På kvällskvisten har min hjärna börjat gå på sparlåga, eller köra på reservtanken kanske är en mer passande beskrivning. Skillnaden är den att bensinmacken har stängt för natten och jag får rulla in och parkera i väntan på morgondagen. Jag har i hela mitt liv blivit varse om att jag är en morgonmänniska, med det faktum att mellan 7 och 12 kopplar mina nervsignaler snabbt och jag kan vara otroligt effektiv när det gäller lösningar. Vid den här tiden, efter 21 och framåt är det påtagligt att delar av hjärnan har avslutat sin arbetsdag. Det spelar ingen roll om jag lockar med extra semesterdagar, löneförhöjning eller tom försöker beordra in hjärncellerna, de har gått och lagt sig, så vad kan jag göra mer än att gilla läget. Nu finns det ju även fördelar med att vara en smula avtrubbad, tankarna som kommer de kommer utan någon planerad ordning, lite anarkistiskt sådär. Det är lite som att jämföra en bild eller text som växer fram, beroende på syfte, jag ska försöka förklara vad jag menar, trots den sena timmen. Skillnaden mellan en reklammakare, designer och konstnär är att de två förstnämnda har ett uppdrag, ett syfte att fylla, medan konstnären tömmer ut sitt inre, utan syfte (om det inte är ett specifikt beställningsuppdrag). Eftersom jag arbetar med två av de ovan nämnda rollerna, ser jag klart skillnaden. Som designer måste jag ta hänsyn till fler faktorer så som estetik, färg och form, men även funktion. Jag kan designa ett klädesplagg men måste ta hänsyn till hur personen kommer in i plagget, det är stor skillnad om knäppningen är i halsen eller på axeln, både estetiskt och modemässigt. Likadant är det med växter, jag kan planera in de mest fantastiska blomster, men tar jag inte hänsyn till härdighet m.m så kommer de att dö och då är ju hela arbetet bortkastat. Men som konstnär behöver jag inte ta hänsyn till nåt, det råder fullständig frihet, jag kan göra precis som jag vill!!! Det blir en väldigt påtaglig upplevelse då jag med lysande, stora, runda ögon, glatt berättar för mina nära och kära om tankar och ideer som jag vill visualisera. Mer än en gång har de fått något ömsint i blicken, på gränsen till förbarnsligande. "Ja Ulla, det låter jättespännande, men tror du verkligen att det finns en marknad för tatuerade skinnjackor, jag menar... det måste ju bli jättedyrt? eller " Det låter fantastiskt att mejsla fram gästernas ansikten i jordnötter och ha som bordplacering, men blir det inte väldigt svårt att se vem de föreställer och vem ska göra jobbet och vilken tid det ska ta och det låter faktiskt knäppt Ulla och......." Den första reaktionen kan lätt bli att jag böjer på huvudet, förvandlas till Peter Dalles uppfinningsman i serien Lorry och mumlar, tänkte inte på det....kommer ju från Sundbyberg....och lomar ut med huvudet nedtryckt mellan axlarna Men sekunden efteråt blir jag åtta år, struntar i ekonomiska beräkningar och marknadsundersökningar om kundunderlag, budget och annat vuxentrams, vänder på klackaskorna, knycker på nacken och tänker obstinat, det skiter jag i, jag gör det i alla fall!!! Så nu i kvällens sista timmar, kan jag bara konstatera att en gammal hund som jag kommer aldrig lära mig sitta som andra vill, oavsett om det lockas med korv, godis eller pengar. Dessutom kommer jag från Stockholm och inte Sundbyberg!!! Godnatt alla människobarn, var ni än befinner er