Jag älskar djur, vilket jag tror många av er vet. Har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan dessa livgivande och glädjefulla varelser.
Många individer av arten människa, tror dock att vi är störst, bäst och vackrast.
Många människor har glömt att vi också är djur, att vi faktiskt härstammar från aporna.
Under vår resa har jag träffat på allt i från apor, kackerlackor, alligatorer, delfiner till fjärilar, ormar, katter m.m
Och tänk, de är mina syskon allihop, även om det låter lite flummigt för en del.
Bill har vant sig vid att jag pratar med pelikanerna, måsarna, hundarna, ja alla små vänner som kommer i vår väg.

På fotot kan ni se små krabbor som bor hela livet i sin snäcka. De såldes i en affär som lättskötta husdjur och under tiden vi var där såldes flera stycken.
Jag blev nyfiken och frågade hur gamla de blir och fick till svar, lätt irriterat, " Det beror på hur väl man sköter om dem"
Som om inte jag visste det.....

Under många år, när barnen var små, gav jag frukost till 23 stycken ( inkl mina tre barn) innan jag började jobba.
Minigrisen Ove, Leguanen Taggen, hönor med namn efter personlighet.
Sara Wedlund var en vit, väldigt smal, skygg och snabb höna som alltid sprang omkring på ett neurotiskt sätt. Rambo var en annan höna, stor och kaxig.

Nåväl krabborna kan bli 20 år men blir inte våra nya husdjur, tullen ni vet.

Däremot väntar nya två och fyrbenta vänner att flytta in till oss om någon månad.
Kommer på att jag bara valt män som är djurvänner, nåt annat skulle vara otänkbart.
Finns det nåt o charmigare, mer avtändande än män som fnyser åt djur.

Jag tror att människor som inte tycker om djur är okänsligare än de som tar djuren till sitt hjärta, och de gäller alla, oavsett kön.

Nu ser jag pelikanerna flyga förbi och jag vinkar, slänger en luftpuss åt dem och säger adjö för den här gången.

Ha en kärleksfull dag allihop