Jag har nu börjat se olika karaktärer på mina hens, ja så är det, jag vet inte om det är höns eller tuppar.
Aldrig har välbarndomens lek med grässtrån, ni vet "tupp, höna eller kyckling" varit mer relevant än nu.

Ja, barndomen och barndomen.....
Jag kan villigt erkänna att jag sysslar med det i dag också.
Fattar grässtrået med ena handen för att sedan dra med tumme och pekfinger där gräsvippan är. Beroende på resultat kan det bli just tupp, höna eller kyckling.

Hur som helst börjar jag skönja tuppkam på en del av ynglingarna, vilket
är ett säkert tecken på könstillhörigheten. Detta samt att de börjat slåss, tuppa sig mot varandra leder till att jag nog kommer få höra dem komma in målbrottet inom en rätt snar framtid.
Kuckeliku klockan är sju, harhitintills aldrig stämt på någon av mina tuppar.
Snarare kuckeliku, klockan är fyra, eller som Abuu, en jättestor tupp av sorten Orpingthon jag hade, för många år sedan då jag bodde i Ursvik.
Kuckeliku klockan är TVÅÅÅÅÅ, gol han med stark röst.
Efter en tid kände jag mig tvungen att fråga närmsta grannarna, om Abuu störde.
Med en fast hand på min axel och blicken in i mina ögon svarade Kaj,
" Ja....du Ulla, jag ser det som en prövning...."
Dagen efter fick tuppen flytta till en bondgård och kanske tillförde händelsen något till Kaj Pollaks föredrag, om möten.
Nu väntar redet även för en höna som mig....

Sov gott alla människobarn