Trädgårdsmässan är i full gång och i vanlig ordning rusar dagarna iväg.
Att dessutom stå mitt uppe i en fastighetsförsäljning och uppdrag på annan ort innebär en viss splittring...

Nu lyser solen och det doftar vår med allt vad det innebär.
Förmultnade löv, gräs, våt mossa och sol, ja jag tycker att solen har en doft, liksom molnen har sin.

Blundar, lyssnar och andas genom näsan för att vidarebefordra dofterna upp till hjärnan där de sorteras i olika minnesfack.
Barndomens vårskog med de mossbelupna stenarna, lingonriset och de av ekorrtänder, avgnagda kottarna. Stigen ner till sjön som vandrats i generationer, av svampplockarstövlar, sandalfötter, hundtassar och barfotafötter som snabbt småspringandes tar sig ner till bryggan efter en bastu i den sena sommarnatten.
Solens doft, varsomhelst på jorden.
Doften av den varma huden hos den man älskar, varm, ren och ljust så gott som människan i sig doftar.
Molnens fuktmättade doft, den som förebådar regn.

Snart kommer jag andas in bondgårdsluft i mina lungor, sädesfält i sömndoft, faluröda träladorluft och känna en smula avskedssorg.
Efter det kommer jag att möta alla dofter av blommor i tusental, doftljus, jord och nyfikna lördagsbesökare på mässan.

En lördag ligger framför mig

Önskar er alla en fin dag