Sitter och tittar ut över havet i morgontimmen med en kopp kaffe. Blickar bort mot horisonten och tänker att det finns ingenting mellan mig och mina kära i Sverige, ingenting förutom ett gigantiskt hav. Vi åker snart hem och jag försöker varje dag samla in de minnen och de människor jag träffat under resan. Det ligger en fara i att inte teckna ner orden då de är färska, eftersom det under en resa som denna, hela tiden sker nya saker och många människoöden passerar. 81 dagar har gått sedan vi lämnade ett julpyntat Sverige och jag fnissar lite vid tanken om att ha julgransplundring i påsktider, fast å andra sidan är det ju så vi sjunger, att julen varar till påska. Stället, eller resorten (läs Resååårten) som vi bor på, är som gjort för medelålders människor, par eller singlar (tycker inte ordet ensam har med antalet människor att göra, du kan vara väl så ensam i en parrelation, om inte än mer) som vill vara i fred, vara i lugnet. De flesta har nog semester, är pensionärer eller kanske som vi, har tagit en inspirationspaus i livet. En paus där varje dag är som ett kinderägg, både något roligt och gott att äta. Ja, jag kan verkligen känna att jag har fått sååå mycket inspiration till texter, bilder, trädgård, ja allt möjligt, så nu brinner det av skaparlusta i både huvud och händer. Efter 81 dagar och kanske 60-65 olika hotel, MINST 120 olika restauranger känns det lyxigt och mysigt med en hemlagad pasta eller som i går, kålsoppa med körv, avnjuten med Wasa knäckebröd med ost på. Ja, nu låter jag som sällskapsresan igen, även om jag inte släpar med mig svenskt kaffe;) Dagen kommer förhoppningsvis fortsätta i samma lugna tempo och om solen skiner lägger jag mig nog vid poolen en stund. Jag kan räkna på handens fingrar de dagar vi legat och solat, vi har ju gjort så mycket annat och sola har ju aldrig varit min största passion. Jag tror det skulle kännas på samma sätt, om jag spelade golf, att "Herregud, här går jag och slösar bort livet,stirrandes på en liten vit boll i en konstgjord natur. Missförstå mig rätt, alla blir saliga på sin tro och jag pratar bara om mig själv, smaken är som baken och tur är väl det! Men nu ska det bli riktigt skönt att lyssna på Cornelis, Fados eller kanske Lars Demian och låta solen smeka min kropp samtidigt som jag hör vågorna från havet. Önskar er alla en fin och kreativ dag!