sin stora kärlek.
Vid Haga norra går han av, vänder sig om och säger "ha ett bra liv å glad påsk"
Småler hela vägen in till stan.

Efter en dag som varit effektiv, med flera samtal, bokningar av kurser m.m blev det ett fint möte! Ha det så bra!!!

Nu är vi hemkomna till Sverige och snön. Ja det var verkligen en överraskning att titta ut över lapptäcket Sverige, från flygplanet. Ett lapptäcke i brunt och vitt.
Det var en stor kontrast mot det botaniska paradis vi lämnade bakom oss, men det gör ingenting, jag skuttade fram med mina sommarsandaler i snömodden.
Efter att ha tagit tag i en del brev och annat började vi jobba på en gång. Skriva projektbeskrivningar, skissa på en idé osv.
Nu måste jag gå till sängszzzzzz.......

Sista dagen i Amerika, landet där alla drömmar slår in, går mot sitt slut.
Jag har verkligen förverkligat alla mina drömmar när det gäller USA. Jag har sett allt jag vill och även det jag inte visste att jag ville. Jag kan med gott samvete säga att jag har sett och upplevt USA

I baren utanför hotellet,spelar det inhyrda bandet gamla godingar, amerikanska förstås.
Det har varit bröllop nere vi stranden och baren är abonnerad mellan 13 och 17.
Så här i resans sista skälvande timmar, (reser i morgon kväll) ska jag försöka mig på en summering av de tre månader vi tillbringat här, lite av tummen upp och tummen ner.
Ni som bara vill läsa klämkäcka och positiva saker om USA får sluta att läsa om en stund.

Landet är stort med otroligt varierande natur och väldigt vackert på sina ställen men det kanske inte är så konstigt, vi pratar ju om en hel kontinent!
Självklart är kulturerna olika beroende på bar vi är, precis som Europa.
Människorna är också olika, självklart!

En sak som jag dock reagerar på varje dag är dessa ständiga "hi guys, howyoudoing?"och så går dom, utan att vänta in något svar. Det är mer någon slags artighetsfras utan egentligt intresse, mening, vilket blir tydligt då vi faktiskt svarar" Fine, and you?"
Då stannar personen upp, liksom förvånad att han faktiskt själv uttalat en fråga.
En annan sak är ointresset för andra länder och kulturer. Speciellt hos vita i medelklassen. De blir väldigt glada och stolta då vi berättar om vår resa över landet, de 11 delstater vi passerat och alla saker vi sett.
Men på vår fråga tillbaks, om de besökt Europa, svarar de, med uppriktig förvåning, "varför då? det finns ingen anledning, vi bor ju i USA!"
Då vi försiktigt berättar att världen har fler världsdelar och att vi varit i såväl Asien, Sydamerika, Afrika m.m ser de ännu mer förvånade ut.

Det är inte alls meningen att generalisera, naturligtvis är inte alla vi mött på samma sätt.

En annan sak är den uppmärksamhet vi får då vi äter med kniv och gaffel.
Här skär man upp maten i lagom stora bitar, ungefär som vi gör till våra barn, sedan lägger man kniven åt sidan och hugger in med gaffeln, som en riktig bonddräng
Jag minns vad min svärfar som varje år var på Nobelfesten, sa. Man kan direkt se vilka som kommer från USA för de har inget bordsskick och jag måste hålla med honom.
En annan sak är att det hela tiden leks och skojas, allt är himla kul!
Det gapas och man går i parader, det flaggas med amerikanska flaggor.
På tvn skäller pastorerna från alla kyrkor på alla kanaler om helvetet och att man ska ge pengar och vid vägkanterna ses då och då minigravfält med små vita kors.
ALLA NI BARNMÖRDARE SLUTA TA ABORT!
Skrämmande, hemska plakat som ger än mer skuld åt den kanske trettonåriga flickan som i förtvivlan avbrutit din graviditet.
Att de flesta tjänar 10 dollar i timmen och att fattigdomen vi sett är enorm, är självklart något jag tar med mig.

Men mest minns jag alla fantastiska upplevelser, alla roliga möten, alla goda middagar och alla skratt vi haft i bilen, Bill och jag.
Det har verkligen varit en "once in à lifetime" resa som naturligtvis har kostat massa pengar och kraft. Men jag har sparat i hop varenda krona så det är jag värd!!!!

Nu ska det bli skönt att komma hem!

Kram på er allihop!

Jag älskar djur, vilket jag tror många av er vet. Har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan dessa livgivande och glädjefulla varelser.
Många individer av arten människa, tror dock att vi är störst, bäst och vackrast.
Många människor har glömt att vi också är djur, att vi faktiskt härstammar från aporna.
Under vår resa har jag träffat på allt i från apor, kackerlackor, alligatorer, delfiner till fjärilar, ormar, katter m.m
Och tänk, de är mina syskon allihop, även om det låter lite flummigt för en del.
Bill har vant sig vid att jag pratar med pelikanerna, måsarna, hundarna, ja alla små vänner som kommer i vår väg.

På fotot kan ni se små krabbor som bor hela livet i sin snäcka. De såldes i en affär som lättskötta husdjur och under tiden vi var där såldes flera stycken.
Jag blev nyfiken och frågade hur gamla de blir och fick till svar, lätt irriterat, " Det beror på hur väl man sköter om dem"
Som om inte jag visste det.....

Under många år, när barnen var små, gav jag frukost till 23 stycken ( inkl mina tre barn) innan jag började jobba.
Minigrisen Ove, Leguanen Taggen, hönor med namn efter personlighet.
Sara Wedlund var en vit, väldigt smal, skygg och snabb höna som alltid sprang omkring på ett neurotiskt sätt. Rambo var en annan höna, stor och kaxig.

Nåväl krabborna kan bli 20 år men blir inte våra nya husdjur, tullen ni vet.

Däremot väntar nya två och fyrbenta vänner att flytta in till oss om någon månad.
Kommer på att jag bara valt män som är djurvänner, nåt annat skulle vara otänkbart.
Finns det nåt o charmigare, mer avtändande än män som fnyser åt djur.

Jag tror att människor som inte tycker om djur är okänsligare än de som tar djuren till sitt hjärta, och de gäller alla, oavsett kön.

Nu ser jag pelikanerna flyga förbi och jag vinkar, slänger en luftpuss åt dem och säger adjö för den här gången.

Ha en kärleksfull dag allihop

Så kan jag då bocks av ytterligare en dröm, att simma med delfiner. En underbar stund, värt varenda öre!
Nu är jag sååååå tröt att jag får skriva mer i morgon!
Sov gott!

Det är verkligen roligt att gå runt i rätt affärer och då menar jag rätt.

Inte kläder, skor, juvel eller turistaffärer, utan riktiga som typ som bahaus eller gardencenters.
Att se enorma palmer för knappt 100 dollar, eller hitta mango, bananer eller ananas på avdelningensom säljer fruktträd är häftigt.
Att vandra runt bland hyllmeter med skott i olika kaliber känns som en film.
Det känns rätt skrämmande med vetskapen om att var och varannan amerikan, har vapen hemma eller på sig.
Nu har vi kommit hem efter en middag med underhållning av såväl band som en trollkarl. Båda är trötta och vi slötittar på en deckare medan aircondition maskinen surrar för fullt.

Godnatt allihop, kram

https://cdn3.cdnme.se/3220375/7-3/pic_514d1033ddf2b33baa6e94fe.jpg" class="image">

Vad konstigt det känns, vetskapen om att om några dagar är vi tillbaks, i vad jag förstått, ett kallt vintersverige.
Lagom till påsk kommer vi att anlända brunbrända och sprängfulla av intryck.

Vi kommer att ha tillbringat 90 dagar ihop, dygnet runt, bara det en bedrift för två personer som inte känt varandra så länge. Det är nog en bedrift även om man känt varandra i trettio år!

Visserligen var vi som två siamesiska tvillingar i somras, den månaden vi bilade i Europa, men då träffade vi vänner boendes i Europa ett par gånger, som avbrott.

Vad som är en spännande sak är att se hur vi beter oss i olika situationer, i möten med människor. Det är då man betraktar varandra på ett speciellt sätt.

Jag älskar som ni vet, de möten som uppstår då en ny människa dyker upp i mitt liv. Känner på fullt allvar att jag har alltid nåt att lära mig av den nya bekantskapen. Om henne, honom eller om mig själv.
Bill och jag är väldigt, väldigt olika, men samtidigt väldigt lika.
Båda har känselspröten utfällda hela tiden, samt känsloradarn.
Jag har tidigare beskrivit vad jag menar, men upprepar gärna
"Jag ser direkt de människor som klappar djur eller pratar med barn, när andra ser på"

Förstår ni vad jag menar? Ögontjänare, rövslickare eller folk som vänder kappan efter vinden, säger det som passar, just för stunden, är oärliga.
Jag vågar påstå att där är vi lika, jag och Bill, även om jag är mer diplomatisk, på gott och ont:)

Nu ska vi ut på en liten utflykt, har ingen aning om vart vi hamnar.
Have à nice day, guys!

Så är vi då färdiga, i dubbel bemärkelse:)

Vi har lastat den enorma containern med saker som ska till Sverige. Passade på att lasta in alla kläder förutom trosor, två solklänningar
Och kläderna jag ska flyga i.
Skönt att bara behöva bära en liten väska i tullproceduren som visst ska ta timmar i alla fall.

På väg till hotellet, städade vi ut bilen och började, trots trötthet att försöka sälja bilen, den trofasta Lotta som hon heter.
I 11 delstater, tusen mil, tre månader, har hon tuffat på som en trogen vän, helt otroligt.
Tanken att köra in henne i en container och ta med henne till Sverige var frestande, men skulle kosta mer än det smakar.
Men det ordnade sig för killen i biltvätten ville köpa henne då vi sa 1000 dollar, ca 6500.
Vi köpte henne för 3000 dollar och kostnaden för tre månader blev alltså 2000 eller ca 13000sek, helt OK.
Vi hade definitivt inte kommit billigare undan om vi åkt hyrbil!

Nu blir det en sista natt på hotellet i Fort Lauderdale, för i morgon åker vi tillbaks till Islamorada och bara kopplar av till på måndag då flyget går från Miami airport.

Sov gott allihop!

Kom hem till hotelrummet, ja det känns som hemma.
Det är verkligen wherever I lay my hat, thats my home.

Idag har det handlats, ja herrejävlars!

Presenter till nära och kära, trädgårdsprylar, plastflamingos( jodå)
Kamouflage kläder ( bra när jag ska kolla på djuren i skogen, Bill skrattade gott:) prinsessklänningar, skor och vattenpistoler osv
Vi har tillsammans sju barn3+4 och Bill har dessutom elva barnbarn, så det blir en del, tur att vi kan lämna allt till Chris som beställt en container.
Där samlas bilar, ugglor i plast, kläder och en massa annat.
Som ovan shoppare är jag alldeles snurrig i skallen och plånboken lika tom som blicken. Ligger och stirrar på tvn med svullna fötter och mätt mage, men är nöjd.
I morgon är det onsdag
Kramkram

Våren är här, säger den sprudlande hallåan på morgonTV.
Och jag som trodde det var sommar sedan länge här!

Överallt blommar det i alla färger och nyanser. Gräset är grönt (på de ställen där det finns bevattning och fåglarna sjung......
Nä, det gör de inte.

Det är kanske därför jag inte förstår att det är vår?
Här finns pelikaner, vadarfåglar i olika storlek som man ser, vandrandes omkring i pölarna då det är ebb eller flod?
Sedan finns måsarna, som när jag blundar en kort stund förflyttar mig till bryggan på Ingarö..

Gillar verkligen måsar, fåglarnas anarkister som gör vad fan dom vill.
Hahaha, kraxar dom, samtidigt som dom har stulit smörgåsen som låg på bordet.
Sedan mätta i magen, flyger de högt, högt i luften och jag ser hur de bara njuter av att låta vinden föra dem dit den vill.
Då och då släpper de en skit, som oavsiktligt, eller kanske avsiktligt hamnar på någon elak filur, samtidigt som de skrattar hahaha.

Men det som får mitt hjärta att dunka är då de förvandlas till kamikazipiloter (kamikaze=gudomlig vind).

Jag har varit med om det ett par gånger.
Vandrandes i lugn och ro, hörs skrän och vips går måsen i attack, helt utan anledning, tror jag först.
Sedan upptäcker jag den lille krabaten, rebell redan som liten måsunge!
Jag riktigt hör hur han, liksom en pojke i sin tidiga tonårstid trotsigt säger"Jag kan själv!!!" Vilket visade sig kanske inte stämde...
Nu ligger tuffingen, intryckt mellan trottoar och bildäcket, pipandes efter hjälp.
Och mamma kommer direkt, skräcken suddas ut av beskyddarinstinkten, "Ingen, ska göra min unge illa!!! Och så dyker hon, i full attack mot fienden, även om det visar sig att fienden egentligen bara är en annan mamma, som även hon kan förvandlad till en gudomlig vind.

Öppnar ögonen, ser palmer och förstår att jag inte är på Ingarö .
Lutar mig tillbaks i solstolen, sätter in musiken i öronen och lyssnar på
I Ka Barra med Habib Koite

Om en vecka kommer jag hem till Sverige
Ha en fin dag!

Igår lånade vi ett par cyklar och begav oss ut i den ljumna kvällen, eller snarare eftermiddagen.

Solen började dala och vi visste att snart blir det mörkt.
Det är en stor skillnad med kvällarna här och de varma sommarkvällarna hemma.
Visserligen är det rätt mysigt med alla kulörta lampor i den kolsvarta, varma kvällen här. I Sverige blir det ju sällan svart sommartid.
Men där på vägbanan i Islamadoras trakter cyklade vi, likt två åttaåringar på vingliga ben. Tänkte ett ögonblick släppa styret och bara cykla med armarna rakt ut och liksom omfamna hela världen.

Då hörs musik från höger och vi svänger in på en liten gata.
Ljudet blir högre och högre och nu hörs även människors sorl och skratt.
Till vår förvåning står vi på en restaurang, längst ute på en udde omgiven av båtar och palmer.
Vi förstår att det här är en väldigt populär restaurang, för att inte säga trendig.
I hamnen låg den ena lustiga båten efter den andra och på scenen spelade ett band.
På väg hem enades vi om att man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet!

Idag har jag avslutat ett av de projekt jag ska vara klar med innan jag kommer tillbaks till Sverige.

Som jag skrivit tidigare kan resan delas in i tre delar.

Upplevelser, att se vad jag vill se i USA
Inspiration och vila
Planering inför kommande år

Därför känns det så skönt att ha funnit denna oas, där det faktiskt fungerar att
få något gjort.
Två veckor kvar här i USA innan det dags att återvända hem.
En sak som känns häftig är att vi får uppleva fler vårar, vi har ju åkt med vintern bakom oss.

Nu är det jag som ropar "Stanna! " då vi passerar ett vackert träd, en konstig buske i lövsprickning eller en tjusig Magnolia som blommar på bar kvist.
Förut stannade vi som bekant vid varje bilskrot då Bill blev alldeles till sig så det känns rättvist.

Och tänk.....när vi kommer hem står våren för dörren!!!

Godnatt alla människobarn

När jag sitter och skriver brukar allt bara rinna ur mig, som när jag öppnar en kran. Det är väldigt sällan jag klurar på nästa ord, biter på pennan ( om man gör det nu för tiden) eller går i väg för att senare revidera texten till en annan.

Detta gäller naturligtvis inte längre texter eller målningar.
Då fungerar pausen, reflektionen som en god vän som viskar i örat, stanna upp Ulla, det kanske finns något du inte sett i processen, något som gömmer sig.
Vad som dock slår mig är att ibland när orden rinner på, orkar jag eller rättare sagt, förmår jag mig inte att visa dessa för någon annan, av hänsyn till personer, händelser eller annat som få någon att känna sig träffad, eller bli ledsen.
Samtidigt är det en kreativ process som jag lägger munkavle på och som i sig kanske hämmar flödet, ungefär som sandsäckarna som ligger i strandkanten för att försöka hejda det vilda havet.

Jag funderar vidare på det.....

La Jolla är verkligen en kreativ oas, kanske stannar vi några dagar till?
Influenserna av Cuba är påtagliga och även om vi ännu inte åkt ner till Key West, spetsen på denna långsmala tunga, mitt i havet, förstår jag att Hemmingway och många andra kreativa själar fann arbetsro här.

Nu skingras molnen, solen värmer och kaffet smakar underbart!

En ny dag har vaknat!

Så var vi åter tillbaks på fastlandet efter en, på många sätt fantastisk kryssning.
För oss båda var det en helt ny upplevelse att varje dag kunna välja på aktiviteter av de mest skilda slag. Varje hel eller halv timme var det shower, filmer, gruppgympa, Zumba, föreläsningar om kinesisk medicin, tävling i magplask, kareoke, levande charader, vinprovningar, iceshower, bingo och jag vet inte vad.ett fantastiskt utbud för de som valde det.
Själva valde vi ut några shower, lyssnade lite på pianoplink i någon av alla barer samt spelade bort nån 100 lapp på casinot.
Efter alla upplevelser vi haft de senaste månaderna, är vi lite som två "tjuren Ferdinand", vi vill helst sitta i fred och lukta blommorna. Eller rättare sagt jag luktar på blommorna och Bill på glassarna(läs äter).
Ny har vi tagit in på en oas 10 mil från Key West och här är lugnt och skönt.

Från att ha varit omgiven av 5000 människor, hörs bara någon enstaka engelsk röst som säger "dearest, sweetheart osv, till havets kluckande vågor.
När tid och ork finns ska jag skriva ner allt om de fantastiska möten, med fantastiska människor som vi träffat dessa åtta dagar till havs.
Nu njuter vi av att betrakta havet, känna solens värme och känna stor tacksamhet av att få uppleva detta.

Stor kram till alla ni människobarn

Pooler, löpbana på däck, biograf, teater, barer, Casino, stor SPAanläggning, enormt gym, fristående glassmaskiner, surfpool, klättervägg, ja tom stor skridskobana fanns på denna båt, Independes by the Sea