Så är vi då åter i Fort Lauderdale, där vi troligtvis stannar tills vi åker. Som jag berättat tidigare har vi träffat på väldigt många olika människor med lika många olika livshistorier. Jag försöker summera och skriva ner dessa möten så gott det går, det gäller att inte vänta för länge, då kan intrycken suddas ut. Med tanke på skylten vi såg i dag, att livet är för kort för att vara elak, minns jag ett, "möte" På kryssningsfartyget trodde vi att vi var de enda svenskarna till en dag. En kvinna och man låg ett par solstolar bort. Kvinnan låg på magen, med huvudet bortvänt från mannen och jag såg att hon grät, stora tårar som rann ner för kinden, rakt ner i drinken. "Fan va sur du är, du är så jävla sur att solstolen blir sur! Det är det värsta jag vet, sura människor, jag HATAR sura människor!!! Kvinnan sa ingenting medans drinken blev saltare och saltare. Jag såg att hon var så ledsen. Efter en stund frågar mannen" Vill du ha något?" Som om varje ord, varje tonfall måste vägas på guldvåg, svarade hon med trevlig stämma" Nej tack, det är jättebra." "Skit i det då!" Svarade mannen och gick i väg. Då mannen gått, lade sig kvinnan på rygg, torkade av ansiktet med handduken så som om det hade varit svett. "Jävla, idioter!" Sa mannen samtidigt som han kastade plånboken på marken. "Alla är idioter utom jag!" fortsatte han. Nu kom guldvågen fram igen "Men, vad har hänt?" "Det fanns inga pengar på kontot!" Nu hade berättelsen kunnat fortsätta men helt plötsligt börjar reaggebandet, som stod på scenen vid poolkanten spela och medans vi låg kvar på våra stolar, försvann paret mot hissarna och vad som sedan hände, kan jag bara spekulera i. Summa summarum Är så tacksam för att jag har kärleksfulla människor omkring mig och avslutar med pappas ord: Har man inget snällt att säga behöver man inte säga något alls! Sov gott alla människobarn