Och så ligger de där, mor och dotter, sida vid sida tålmodigt ruvandes på ägg från Coop.
Låter det knasigt? Jag håller med, men som jag tidigare skrivit är livet som ett kinderägg och vi lär så länge vi lever.

Idag har hönsproffset Mia lärt mig fler saker.
1. När väl en höna med starka ruvegenslaper = duktig mamma, längtar efter ungar lägger hon sig platt ner.
2. Det är omöjligt att få henne att flytta på sig eftersom beslutet är taget, här ska det fixas kycklingar!!!
3. Hon ligger kvar i 21 dagar eller tills hon hör pip in i från ägget.
4. Det spelar ingen roll om äggennkommer från henne själv eller Coop.
5. Så gott som alla ecoägg är befruktade och väntar bara på rätt omständighet (en varm hönsmamman eller äggkläckningsmaskin)
6. Hon behöver mat under ruvningen

Allt detta har jag lärt mig idag och när natten faller på i takt med blixt och åska
Önskar jag er alla, såväl höns som människor en riktigt god natt.

Hann även med ett besök på Gysinge byggnadsvård, hämta en vagn i Falun och åka på oändliga, öde skogsvägar någonstans i Sverige, innan vi kom hem till gården i går kväll.
Tänk vad kycklingar växer snabbt!

Så började allvaret igen, eller rättare sagt, arbetet med invikningar av kundbesök, föredrag osv.
Eftersom jag gillar att jobba känns det kul även om det känns som jag skulle behöva vila lite, kreativt sätt.

Tyvärr är det så att när kvällen kommer är jag sååå trött och ser dubbelt när jag bloggar
Önskar er alla en skön måndagsnatt, sov gott!

Nu har vi avverkat ganska mångamil på vår spontana trip i Norrland.
Båten är levererad till Strömsund och med besök i såväl Härnösand, Tränö, Bollnäs och nu Ockelbo jämnaste bra att ge sig av hemåt.
Det har varit många möten med släkt, såväl gamla som nya vänner och just nu, på campingen i Ockelbo, utanför Wijs trädgårdar känner jag stor tacksamhet.
På måndag börjar allvaret igen och det är mycket som väntar framöver, så det gäller verkligen att njuta isbunden.

Nu ska jag strax krypa in i sovkabyssen, öppna takluckan och låta tankarna få ringla runt i skallentills sömnen kommer.

Sov gott alla människobarn, var ni än befinner er!

Vi böjer inte knä för någon präst.
Vi avger inga trohetslöften just.
Så lyder eden på vår bröllopsfest:
Jag älskar dig så länge jag har lust.

Hjalmar Gullberg

Strömsund, en ort jag aldrig varit i förut. En stad vid vattnet, mitt i den norrländska fjällvärlden.
En ort där såväl glädje som sorg finns.
Äventyret och minnena skapas, bar du än är....

Nu ligger jag på rygg i sängen, i husbilen,vid kanten mot havet en bit från ...???
Jag erkänner att jag är usel på geografi vilket jag nämnt tidigare, speciellt svensk geografi.
Tankarna snurrar inte i skallen, snarare spatserar.
På väg mot Norrland för att leverera en båt för att sedan hälsa på systersonen i Härnösand och hämta en bil.
Tut tut
Tänker på hönorna som är i goda händer hos nya vännen Hanna.
Tänker på längtan efter mina barn, även om de är stora.
Tänker på teknikens under som gör att jag kan nå mina nära och kära.

Tänker på att livet är kort

Nu hör jag måsarna skratta och känner sömnen komma krypande

Godnatt allihop'

Jag har nu börjat se olika karaktärer på mina hens, ja så är det, jag vet inte om det är höns eller tuppar.
Aldrig har välbarndomens lek med grässtrån, ni vet "tupp, höna eller kyckling" varit mer relevant än nu.

Ja, barndomen och barndomen.....
Jag kan villigt erkänna att jag sysslar med det i dag också.
Fattar grässtrået med ena handen för att sedan dra med tumme och pekfinger där gräsvippan är. Beroende på resultat kan det bli just tupp, höna eller kyckling.

Hur som helst börjar jag skönja tuppkam på en del av ynglingarna, vilket
är ett säkert tecken på könstillhörigheten. Detta samt att de börjat slåss, tuppa sig mot varandra leder till att jag nog kommer få höra dem komma in målbrottet inom en rätt snar framtid.
Kuckeliku klockan är sju, harhitintills aldrig stämt på någon av mina tuppar.
Snarare kuckeliku, klockan är fyra, eller som Abuu, en jättestor tupp av sorten Orpingthon jag hade, för många år sedan då jag bodde i Ursvik.
Kuckeliku klockan är TVÅÅÅÅÅ, gol han med stark röst.
Efter en tid kände jag mig tvungen att fråga närmsta grannarna, om Abuu störde.
Med en fast hand på min axel och blicken in i mina ögon svarade Kaj,
" Ja....du Ulla, jag ser det som en prövning...."
Dagen efter fick tuppen flytta till en bondgård och kanske tillförde händelsen något till Kaj Pollaks föredrag, om möten.
Nu väntar redet även för en höna som mig....

Sov gott alla människobarn

Älskade vänner och alla andra, det är fasligt hur snabbt veckan har gått, men oj vad mycket vi fått gjort!

Vi betar oss fram på Vrian, meter per meter som riktiga Anguskor( och tjurar).
Land blir rensade, sly röjs undan och nu är bygget med väv och drejstugan i gång för fullt.
Dessutom kommer snart den nya hemsidan vara klar.

Vi har arbetat sida vid sida, jag, Bill, Sebastian, Inger men även haft tid med glädjerika besök av Barndomsvännen Marie och Lars Magnus från Lund och Jocke, Conny och Natalie från Sollentuna.
De två sistnämnda är två av Bills elva barnbarn......:):)

Tänker ibland att ni mina kära vänner kanske tröttnar på mig som nästan gått under jorden med att iordningställa gården.
Får säga som finaste Sanna som forskar " Hoppas att jag har någon vän efter de här intensiva åren, med bara forskning och ett alldeles osocialt liv"
Ingen fara Sanna, snart kommer andra tider!
Nu ska vi fortsätta med att sätta reglar i svinstian och skapa ett isolerat golv.

Önskar er alla en fortsatt fin fredag!

Helgen som gick innebar en helt ny upplevelse för mig. Ännu ett oskrivet blad som blivit nedklottrat....

Vid middagens samtal, slog det mig att sedan vi flyttade hit till gården har jag aldrig stannat längre än tre nätter här.
Börjar känna en längtan att få plantera min själ här, vilket är en nödvändighet för att känna trivsel.
Sommaren rusar iväg och vi har nog tänkt ha någon form av invigning i augusti, början av september.
Sov gott allihop

Kom till Falkenberg på eftermiddagen igår och åkte direkt till motorstadium.
Känner mig som en storögd åttaåring när jag går omkring bland alla racerteam.

Är själv en i teamet "Runs like hell" med Bettan som huvudperson.
En helt ny värld....

Efter 54 år tycker jag fortfarande att det är så vansinnigt roligt att lära mig nya saker, uppleva nya saker och kanske framförallt, möta nya människor.

Racingvärlden är en värld fylld av män i olika ålder, samt en och annan kvinna, som liksom jag följer med sin kärlek på det som är hans intresse, för att ta del av och dela hans passion.
Men det bästa är att det inte är ensidigt utan han följer även med mig på det jag brinner för.
I juletid satt han sent på kvällarna och gjorde julgrupper, hjälpte mig att stansa strass på scenkläder jag gjorde samt ramade in 30 tavlor.
Allt av samma orsak som att jag nu sitter i en tältstol, omgiven av verktyg och koncentrerade män med svart, oljiga händer.

Att dela varandras intressen, att vilja skapa nya projekt, att visa ömsesidig respekt för våra olika intressen är stort.
Kan ärligt säga att jag inte kunde se skillnad på en Volvo eller Saab innan jag träffade Bill.

Nu är klockan 20 och än väntar många timmars jobb innan Bettan är redo, inför morgondagens race.

Ha en underbar kväll allihop!

När kag går igenom alla bilder vi tagit under våra resor, inser jag vilken tid det kommer ta att sortera dem.
Över 6000 tusen under ett år.

Trädgårdsresan till England i maj, biltrippen i de Spanska bergen i juni, roadtrippen runt Europa under juli och USA resan på 90 dagar under jan, feb och mars.
6000 bilder och lika många minnen.

Jag ska verkligen försöka börja gå igenom alla bilder och göra ett bildspel eller en resdagbok, vi får se
Nu väntar en återhämtande natt innan nya äventyr tar vid i morgon.

Sov gott allihop

Vaknar av ljudet av regn, sommarregn och minnena vaknar i takt med hjärnan.

Alla barndomens somrar på Ingarö då vi låg kvar i sängen och läste till ljudet av droppar mot takpappstaket, ett ljud som försvunnit i dag när plåttaken tagit över.

Droppen Dripp och droppen Drappapp sjöng Alice Babs med Dottern Titti på transistorradion av märket Grundig och jag minns att jag visste inte om jag gillade låten eller inte.
En barnvisa med jazztoner som kanske var lite "knepig". Nu däremot, älskar jag jazz
Var det lördag blev läseboken ett avbrott i regnandet .
Tillsammans med starka pappa gick vi ner till vägen där pappa tog fram börsen och handlade en back dricka, han var generös min pappa!
Hallonsoda, sockerdricka, pommac och så några vichyvatten till pappas grogg.
Sen blev det fest för oss systrar!

Mamma kokade plugg med dill, öppnade den trekantiga plåtburken med skinkan och tillsammans med päronsodan smakade det ljuvligt.

Sen kröp jag ner i sängen, mellan underlakanet och bara överlakanet, eftersom filten stacks en smula.

Kitty, Vi fem och Starlet var en del av litteraturen som intogs tillsammans med smågodiser från macken nere vid Brunn.
Tefat av oblatdeg, fyllda med surt bakpulverliknade puder, gröna grodor, lakritsfiskar och 5öres kola i hallon och chokladsmak.

Vi passade även på att duscha i det ljumna sommarregnet, det var ju en bit till den gröna pumpen vid vägen.
Hoppandeoch skuttande bland björk och gran, tvättande vi våra flickkroppar med Duxtvålen, randig av sprickor.

Nu lyssnar jag återigen på regnet, skriver lite och tänker på alla stackars djur i naturen, som står i regnet, samma tankar jag hade där på Ingarö, för väldigt många år sedan......

Har precis kommit innanför dörren efter ett gott dagsverke.
Idéerna har avlöst varandra och jag önskar verkligen att dygnet hade fler timmar.
Jag känner mig en smula tjatig med pratet om gården men det händer verkligen mycket där nu.
Jag vill så gärna hinna bli hyfsat klar nu under sommaren och det är ju även annat som hägrar i sommartid.
Funderar på att plantera ett lavendelfält eller odla avenbok, vi får se.

Som jag skrev tidigare var biträden i Västerås rolig att uppleva.
Det var mycket som var roligt och annorlunda.
Ta bara det här med högtalarna.
Budskapen som basunerades it över området kunde låta så här-
-Jimmy, kan du komma till högtalarna, vi vill åka hem!!!!" eller
- Kalle, kom hit om du är vaken,nu!!!'
Raka rör kallas det väl ?

20000 bilar i varierande skick med ägare i varierande skick kändes väldigt tillräckligt, så vid kvällningen var jag vansinnigt trött på allt vad bilar heter

Jag och mina gäster grillade gott, pratade om dagen och drack rosa skumpa, det var länge sedan,
Det är så kul att umgås med trevliga vänner och jag känner verkligen hur de fungerar som vitamininjektioner.

Nu ska jag skriva lite och sedan hoppa till kojs, godnatt allihop!
-

Hade tänkt att skriva om den fantastiska gårdagen mervärdens största raggarträff, men .... Jag gardet imorgon,somnar nästan....
Godnatt alla människobarn

Sommarkväll på Vrian gård.
Det är mycket att göra på stora gårdar säger min gode vän Kjell, när vi arbetat tillsammans.
Ja, så är det, men arbetet är ändå lustfyllt, ger energi även om det är tungt.
Jag känner glädje när jag målar, gräver och snickrar, för att inte tala om när jag eldar...Ulla Pyroman skulle kunna vara mitt namn, skämt å sido.

Men lite sanning ligger det i meningen för jag har alltid känt lugnet komma smygande när jag eldar, oavsett om det är skräp eller ris.
Det känslomässigt tyngsta jag eldat är mina dagböcker, allihop för en sisådär 5-6 år sedan.
Jag minns det som igår när jag stod i Ursvik, på kvällen och kastade in dem en efter en. Jag tror den första var från 1972 och jag tvekade länge, men beslöt mig för att en för alla, alla för en.

I röken som ringlade upp såg jag gråt, kärlek, skratt, lycka och olycka flyga iväg och jag ångrade mig kanske, en smula, men gjort var gjort.
Den största anledningen till bokbålet var av hänsyn till mina barn, vissa delar av dagböckerna ville jag inte att de skulle ta del av och då var jag konsekvent och eldade upp allihop, gick "all in".

Ja, jag är konsekvent, har aldrig varit mycket för att vela utan tagit orden " det är bättre att ångra det man gjort, än det man aldrig gjorde" på fullt allvar.

Så nu är jag konsekvent gällande gården, städar, fixar och lagar, sakta men säkert för ni förstår, jag ser hur det kommer att gestalta sig, har ett mål och en vision som jag hoppas jag ska nå.

Godnatt och sov gott allihop, nu ska kag stänga alla dörrar, sitta och lyssna på svalorna en stund och sedan gå till sängs.

Igår blev jag utbjuden på middag av några av mina barn på Urban deli.
Restaurangen, butiken, cafet m.m har blivit en favorit för många, även för mig, så jag blev väldigt glad då dottern föreslog det.
I väntan på bord tog vi ett glas i baren och det slog oss att trots den höga trendfaktorn och trots alla människor som trängdes, rådde en varm och trevlig stämning.

Kerstin, en kär vän till mig, brukar krasst uttrycka "paybacktime" då hennes son är gullig att skjutsa hem oss i den sena kvällningen, efter en kväll på stan.
Jag har tyckt att det är lite bryskt, men igår förstod jag innebörden.

Som mamma är kärleken man ger kravlös och utan förpliktelser, man älskar sina barn och vill bara ösa kärlek över dem.
Jag tror vi alla har vandrat upp mitt i natten, oavsett om vi haft 40 graders feber eller inte och tröstat en liten filur som vaknat med mardrömmar och där inandningen av den ljuvliga, lilla svettiga huvudsvålen varit värt allt.
Vi har tröstat, lagat mat, försökt fylla alla behovshål med kärlek utan att tanken slår oss att de små liven ska ge tillbaks.

Villkorslös kärlek, så djupt rotat i våra gener att vi själva svälter för att ge våra barn mat, att vi håller oss vakna för att badda den svettiga pannan.
Och kära vänner, det är inte utplånande martyrskap vi talar om, utan en frisk, empatisk kärlek till våra barn som härstammar från den egoistiska driften att föra släktet vidare.

Vet en tupp som magrat katastrofalt mycket till följd av att han har så många kycklingar att ta hand om, visa var maten finns osv att han knappt hinner äta själv!
Men....det är övergående, det är en period i livet sedan klarar de sig själva, förhoppningsvis....
Igår, där vid bordet, med den överdådiga skaldjursplatån med den bubblande Cavan och det underbara sällskapet, slog det mig att nu var det verkligen paybacktime.
Veckan innan var det på Vickan och som sonen sa "mamma, jag vill bjuda dig" och igår var det dottern.
Först ville jag absolut inte gå med på det eftersom jag vet att de inte har alltför stark kassa, men så slog det mig, de vill verkligen ge mig detta.
Insåg att det handlar inte om pengar, det handlar om paybacktime, att ge till den som har gett.
Likaså som den andra sonen kom till gården under midsommarhelgen och klippte gräsmattor, röjde och jobbade hårt, utan att vilja ha betalt.
Paybacktime
Som man sår får man skörda....

Är så glad, tacksam och lycklig över mina nu vuxna barn som verkligen är de bästa som finns, älskar er!

Ha en fin dag allihop och glöm inte att ge till dem som givit er!