Ulla Fribergs Blogg -

Vad det är irriterande att invänta ett samtal med ett par timmars spelrum.
"Vi ringer mellan 14 och 16....."
Det är ju kanske en oturlig slump att jag precis då får mail om att ringa en annan person under just den tiden.
Båda samtal är viktiga och ett etiskt dilemma uppenbarar sig, vad ska jag prioritera?
Kan inte låta bli att se parallellen med tonårsflickan, eller förresten, vem som helst oavsett ålder, som är förälskad.
Så där krispigt, rosenrött, galet förälskad att ingenting blir gjort för att allt fokus riktas mot telefonen.
Ringer det och man måste svara, blir samtalet kort eftersom man väntar på samtalet med stort S.
Idag finns ju dessutom Facebook och mail som bidrar till ytterligare stress eller lycka, beroende på hur man ser det.

Under lunchen, konferensen, biobesöket smygs mobilen fram för att kolla om ett litet hjärta eller kärleksfullt meddelande kommit. Ständig beredskap, dygnetruntjour eller oro för ev dålig täckning.
Tänker på de kärleksbrev som var den enda möjlighet till kontakt som våra förfäder hade.
Dagar, veckor och månader fyllda av längtan efter ett kuvert innehållande, poetiska längtansfulla ord.
Och nu.....
Kanske ska vi reflektera lite och kanske är det bra att längta?
Vad vet jag?

På kvällskvisten har min hjärna börjat gå på sparlåga, eller köra på reservtanken kanske är en mer passande beskrivning. Skillnaden är den att bensinmacken har stängt för natten och jag får rulla in och parkera i väntan på morgondagen. Jag har i hela mitt liv blivit varse om att jag är en morgonmänniska, med det faktum att mellan 7 och 12 kopplar mina nervsignaler snabbt och jag kan vara otroligt effektiv när det gäller lösningar. Vid den här tiden, efter 21 och framåt är det påtagligt att delar av hjärnan har avslutat sin arbetsdag. Det spelar ingen roll om jag lockar med extra semesterdagar, löneförhöjning eller tom försöker beordra in hjärncellerna, de har gått och lagt sig, så vad kan jag göra mer än att gilla läget. Nu finns det ju även fördelar med att vara en smula avtrubbad, tankarna som kommer de kommer utan någon planerad ordning, lite anarkistiskt sådär. Det är lite som att jämföra en bild eller text som växer fram, beroende på syfte, jag ska försöka förklara vad jag menar, trots den sena timmen. Skillnaden mellan en reklammakare, designer och konstnär är att de två förstnämnda har ett uppdrag, ett syfte att fylla, medan konstnären tömmer ut sitt inre, utan syfte (om det inte är ett specifikt beställningsuppdrag). Eftersom jag arbetar med två av de ovan nämnda rollerna, ser jag klart skillnaden. Som designer måste jag ta hänsyn till fler faktorer så som estetik, färg och form, men även funktion. Jag kan designa ett klädesplagg men måste ta hänsyn till hur personen kommer in i plagget, det är stor skillnad om knäppningen är i halsen eller på axeln, både estetiskt och modemässigt. Likadant är det med växter, jag kan planera in de mest fantastiska blomster, men tar jag inte hänsyn till härdighet m.m så kommer de att dö och då är ju hela arbetet bortkastat. Men som konstnär behöver jag inte ta hänsyn till nåt, det råder fullständig frihet, jag kan göra precis som jag vill!!! Det blir en väldigt påtaglig upplevelse då jag med lysande, stora, runda ögon, glatt berättar för mina nära och kära om tankar och ideer som jag vill visualisera. Mer än en gång har de fått något ömsint i blicken, på gränsen till förbarnsligande. "Ja Ulla, det låter jättespännande, men tror du verkligen att det finns en marknad för tatuerade skinnjackor, jag menar... det måste ju bli jättedyrt? eller " Det låter fantastiskt att mejsla fram gästernas ansikten i jordnötter och ha som bordplacering, men blir det inte väldigt svårt att se vem de föreställer och vem ska göra jobbet och vilken tid det ska ta och det låter faktiskt knäppt Ulla och......." Den första reaktionen kan lätt bli att jag böjer på huvudet, förvandlas till Peter Dalles uppfinningsman i serien Lorry och mumlar, tänkte inte på det....kommer ju från Sundbyberg....och lomar ut med huvudet nedtryckt mellan axlarna Men sekunden efteråt blir jag åtta år, struntar i ekonomiska beräkningar och marknadsundersökningar om kundunderlag, budget och annat vuxentrams, vänder på klackaskorna, knycker på nacken och tänker obstinat, det skiter jag i, jag gör det i alla fall!!! Så nu i kvällens sista timmar, kan jag bara konstatera att en gammal hund som jag kommer aldrig lära mig sitta som andra vill, oavsett om det lockas med korv, godis eller pengar. Dessutom kommer jag från Stockholm och inte Sundbyberg!!! Godnatt alla människobarn, var ni än befinner er

Trädgårdsmässan är i full gång och i vanlig ordning rusar dagarna iväg.
Att dessutom stå mitt uppe i en fastighetsförsäljning och uppdrag på annan ort innebär en viss splittring...

Nu lyser solen och det doftar vår med allt vad det innebär.
Förmultnade löv, gräs, våt mossa och sol, ja jag tycker att solen har en doft, liksom molnen har sin.

Blundar, lyssnar och andas genom näsan för att vidarebefordra dofterna upp till hjärnan där de sorteras i olika minnesfack.
Barndomens vårskog med de mossbelupna stenarna, lingonriset och de av ekorrtänder, avgnagda kottarna. Stigen ner till sjön som vandrats i generationer, av svampplockarstövlar, sandalfötter, hundtassar och barfotafötter som snabbt småspringandes tar sig ner till bryggan efter en bastu i den sena sommarnatten.
Solens doft, varsomhelst på jorden.
Doften av den varma huden hos den man älskar, varm, ren och ljust så gott som människan i sig doftar.
Molnens fuktmättade doft, den som förebådar regn.

Snart kommer jag andas in bondgårdsluft i mina lungor, sädesfält i sömndoft, faluröda träladorluft och känna en smula avskedssorg.
Efter det kommer jag att möta alla dofter av blommor i tusental, doftljus, jord och nyfikna lördagsbesökare på mässan.

En lördag ligger framför mig

Önskar er alla en fin dag

Nu är det Trädgårdsmässan igen och trots snöstorm igår är det ett tecken på att våren är på gång.
Kände mig nöjd igår efter att ha byggt upp min inspirationsbalkong, och idag har det varit massor av folk.
Mässan pågår i fyra dagar och jag får se i vilken omfattning jag kommer vara där.
Nu är jag hiskeligt trött och önskar er alla en god natts sömn, sov gott!

Åter måndag och en vecka har passerat där Inte ett ord har formulerats, inte ett penseldrag har tagits, inte ett frö har planterats.
Med frustration, men även ett strikt konstaterande hör jag orden i mitt huvud säga, allt har sin tid.
När det stormar är det viktigt med fokus, att rikta blicken framåt för att se land, se att det snart slutar gunga och fast mark åter känns under fötterna.
Men även om jag inte fått utlopp för min kreativitet, har jag haft upplevelser som fått mig att känna såväl glädje som sorg. Norrköpingsvisiten måndag och tisdag gav våren ett ansikte. Onsdagen med besök på Ingarö gav nostalgiska minnen. Torsdagens trädgårdscafe med tema Italien gav värme, glädje och gott att äta. Parmaslinka, gorgonzola, salami, oliver, vin intogs till ett glas Chianti. Fredagen på gården väckte både glädje och sorg. Lördagen med älskade Annica och en heldag i Uppsala där besök på konstutställning, barhäng och inköp av delikatesser från saluhallen fick själen att le ett efterlängtat leende. Söndagens åtskilliga mil över landskapen avslutades i kärleksfullt sällskap med allvarliga samtal om livet, resor och relationer.
Nu ska jag lämna hotellet och ta en promenad längst vattnet, äta en bit mat och reflektera över livet. I morgon är en annan dag.

Vandrat omkring på gatorna i Norrköping och betraktat staden med nya ögon. Då det varit mörkt när jag åkt hit och hem, har även visiten i Norrköping gått i antingen gryningens eller skymningens tecken, tills idag...... Det var ljust och luften doftade vår, metallen i spårvagnsrälsen glänste som silverålar och människorna var vackra, glada och alldeles, alldeles ovanliga. I butiken runt hörnet satt de vänliga männen på stolar, vid glassdisken och spelade kort och när jag steg in genom dörren plingade de små klockorna på ett välbekant, välkomnande sätt. "God eftermiddag madame, trevligt att ses igen, vad får det lov att vara?" Madame, älskar att kallas madame, det låter så...kvinnligt, moget och vackert, madame Ulla, ces´t moi, liksom... Förra veckan jag var här hade jag glömt tandborste och tandkräm och gången innan var det hårborsten, så med stort engagemang letade vi gemensamt efter en hårborste i sortimentet som enklast beskrivs som varierat. Konservburkar, leksaker, lampor, disktrasor, torkade blad av vinbär, dockor, vattenpipor, strumpor, tärningar i plysch (ni vet såna man hänger i bilfönstret om man har den läggningen) läppstift, tändare med nakna kvinnor, hammare, dammiga glasburkar med oskönjbart innehåll som får mig att tänka på medicinska expriment på 20 talet, godis i burkar och pistaschnötter i lösvikt m.m, m.m Efter en lång stund av grävande konstaterade vi att hårborsten var slut i sortimentet men självklart skulle det beställas till nästa vecka. "To late", svängde jag till med eftersom Sverige kändes avlägset, greppade en skoborste för femton spänn, öste ner ett hekto nötter i en påse med texten karamellfabriken, önskade min nyfunna vän en god kväll och vandrade tillbaks mot hotellet. Morgonen därpå var det dags att borsta det nytvättade håret med skoborsten och det gick alldeles utmärkt! Så idag svängde jag in i butiken för att köpa en tidning eller kanske i ärlighetens namn, få mötas av ett välkomnande leende och återigen få bli kallad madame, och så blev det! Önskar er alla en fin och kärleksfull kväll!

Hade en fin dag i går med Vännen Ann från Paris. Trots det geografiska avståndet är vi sammanlänkade av vänskapens grundstenar, kärlek, respekt och förtroende. För visst är det så, sann vänskap är som sann kärlek, det finns bara goda ingredienser i den soppan. Jag har skrivit det förr men gör det åter "Att älska någon är att vilja den personens positiva utveckling" varken mer eller mindre och därför känner man i sitt hjärta om det är äkta kärlek/vänskap. Det finns inget behov att förminska, stympa eller på annat sätt frånta sin vän/käresta dess unika karaktär, dess historia, deras val av beslut, utan kärleksfullt och helt, unna personen det bästa, stå bakom som stöd i varje situation och val, även om man rent egoistiskt skulle vilja agera på ett annat sätt. Då min syster blev gravid som 16 åring 1964 var det ett besked som ingen förälder för 50 år sedan var bekväm med, ordet skandal låg nära. Trots detta sa de "Vad du än beslutar så står vi bakom dig, för vi älskar dig" Tänker även på vännen vars "barn" flyttade till USA och kände sig frustrerad eftersom Vännens behov var viktigare än "barnets". I stället för att säga "Vad roligt att hen förverkligar sina drömmar, även om jag hade velat att hen bodde kvar så vi kunde träffas oftare" sa Vännen, "ja hen är ju vuxen så hen gör som hen vill, men hen kan inte komma och gnälla sen och tro att det bara är att be om hjälp, när det passar hen" En annan vän tyckte alla hennes nya mans vänner var idioter, äckliga eller korkade och fråntog på det sättet sin man att vara den han var, med de vänner han valt. Smutsade ner hans tidigare historia, skapad av händelser och minnen med just dessa i hennes ögon, vidriga personer, som han älskade. Egoism och goda relationer har inget med varandra att göra. Men sorgligast är nog den relation där den nya partnern på alla sätt ville kapa alla trådar till det förflutna, börja på ruta ett, att det fanns såväl barn, släktingar och vänner spelade ingen roll, utan orden "Hädanefter är det jag och ....." uttalades snarare som ett löfte än ett hot. Då barnen (även om de var vuxna) ville träffa sin förälder skulle det bara ske hos hen och den nya livspartnern, dessutom i deras barndomshem... Det faktum att behovet att träffa föräldern och inte den nya partnern försvann i en grön illaluktande egoistisk gröt, det ska bli som JAG; JAG; JAG vill tänkte den nya partnern. Hen är MIN, MIN, MIN och ingen annans!!! I en frisk och sund vänskaps/kärleksrelation är det en självklar uppmuntran om att ge stöd och uppmuntran just till bibehållen god relation till de man älskar, oavsett blodsband eller inte. Att kärleksfullt säga "Ska du inte gå på bio med dina "barn" eller "vad kul att du träffar dina vänner själv" utan att känna sig försummad eller avsliten från den symbios som kan uppstå, när självkänslan är så skör att man tror att kärlek är att vara ihopväxta, som siamesiska tvillingar. "Att älska någon är att vilja den personens positiva utveckling" Naturligtvis går vi igenom faser i livet då vi är oförmögna att se till andras behov, då sorgen har oss i sitt grepp, då vi regredierar och bara ser oss själva i det töcken av smärta vi befinner oss i. Vet hur jag själv då får påminna mig om att hålla vänskapens/kärlekens låga till liv utifrån orden "Gå ofta till din vän, en oanvänd stig växer snabbt igen" Det är då, i den stunden då vänskapens/kärlekens sanna sida visar sig. När samtalet vi väntat på så länge äntligen kommer och trots att det var år sedan vi hördes av, finns kärnan i vår relation där. Kärnan av den äkta känslan som uppstår när en människa vill mig väl, rent, kristallklart och utan förbehåll. Känslan i hjärtat över vetskapen om att den här människan accepterar mig för den jag är, älskar mig trots mina fel och brister och kommer alltid finnas. Kommer aldrig att svika. I vänskapens och kärlekens språk finns inga hårda ord, ingen snålhet med känslor utan bara det faktum "Att älska någon är att vilja den personens positiva utveckling" Önskar i från hjärtat att ni får en alldeles underbar, fantastisk dag i vårsolen!

Vad kännetecknar våren, kan man få vårkänslor inomhus?, brukar jag fråga mina åhörare då jag håller föredrag om utevistelsens betydelse för hälsan.

"Den meteorologiska definitionen av vår ( och nu går jag citerar jag direkt från SMHI) är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader.

Några exempel på när våren normalt brukar anlända:
Kiruna 1 maj
Östersund 11 april
Stockholm 16 mars
Malmö 22 februari

Definitionen ovan lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år med stora svängningar i temperaturen används en något annorlunda definition.

Om dygnsmedeltemperaturen ligger i intervallet från 0,1°C till och med 9,9°C kallar vi detta för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, säger vi att våren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår.

SMHIs definition av vår innehåller ytterligare ett villkor. Starten på våren får inte ske före den 15 februari. Detta är normalt tiden för högvintern i sydligaste Sverige.

Dessa beräkningsregler antogs år 2001 sedan en undersökning av olika kriterier för vårens ankomst gjorts. Syftet var att få fram ett kriterium med god överensstämmelse mellan medeldatum för 1961-90 och ankomstdatum för ett enskilt år.

Det finns även en kalendarisk definition av vår som säger att våren omfattar månaderna mars, april och maj.
Den personliga upplevelsen
Din personliga upplevelse av när våren kommer kan mycket väl skilja sig från den lite torra definitionen som vi meteorologer använder. Somliga tycker att våren kommer när tjälen släpper eller när den första sädesärlan trippar på gräsmattan, andra när blåsippan blommar och så vidare.

Definitionen kommer inte att kunna fånga allt detta, men det är en metod som enbart baserar sig på den fysikaliskt observerade temperaturen (objektiv) och inte på den personliga upplevelsen (subjektiv).

Tanken är att vi ska kunna jämföra olika år med varandra och på så sätt kunna säga om vårens ankomst är tidig eller sen ett visst år på en bestämd plats.

Enligt den meteorologiska definitionen når våren sydligaste Sverige för det mesta i slutet av februari eller i början av mars. Till södra delarna av Svealand når den oftast i slutet av mars. I slutet av april är det endast nordvästra Lappland som fortfarande håller stånd mot vårvindarna.
"Är inte våren ovanligt sen i år?"
Nästan varje april ställs den frågan. Vid den tiden på året brukar våren ha hunnit bjuda på några soliga dagar med temperaturer på 10 grader eller drygt det. Så kommer det lite bakslag med snö i luften men det är vi ju vana vid.

Vartefter tiden går blir förväntningarna högre, var det 10 grader i mitten av mars så borde det väl vara minst 15 en bit fram i april?

Ser man till statistiken för till exempel Linköping så brukar dygnsmedeltemperaturen gå över noll grader omkring den 15 mars. Den genomsnittliga maxtemperaturen ligger då runt 4 plusgrader.

På en månad, till mitten av april ökar de här värdena med bara omkring 4 grader, det vill säga en dygnsmedeltemperatur på 4,5 grader och dagens högsta värden är knappt 10 grader.

Det går inte snabbare än så. På ytterligare en månad blir skillnaden lite större, cirka 6 graders ökning. Sedan kan ju vårt minne påverkas av enskilda år med mycket avvikande väder.

I april 2000 när det var över 25 grader på många håll i södra Sverige dagen före Valborg och även 1993 var det mycket varmt vid den tiden. Även april 2007, 2009 och 2011 var mycket varma aprilmånader. Men det finns också något år då det låg snö på det som skulle bli en brasa dagarna efter.

Statistiken är ju som bekant uppbyggd av både normalt och extremt."

Mycket fakta och statistik.....

För mig är våren en blandad känsla mellan sprudlande glädje och djupaste vemod, mellan pirr i hela kroppen och trötthet.
Men den största känslan är längtan...
Längtan efter vårblommor, dofter, sol och kaffe i en medhavd termos, i vitsippeslänten. Eller ett glas vin på en uteservering då den svenska, stora integriteten känns långt bort och ett samtal kan starta var dom helst och med vem som helst.
Inte för inte att vi kallas längtans folk.
Nu dricker jag en klunk av kaffet, andas in den vårfriska luften som strömmar in i fönsterspringan, lyssnar på fågelkvittret och välkomnar våren !
Önskar er alla en fortsatt fin dag !

Efter att tanken om det blå skåpet ockuperat hjärnan, delar jag detta från wikipedia.
Varsågod, läs och lär

Att skita i det blå skåpet är ett svenskt idiomatiskt uttryck med betydelsen ”att göra bort sig” eller ”att gå för långt”.

Uttrycket har gjorts vida känt genom filmen Göta kanal. Kommentaren, som fälls av Janne Loffe Carlsson är:

”Nu har de skitit i det blå skåpet, nu är det krig!” (Janne vid upptäckten att båten Carina blivit av med en propeller).

Janne Carlsson har dock levererat samma replik på film många år tidigare; i filmen "47:an Löken blåser på" från 1972. 69:an (Carlsson) säger detta till furir Fransson, när denne av misstag har låst in en polsk officer i arresten.

Enligt Janne Loffe Carlsson i en intervju i Sveriges Radio P3 har han helt fått uttrycket av sin far, plåtslagarmästaren Carlsson i Eskilstuna. Fadern använde sig ofta av uttrycket när den unge Janne betett sig illa.

Det har ofta diskuterats om varifrån uttrycket kommer och vad det blå skåpet är för något. En teori är att det kommer av att man förr i tiden förvarade sina fina linnen, silverbestick och glas i ett blåmålat finskåp. Skåpen var blåmålade efter att man i början av 1800-talet börjat massframställa färgämnet Berlinerblått och allmogen fick råd att måla med blått. Blått ansågs, kanske på grund av nyhetens behag, vara lite finare än de tidigare så vanliga färgerna rödbrunt och ockra. Skulle någon få för sig att nyttja detta skåp som pottskåp skulle man verkligen ha gjort bort sig och gått för långt.[källa behövs]

En felaktig teori om uttryckets ursprung är att dödsdömda på väg till avrättning i Skanstull skulle fått sig en sista sup på krogen Hamburg på Götgatan i Stockholm (nedlagd 1921) och att det använda glaset sedan sparades i ett särskilt skåp. Skåpet finns på Stockholms stadsmuseum och till nyligen stod det i beskrivningen att skåpet var blått. Färgen visade sig vid en kontroll inte alls ha varit blå utan gröngrå och uppgiften har nu korrigerats.[källa behövs]

Ordet blåskåpet eller blåförrådet har också använts av sjömän i alla tider då det ofta har varit problem att stuva undan något helt oanvändbart; ”Lägg det i det blåa skåpet” = havet.[källa behövs]

Mycket vatten har runnit mellan broarna sedan hon sket i det blå skåpet. För så är det, som man bäddar får men ligga och det är ord och inga visor det! Så ta seden dit du kommer annars är det lika bra att vända kappan efter vinden samtidigt som du silar mygg men sväljer kameler. Och så vidare och så vidare.... Många ordspråk och finurliga meningar har ju naturligtvis sitt ursprung någonstans ifrån och jag tror de flesta inte har en aning om var de kommer från. Nyfiken som jag är, vill jag veta vad dessa meningar har sitt ursprung i från och det är inte det lättaste. Att tala är silver men tiga är guld gäller ju knappast 2014, då alla vill synas och höras, oavsett varför. Ordspråket om att det är bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge har ju en synonym i meningen, bättre att ångra det man gjort än det man aldrig gjorde. Borta bra men hemma bäst blir ju lite lustigt om det är en nomad som uttalar det och först till kvarn får först mala är väl ganska självklart i en kökultur som vår. Att vi alla är barn i början tycker jag är fantastiskt bra och lätt att ta till sig leder direkt till meningen att allting är lätt bara man kan det. Sedan finns det naturligtvis genusorspråk som bakom varje framgångsrik man står en kvinna (vilket är sant många gånger), bra karl reder sig själv eller det gamla, fager mö bär hemgiften i ansiktet..... Själv har jag några favoriter som Finns det hjärterum så finns det stjärterum, Friskt vågat hälften vunnet, ett gott skratt förlänger livet, Envar är sin lyckas smed, I nöden prövas vännen, Kasta inte sten i glashus, Man lär så länge man lever, Smaken är som baken delad, Som man sår får man skörda, Nu ska jag kasta ett getöga på TVn innan jag lägger rabarber på dagens DN och läser lite innan sömnen griper tag i mig. Sov gott alla människobarn

Because you worth it, sa dottern när hon öppnade badrummet och visade de på badkarskanten, uppradade SPA produkterna.
Under tiden som vattnet spolades i korkades skumpan upp och med blå toner av jazz, strömmandes ut ur mobilen ( tack för Spotify) kröp jag ner i badkaret.
Det varma vattnet omslöt mig och jag fylldes av en känsla som paradoxalt nog innehöll både njutning och skuld.
Njutning för just den välgörande tillfredsställelsen som badet ger, skuld för att det är så energislösande.
Men eftersom jag vågar påstå, oftast tänker på att undvika resursslöseri, tillät jag mig att bara njuta.

Lyx i vardagen är för mig dessa stunder då jag unnar mig saker som ger mig återhämtning.
En fika med gott bakverk, en måltid med mina vuxna barn, en stund av närhet med sin kärlek, en bok som öppnar andra världar, en promenad i Gamla stan, ett innerligt samtal med någon själsfrände, musik
Stunder av guld i det grå

Tänker på en av mina favoritdikter som jag fick förtroendet att läsa på min svärfars begravning

Bara en fjäril
Isen går upp i min sjö,
Jag väntar den första fjärilen
Den lyste som guld i fjol
den var som ett dansande stänk av sol
mot tögrå snö

Solstänk, du blir som då
för åldrat hjärta en hälsning
från vårar, som varit, från allt jag höll av
Så var ju det mesta, som åren gav
Stänk av guld i det grå

Längtan

Den konstnärliga friheten

Lördag

Trädgårdsmässa

Åter måndag

Madame Ulla

Att älska någon är att vilja den personens positiva utveckling

Att älska någon är att vilja den personens positiva utveckling

Våren

Att skita i det blå skåpet

Hotelltankar

Stänk av guld i det grå

Bubbel i bubblet hos dottern

Ulla Fribergs Blogg