Mjau

Så har vi då upplevt Key West och visst var det en häftigt upplevelse. Alla pastellfärgade trähus med snickarglädje som skulle få vilken finsnickare som helst avundsjuk eller kanske hellre, inspirerad. Husen som nästan samtliga låg inbäddade i en lummig grönska av palmer , bouganvilla, Hibiskusar stora som äppelträd och andra växter jag inte har en aning om vad de heter. Det som lämnat störst intryck är naturligtvis besöket på Sloppy Joes bar som var Ernest Hemmingways favoritbar de år han bodde där samt besöket i hans hem. De personer som tror att vi människor med kreativa yrken, väntar in inspirationen har tyvärr fel, (undantag finns naturligtvis) man måste vara diciplinerad, annars blir inget gjort. Det gäller att öppna kranen jag berättat om förut och sedan stänga den, vilket däremot inte alltid går. Hemmingway inget undantag. Hans dagar såg likadana ut, med promenad till havet, skriva till 15.30 då han träffade sina vänner på just Sloppy Joes bar, en modern form av after work eller AW som det också kallas. Vid rundvandringen i hans hus och trädgård slogs jag av en sak direkt, alla katter. Massor av katter i olika färger, storlek och ålder, liggandes i sängar, på räcken eller bara vandrandes omkring, fullständigt ointresserade av alla besökare. Då jag såg alla små minihus i trädgården blev jag nyfiken och frågade guiden varför dessa fanns överallt. Svaretr var att Hemmingway hyste stor kärlek till just katter och hade alltid mellan trettio och fyrtio katter boendes hos honom, även vildkatter sk.straycats. Alla nu levande katter som vandrade omkring var samtliga släkt med de katter som H hade, några med sex tår på sina tassar, vilka även fanns förevigade i cementen runty huset. Guiden fortsatte att berätta om att kostnaden för katterna var den näst högsta efter fastighetsskatten och elen. Det var veterinärkostnader, mat, renhållning osv, så av de 14 dollar per person som inträdet kostade gick 7 dollar till katterna. Dessutom hade H i sitt testamente sett till att katterna för all framtid och alla kommande generationer alltid skulkle ha sitt "på det torra". Det är nog ingen fara med tanke på att som Nobelpristagare, en av USAs mest lästa författare och turistmagnet finns det pengar så att det räcker och blir över. Nu mellanlandar vi på en fin resort fortfarande på the Keys, men tillbaks i Islamadora och har börjat nedräkningen inför hemresan. Sov gott allihop


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0