När jag sitter och skriver brukar allt bara rinna ur mig, som när jag öppnar en kran. Det är väldigt sällan jag klurar på nästa ord, biter på pennan ( om man gör det nu för tiden) eller går i väg för att senare revidera texten till en annan.

Detta gäller naturligtvis inte längre texter eller målningar.
Då fungerar pausen, reflektionen som en god vän som viskar i örat, stanna upp Ulla, det kanske finns något du inte sett i processen, något som gömmer sig.
Vad som dock slår mig är att ibland när orden rinner på, orkar jag eller rättare sagt, förmår jag mig inte att visa dessa för någon annan, av hänsyn till personer, händelser eller annat som få någon att känna sig träffad, eller bli ledsen.
Samtidigt är det en kreativ process som jag lägger munkavle på och som i sig kanske hämmar flödet, ungefär som sandsäckarna som ligger i strandkanten för att försöka hejda det vilda havet.

Jag funderar vidare på det.....

La Jolla är verkligen en kreativ oas, kanske stannar vi några dagar till?
Influenserna av Cuba är påtagliga och även om vi ännu inte åkt ner till Key West, spetsen på denna långsmala tunga, mitt i havet, förstår jag att Hemmingway och många andra kreativa själar fann arbetsro här.

Nu skingras molnen, solen värmer och kaffet smakar underbart!

En ny dag har vaknat!