Torsdagsvariation
Evert Taube i våra hjärtan och en saftig kokoskaka var höjdpunkten idag. Som jag berättat tidigare har jag på torsdagarna sedan många år tillbaks haft trädgårdscafe med föredrag kopplade till natur och trädgård. Det innebär i princip att jag kan prata om vad som helst eftersom allt har sitt ursprung från naturen, blommor och bin, ni vet.
Så idag berättade jag om skaldens liv med hans uppväxt på Vinga, hans konststudier, resor som han gjort i egenskap av sjöman och senare konstnär. Visste ni förresten att han hade dubbelt medborgarskap? Svenskt och Argentinskt som följd av hans långa vistelse där.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol, är några av växterna som besjungs i hans visor och idag är det inte många som vet hur de ser ut. Det beror på olika saker men främst på att kulturlandskapet har förändrats och växterna därmed fått ändrade livsvillkor.
Likadant är det med oss människor, när våra livsvillkor ändras antingen anpassar vi oss, eller så minskar vi i antal, tynar bort.
För att frodas och växa till friska plantor krävs förhållanden som är bra. Sol, vatten, god och näringsrik jord, naturligtvis anpassad efter växtens behov som är olika. Vi människor växer oss starka och friska i en miljö av kärlek, acceptans, vänlighet och ärlighet.
Gemensamt för oss och växterna är att vi behöver bli sedda och ompysslade. Behandlas vi som luft, som osynliga vissnar vi.
Men......Behandlar du någon som luft, glöm inte bort att utan syre kan du inte andas
Godnatt gott folk, i morgon är det 1april och då kan även du som har ett gott hjärta luras
Så sant...
Så är det
Mycket gott
Dagen efter påskafton
Påskdagen väcker mig med sol bakom disig himmel.
Tittar på klockan och tänker att jag sovit länge, men så slår det mig att det är sommartid nu. Bara ordet får mig att le, sommartid med sol, bad och varma vindar, kisande solögon, sillunch med hemmaodlad gräslök och len och fin gräddfil.
Jag fick en försmak av känslan i går då jag åkte ut till Ingarö för att vårstäda en smula ( ja jag skriver en smula, för mitt syfte var att bara vara och se hur husen överlevt vintern).
Trots att ingenting börjat grönska anade jag att vi går mot ljusare tider. Björkens knoppar hade börjat skifta i rött och överallt växte snödroppar som med envishet, likt en armé, mer och mer invaderat rabatterna. Likt en välregisserad bataljon hade de forcerat den avskiljande stenkanten, fortsatt över kanten för att etablera sig ut i gräsmattan, mot nya okända marker.
Fågelsången var som en konsert i Berwaldhallen och doften, doften av naturens vaknande gjorde mig vimmelkantig.
Trots allt bråte, den slitna stugan som för länge sedan gjort sitt, kände jag mig glad, ja på gränsen till lycklig.
Jag kände ett lugn och en övertygelse om att de slitna orden jag sagt till andra, så många gånger stämmer.
Livets stora hemlighet, allt blir bra
Såna här småttingar blir det nog i morgon
Önskar er en fin påsk!
Kloka ord
Fredagsfrukost
Lyssnar på söndagsintervjuer i P1 med Barbro Lindgren och fascineras av denna levande flicka som är 79 år. Hon pratar om livet och döden på ett sätt som är trösterikt och vackert.
Väldigt osentimentalt säger hon att det räcker snart, att hon är nöjd och det är naturligt att dö.
Men det som ger mig glädje och påfyllnad är hennes fullständigt chosefria sätt, att rent och avskalat konstatera att hon alltid följt sin inre röst. Att hon ansträngt sig för att göra det hon velat, det som hon känt varit det enda valet.
Känner en stark samhörighet eftersom det för varje år som går blir tydligare och tydligare att de beslut jag tagit då jag följt hjärnan i stället för hjärtat, alltid varit de jag ångrat.
Tänker på gårdagen och inspirationsträffen på Galleri Darling som var resultatet av ett val gjort med hjärtat. Trots att det är en hektisk period med mycket arbete blev gårdagens träff ett avbrott som förhoppningsvis leder till framtida, kreativa samarbeten.
Det goda sommarbålet fyllt av bär tillsammans med möten och sång med härliga människor gav glädje och inspiration.
Nu en härlig kopp kaffe denna långa fredag
Önskar alla som finns, människor, djur och växter en fin dag!
Lite nattord
Chewinggum
Jag har alltid tyckt om att plocka svamp. Främst för att det är så vansinnigt gott, men även för att det är en sån skön känsla att vandra omkring i skogen. Dessutom håller jag ju föredrag om alla vinster det ger att vara ute så jag vill gärna leva som man lär...
Det börjar på samma sätt varje gång, det planlösa sökandet som pågår tills det att jag sätter på mig de imaginära svampglasögonen.
Då vänder det som regel. Det som sett ut som gula löv blir en hel släkt med kantareller som står så fint i enebacken.
I staden är det tvärtom, där försöker jag istället ta av mig glasögonen, tuggummiglasögonen för det är ingen rolig syn som möter mig då jag tittar ner. Överallt ser man dem smutssvarta, fastklistrade och nedtrampade, vilket får hjärnan att spinna vidare. Hur många munnar har likt idisslande kor tuggat på de mentolsmakande gummibitarna? Hur har de olika munnarna sett ut? Stora, med plats för både två och tre stycken bitar på en gång, eller så små som hönsrumpor så att ett fyller hela munhålan? Har läpparna varit målade med ett körsbärsrött läppstift eller har munnen dolts av kraftig hårbeklädnad?
Ja, det är mycket tankar som rullar runt i huvudet en kväll så här strax innan påsk. I morgon är det skärtorsdag och i stället för att räkna får, räknar jag påskkärringar som flygandes spottar ut tuggummi över staden. Ett, två, tre.......zzzzzzz
©ullafriberg.blogg.se
Lite skisser
Lugnet före stormen
Föredrag om att skapa en oas
Absolut glädje på Stockholms trädgårdsmässa
Vilken intensiv men rolig helg det har varit med Absolut Glädje
Under tre dagar har 15000 människor varit i rörelse och många av dem har stannat för att måla, få råd kring sin trädgård, kost och lärt sig mer om betonggjutning. Det har varit många skratt och nya bekantskaper har gjorts!
Nu en summering av dagarna och planering inför framtiden!
Önskar er en glädjerik dag!
Snart glasstider:)
Bättre kvitter än Twitter:)
Jag undrar vad de pratar om när de kvittrar så fantastiskt. Eftersom jag alltid sover med öppet fönster har jag hört hur de små vännerna ivrigt diskuterar livets frågor.
Kanske de planerar dagens flygrutt, skvallrar om andra arter eller delar med sig om bra krogar, fågelbord där det fortfarande serveras talgbollar och solrosfrön.
Vad det än är blir jag glad att få vara delaktig för det skulle vara bra ödsligt utan kvitter.
Önskar mig och dig en kärleksfull och kreativ dag
Godnatt!
Stop
Jag skrev om utsatta kvinnor på kvinnodagen och kommer göra det då och då även framledes även om jag förstår att det är trevligare med grönska och små kvittrande fåglar, man blir glader av blommor och blader:) så ni som tycker det är tungt kan sluta läsa nu, för det blir en del ruskigheter.
Det sker dagligen övergrepp och jag har svårt att blunda för det som även är otäckt.
Som jag tidigare berättat har jag arbetat mycket med kvinnor i alla åldrar, eller rättare sagt flickor och kvinnor. Fysisk misshandel brukar uppdagas efter kort tid eftersom det syns utåt, men mental misshandel sker oftast i det fördolda.
Många har blivit psykiskt misshandlade under så lång tid att de inte längre tycker det är konstigt, det blir naturligt att varje dag få höra förnedrande och elaka kommentarer om allt hur de klär sig, talar, uttrycker sig, rör sig, ja allt. Att någon annan talar om hur de fungerar, varför de agerar på ett eller annat sätt. "Du är så korkad, så självupptagen, så dum i huvudet, så svartsjuk, har sån dålig självkänsla, osv, hela tiden. Tillslut tystnar kvinnan vilket leder till ännu fler, hårda verbala snytingar på grund av det också " var inte så jävla tyst, sluta sura, prata för i helvete!"
En dag är det dock stopp, när och var vet forskarna inte, men dagen kommer och då handlar det om ren överlevnad.
Kanske har kvinnan då under en längre tid, fått höra av människor omkring att ljuset i ögonen har släckts, att leendet sällan syns till och skrattet har tystnat? Kanske hon inte ens själv kan minnas hur glädje i hjärtat känns för det var så länge sedan.
Stop, säger hon och all rädsla är som bortblåst, orden som likt snytingar krossar varje ben i kroppen, spelar ingen roll längre, för hon är inte längre där. Hennes själ har redan givit sig av.
Det är då vi måste finnas, du och jag. Finnas där och krama om henne samtidigt som vi säger, du duger som du är, du får vara den du är, vi älskar dig för att du är du!
Efter en tid, som kan ta månader eller år kommer hon förstå att det var en människoätare hon träffat på, och kommer kunna andas igen. Utan skräck och rädsla.
Nedan följer en text, eller rättare sagt en otäck beskrivning av människoätaren som jag en gång fick av en kvinna, som tack vare skyddad identitet, nytt namn, ny bostadsort, nytt personnummer och kärleksfulla människor lyckades återkomma till livet och nu lever nära havet. Det är länge sedan jag träffade henne men jag hoppas och tror att hon genomgick en metamorfos och under stor smärta förvandlades från larv till vacker fjäril.
"Människoätaren har ett fantastiskt luktsinne.
Likt en blodhund eller ett tryffelsvin nosar de sig fram till de människor som har störst hjärta. Vetskapen om att även själen är större hos dem med stort hjärta, gör att det vattnas i munnen på människoätaren vid tanken att de får extra mycket att äta, bara de hittar rätt byte.
Genom skådespel värt en Oscarstatyett invaggas det oskyldiga offret in i känslan av trygghet, att vara älskad och äntligen få känna fullständig tillit till en annan människa.
Åskådarna runt omkring blir så fullständigt manipulerade att de inte ser ( eller inte vill se) varelsen bakom den charmerande masken, utan tycker nog att offret får skylla sig själv.
Att människoätaren från första stund planerat strategin och i alla löften som givits, korsat fingrarna bakom ryggen döljs i ett charmigt leende. Att ljuga är lika självklart som att andas för i hela livet har människoätaren lovat tidigare offer samma sagor, leende serverat samma lögner kamouflerade bakom väl inövade fraser som "att alltid finnas, alltid vara ärlig, aldrig ljuga, aldrig svika.
I själva verket är det precis tvärtom, aldrig finnas, alltid vara falsk, aldrig vara ärlig, alltid svika.
Efteråt.....när ingenting finns kvar av offret, när människoätaren sugit ut allt liv och lurat av sitt offer allt av värde, fysiskt och psykiskt, ålar hen rapandes bort från resterna av det som en gång var en blåögd, tillitsfull själ, som trodde gott om alla.
På jakt efter nya rena, godhjärtade, oskyldiga villebråd/själar vänder sig människoätaren inte om en enda gång. Stolt över sitt livsmotto att aldrig ångra något man gjort, att aldrig erkänna något fel, att aldrig be om förlåtelse utan alltid fokusera mot nya mål, söker hen efter nya offer med stora hjärtan att mätta sin tomma själ med"
Forts...
Välkommen till helgen!
Välkommen att lyssna på intressanta föredrag, jag pratar fredag 16.30, lördag absolut glädje 12, söndag 15
Vi ses!
Välkommen nu till helgen
En vårdag för några år sedan...
Åren traskar på och trots ett visst vemod ser vi hur erfarenheterna i egenskap av upplevelser och relationer fyller på vår livs kappsäck.
Glädje och sorg brukar vara i jämvikt när man efteråt summerar den tid som gått. Vissa dagar är svarta, andra vita, vissa år är fyllda av skratt andra av tårar och det är väl så livet är.
Det heter att allt som sker lär oss något och det är verkligen sant!
Fotot med den fantastiska Magnolian i knopp togs under en promenad tillsammans med en god vän som inte vandrar omkring på jorden längre. Vi brukade åka till Järna för att promenera och prata om livet i smått och stort och jag lärde mig verkligen något.
Utan att vara ädel på något sätt vill jag dela med mig av vad jag lärde mig av våra promenader.
Trots att jag hade kolossalt mycket att göra arbetsmässigt, tog jag mig tid att med jämna mellanrum åka till henne och promenera. Visst blev det rejäla inkomstbortfall, som egen företagare betalar ingen min lön utan varje timme blir mindre i plånboken.
Men det var något hon sagt då hon låg fjättrad vid sina slangar och det violetta giftet pumpades in i ådrorna, som grep tag i mig, hon såg mig djupt i ögonen och sa
" Ulla, jag säger det här till dig för vi är så lika varandra, jag ligger inte här och tänker, fan vad jag ångrar att jag inte jobbade mer"
Tack min vän för att du lärde mig något väldigt stort och viktigt, vi har en stund på jorden och de människor som är viktiga runt omkring oss, kommer inte alltid finnas.
Ser fram mot en vårdag fylld med värme på alla sätt!
Ord
Morgonpromenad på Djurgården
Torsdagstankar
Morgonen utanför är grå men andas ändå vår eftersom fåglarna kvittrar och det är ljusare än veckan innan. Vandrade runt i Bergianska trädgården i går där snödroppar, vintergäck och små blivande krokosbarn vittnade om längtan att få slå ut i full prakt.
Jag har alltid haft starka vårkänslor och precis som djuren känt att det spritter i kropp och själ men i år känns det stillsamt. Kanske det är åldern ( men det tror jag inte) eller livets upp och nedgångar,(troligare) som påverkar sinnets öppenhet. Det är i och för sig ganska självklart att om det finns sjukdom och sorg i livet är utrymmet inte lika stort för annat, just då.
Jag är övertygad om att det mesta i livet handlar om konsten att vara lyhörd, för sin egen och andras behov och cykler som reglerar glädje och sorg. Livet är ju inte en autostrada där vi kan ligga i 160 blås och snabbt nå vårt mål ( om vi ens vet vad det är ) i alla fall inte för de flesta, utan snarare som en bilsemester i Europa där böljande vinfält blandas med branta alper. Ibland kan det dessutom vara så att skylten som visar att vägen är en återvändsgränd, är avstängd har ramlat ner eller plockats bort av någon tidigare bitter bilist. " Har jag gjort den här resan i onödan ska ingen annan heller slippa!"
Men även den erfarenheten är en erfarenhet, om än jobbig. Övertygelsen att vara på rätt väg i livet oavsett om det gäller yrkesval eller relationer är en stark och positiv känsla som naturligtvis leder till besvikelse och ledsamhet när det visar sig inte stämma.
En handledare som jag hade förmånen att få arbeta tillsammans med en gång för länge sedan, uttryckte sig klokt om bitterhet på ett sätt jag tänkt på sedan dess. " Bitterhet är outlevd sorg"
"Jag är så ledsen att jag inte fick några barn, att jag inte fick studera, att jag inte bytte arbete, skiljde mig, dansade mer, reste mer, umgicks med mina nära och kära, blev sams med far osv...."
Man är bitter därför att man helt enkelt inte levt ut sin sorg, sörjt färdigt och vågar att öppna upp för nya, okända vägar.
Kanske är det därför jag har Que Sera Sera tatuerat på foten, det blir som det blir. Vandringen eller bilfärden hamnade i en återvändsgränd eller en bro som rasat och då är det bara att vända, en erfarenhet rikare. Förhoppningsvis såg och upplevde jag något lärorikt på vägen.
Jag har hänvisat till Märta Tikkanens dikt tidigare och gör det igen eftersom den är en av mina absoluta favoriter. Ber om ursäkt i fall orden inte är helt korrekt sammansatta då texten är ur minnet.
"Jag satt och höll min mors hand då hennes blå ögon brast
I den stunden lovade jag henne, jag ska inte säga som hon,
jag har inte fått, jag ska säga, jag har inte gjort"
Önskar mig och dig en kärleksfull dag
Besök på favoritstället
När jag har trädgårdsgruppen brukar jag alltid lägga in ett studiebesök till Bergianska trädgården och Edvard Anderssons växthus. Idag var det extra roligt eftersom deltagarna var från fem olika länder och tre olika kontinenter. Igenkänningsfaktorn på växter från hemlandet var stor, då vi vandrade genom palmhuset och den afrikanska delen. När vi kom ut var vi alla lite gladare än när vi gick in vilket kan ses som bevis på vad naturen gör för vårt mående. Nu är det bara att sticka ner näsan i studielitteraturen om läkeörternss hemlighet!
Internationella kvinnodagen 8 mars
Idag är det internationella kvinnodagen och den uppmärksammas över hela världen. Tänkte skriva firas, men det skulle bli en konstig formulering, för även om vi är medvetna om kvinnans roll i Sverige finns det oändligt många länder där kvinnorna far illa.
Vi svenskar var ganska sena att få kvinnlig rösträtt 1921 så med den bakgrunden kanske vi ska vara tacksamma att vi kommit så långt i jämställdhet som vi gjort. Trots det far många kvinnor ( och män också ) illa i relationer med våld, även i Sverige.
Jag har under många år arbetat med kvinnor i olika åldrar, som levt i relationer fyllda av misshandel som nästintill suddat ut dem som människor och då inte alltid fysisk misshandel.
I Sverige bedöms verbal/psykisk misshandel lika tung som fysisk i en rättegång eftersom skadorna blir så djupa och livsförstörande.
Jag vet mer än en kvinna som beskrivit relationen som att vandra på ett minerat fält, "livrädd, tassa på tå för minsta felsägning eller felaktigt stekt köttbit kunde leda till en explosion"
Eller som en annan kvinna uttryckte det
"Att varje dag, månad efter månad, år ut och år in, få höra " hur jävla dum i huvudet man är, att man inte fattar något, inte lyssnar, bli kallad idiot, jävla fitta och få telefonlurar slängda i örat, föremål kastade i väggar och dörrar hårt stängda blir en vardag likt en mardröm som man aldrig vaknar upp ur, fast man blir van.., till slut tror man verkligen att man är dum i huvudet och inte fattar någonting, man blir en värdelös dörrmatta"
När kvinnorna ( det finns naturligtvis också män) till slut tar hjälp av samhället, har de många gånger helt tappat tilliten till en annan människa och vågar inte skaffa en ny relation, med risk att återigen bli sviken, misshandlad och förnedrad och det är djupt sorgligt, kärleken kan ju som vi vet göra underverk.
Att försöka förklara för dessa kvinnor att de flesta män/ människor är fina, varma och kärleksfulla individer som inte får aggressiva, hatiska utbrott eller har behov att trycka ner eller mobba andra är svårt, för att inte säga omöjligt i ett akut skede. Dessutom kanske de bara har haft såna män i sitt liv och då behövs professionell hjälp, för att förstå varför de valt så.
Kärleken är det bästa som finns och idag tycker jag vi kvinnor ska tänka lite extra på hur underbart det är att vara älskad, från hjärtat med värme, tillit och glädje, att vara älskad för den man är!
Alla kvinnor och män har rätt att bli behandlade med respekt och det är inte ok att bli misshandlad, varken fysiskt eller psykiskt!
Därför i dag på kvinnodagen har jag hämtat lite text från varningstecken.nu som handlar om detta. Hoppas du som behöver, kvinna eller man, får någon hjälp av texten!
Glöm aldrig att du är värdefull!!!
Verbal misshandel lämnar inga synliga blåmärken.
Men att bli utsatt för verbal misshandel i en nära relation är lika smärtsamt som att bli fysiskt misshandlad och det kan ta minst lika lång tid att återhämta sig från verbal misshandel. Verbal misshandel bryter ner en människa, tar ifrån henne både självkänsla och självförtroende. Den kan leda till depression hos den som blir utsatt. Den dämpar livslusten.
- Sker oftast när paret är ensamma. Det finns inga vittnen.
- Misshandlaren förnekar misshandeln.
- Verbal misshandel inträffar ALLTID innan fysisk misshandel tar sin början, och är således ett varningstecken på att även fysiskt våld så småningom kan komma att prägla relationen.
- Verbal misshandel är: att medvetet och ständigt hålla tillbaka känslor, tankar eller information i en parrelation samt att ignorera i syfte att bestraffa, att ständigt kontra i diskussioner, att förminska någon annan, att skämta på annans bekostnad, att blockera eller avleda i diskussioner, att anklaga och skuldbelägga, att kritisera och fördöma, att trivialisera, att underminera, att hota, att kalla fula ord, att ständigt "glömma bort" viktiga saker, att manipulera/crazymaking, att ge order, att förneka sådant som faktiskt har hänt samt raseriutbrott.
- Verbal misshandel börjar smygande. De första varningstecknen är lätta att förbise, eftersom de är så subtila. Verbal misshandel blir mer intensiv med tiden. Den kan övergå i fysiskt våld parallellt med den verbala misshandeln, eller förbli verbal. Oavsett skapar den mycket lidande för offret.
- Offret anpassar sig till den verbala misshandeln och även om offret mår allt sämre är hon ofta omedveten om vad som pågår. Hon börjar långsamt ta emot misshandlarens negativa bild av henne och göra den till sin egen
- Verbal misshandel är manipulativ. Misshandlaren trycker ofta på kvinnans ömma punkter, något han kan eftersom han känner henne väl. Genom att få kvinnan känslosam på olika sätt, vare sig det är att hon blir sårad, upprörd, arg, osäker eller irriterad, kan han få henne dit han vill. Han kan få henne att känna det han vill att hon ska känna och göra det han vill att hon ska göra.
- Offrets upplevelse av misshandeln förkastas alltid. Det går inte att diskutera, reda ut eller få ett avslut på det som händer.
- Offret kan hamna i situationer där hon vill förklara för misshandlaren hur hon upplever hans kommentarer och handlingar. Hon kan tro att om hon bara anstränger sig, så kommer han förstå hur han sårar henne. Hon kan förklara sig, försvara sig, försöka förändra sig i all oändlighet i tron om att misshandlaren kommer att sluta med det han gör och förstå henne. Något som aldrig kommer att hända. Misshandlaren lever i en annan verklighet och kommer inte att vilja förstå offret, eftersom han vill kontrollera sin partner, inte förstå henne.
- Genom den verbala misshandeln får misshandlaren makt och kontroll över offret.
- Misshandeln sker i cykler. Spänningen inom misshandlaren stegras, för att sedan få sitt utlopp i misshandel. Misshandeln följs därefter av en lugn period, under vilken misshandlaren beter sig vänligt och snällt.
- Misshandlaren växlar mellan våld och värme. Ingen misshandlare är misshandlare 24 timmar om dygnet. Eftersom förhållandet präglas av ömsom värme, ömsom våld hålls offret kvar i relationen. När misshandlaren beter sig snällt får kvinnan hopp om att allt ska förändras till det bättre, vilket får henne att stanna kvar. Själva misshandeln, som inträffar förr eller senare, bidrar till att sänka kvinnans självkänsla och självförtroende, vilket också gör att hon stannar kvar i relationen. Det känns med tiden alltmer omöjligt att bryta relationen, eftersom tanken på att klara sig själv och vara ensam känns omöjlig.
- Verbal misshandel skapar oerhört mycket lidande för offret. Kvinnan fråntas sin självkänsla och sitt självförtroende, samt får med tiden allt svårare att lita till sina egna känslor och upplevelser. Kvinnan upplever en känsla av förvirring angående vad som pågår, eftersom misshandeln förnekas av misshandlaren och eftersom misshandeln sker när paret är ensamma. Hon drar sig undan släkt och vänner och blir ofta alltmer isolerad. Depression och fysiska krämpor är vanliga. Kvinnan får alltmer en diffus känsla av att något måste vara fel med henne. Energi, livslust och motivation minskar alltmer.
- Verbal misshandel finns överallt. Den här hemsidan fokuserar på verbal och även fysisk misshandel i parförhållanden. Men man kan läsa den här hemsidan med andra företeelser i åtanke, exempelvis mobbning i skolan eller på en arbetsplats, vänskapsrelationer, relationer med familjemedlemmar eller vår nöjeskultur i stort.
Varmt välkomna, sprid gärna vidare!
Influensan från helvetet
Sängläge hela dagen med div febernedsättande tabletter. Träningsverk i magmuskler, överarmar, nacken, händer m.m men tyvärr helt utan att ha tränat innan. Tårar som rinner och ett segt slem som inte vill komma upp. Så tråkigt att skriva om och så tråkigt att läsa om. Snart blir det lite vackrare meningar om odlandet ( på olika sätt) vår och kvittrande fåglar, positivt och vackert så det förslår. Men innan dess, kanske i morgon, en otäck historia om människoätarna som äter våra själar och som är så väl förklädda att vi tror det handlar om att det är snälla, vänliga och kärleksfulla människor vi möter.....
Godnatt från feberstugan
Fasad
Ynkligt
Sitter på stationen i Uddevalla och har influensan från helvetet. Efter att ha avbrutit ett viktigt möte blev jag körd till hotellet för att vila en stund innan tåget går. Oerhört vänliga hotellpersonal såg till att jag fick jag sova till klockan 14 och efter viss oro kom receptionisten upp med en temp som visade 39.8. Med alvedonoch Ipren i kroppen hasade jag fram till stationshuset och om en timme åker jag mot Herrljunga för vidare byte mot Stockholm.jag läser på löpsedeln om Josefin Nilsson som är död, vilket gör mig så ledsen och samtidigt försöker jag tona ner min feber, det kunde som sagt vara värre. Ide här stunderna längtar jag även som vuxen efter mamma och pappa som lugnande stryker handen över pannan och säger att allt blir bra. Trots att det snart är trettio år sedan som min pappa dog känner jag närvaron av honom. Han var verkligen en klippa i tillvaron som med trygghet och närvaro alltid fanns, alltid ville mitt bästa och aldrig ljög, aldrig svek, egenskaper som jag hoppas att jag ärvt.
Läser igenom vad jag skrivit och ser hur ynklig jag framställer mig och det har jag aldrig gillat, har alltid klarat mig själv. Pling! Ett meddelande i telefon där det står att " skickar kraft" följt av ett stort hjärta och sedan ett pling till med frågan " mår du bättre?" Båda från mina barn.
Mitt i eländet fylls jag av tacksamhet men även insikten att nu är det ombytta roller, nu finns de för mig på samma sätt som jag alltid funnits för dem. Ser hur en droppe hamnar på min jacka och vet inte om det är snor eller en tår.
Borta bra men hemma bäst !
