andring

Alskade kara vanner, skrev for tva dagar sedan att det var fardigbloggat, men saker och ting forandras:) Kom pa att bloggningen aven fungerar som en typ av dagbok for mig, att jag liksom skriver ner minnen som inte kan fangas med kamera, Sa om ni vill, orkar och har tid ar ni hjartligt valkomna att folja med pa vidare aventyr har i Amerika och i livet, Som jag berattade sist befinner vi oss pa ett rymdskepp,,,jag menar ett kryssningsfartyg i den karibiska ovarlden. De oar vi gjort strandhugg pa ar ST Maartens, Sankt Kitts och Puerto Rico, i morgon vantar Haiti. Att jag skrev rymdskepp ar av den enkla anledningen att det verkligen kanns som vi ar pa ett sadant, Ett rymdskepp av lyx, men med den skillnaden att personalen inte bestar av sma grona varelser utan av sma fillippiner, indier och ett fatal andra nationaliteter (10 %) som arbetar i sitt anletes svett for att fa oss att kanna oss som de miljonaraer vi inte ar. Ja hela kryssningen gar ut pa att vara deltagare i ett spel dar allt gar ut pa att matas med underhallning, lustiga tavlingar, fantastiska handukskreationer som var trevlige slav forser oss med efter varje stadning. Ibland en elefant, en annan gang en gris eller nagot annat lustigt. Vi a andra sidan forsoker gladja honom genom en motprestation i form av en man uppbyggd av kuddar med ett enormt stand gjort av en petflaska. Barnsligt, javisst men han skrattar gott. Det ar ratt latt att vara barnslig pa en san har kryssning nar tavlingar i basta magplasket kombinerat med enorma efterrattsbord far oss att kanna oss som barn igen, eller atminstone tonaringar. En kvall var det 70talskvall och vi sjong alla gamla discodanger som de fantasifulla lekledarna har framtradde med. De ar verkligen proffsiga alla de som underhaller har pa skeppet. Kanske ar det sa att hemlangtan efter tva manader gor sig pamind, for nar de andra sitter i casinot, tittar pa en Ice show(sjalvklart finns det skridskobana) eller shoppar i nagon av skeppets butiker, sitter jag och Bill pa dack, lutandes mot varandra, pratandes om vara barn, pekar mot land och sager "BILL OCH ULLA, GO HOME' eller hur det nu var ET sa nar han ville hem, Ha det sa gott alla rara och alla andra ocksa:)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0