Igår lånade vi ett par cyklar och begav oss ut i den ljumna kvällen, eller snarare eftermiddagen.

Solen började dala och vi visste att snart blir det mörkt.
Det är en stor skillnad med kvällarna här och de varma sommarkvällarna hemma.
Visserligen är det rätt mysigt med alla kulörta lampor i den kolsvarta, varma kvällen här. I Sverige blir det ju sällan svart sommartid.
Men där på vägbanan i Islamadoras trakter cyklade vi, likt två åttaåringar på vingliga ben. Tänkte ett ögonblick släppa styret och bara cykla med armarna rakt ut och liksom omfamna hela världen.

Då hörs musik från höger och vi svänger in på en liten gata.
Ljudet blir högre och högre och nu hörs även människors sorl och skratt.
Till vår förvåning står vi på en restaurang, längst ute på en udde omgiven av båtar och palmer.
Vi förstår att det här är en väldigt populär restaurang, för att inte säga trendig.
I hamnen låg den ena lustiga båten efter den andra och på scenen spelade ett band.
På väg hem enades vi om att man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet!