En vårdag för några år sedan...


Åren traskar på och trots ett visst vemod ser vi hur erfarenheterna i egenskap av upplevelser och relationer fyller på vår livs kappsäck. 
Glädje och sorg brukar vara i jämvikt när man efteråt summerar den tid som gått. Vissa dagar är svarta, andra vita, vissa år är fyllda av skratt andra av tårar och det är väl så livet är.

Det heter att allt som sker lär oss något och det är verkligen sant!
Fotot med den fantastiska Magnolian i knopp togs under en promenad tillsammans med en god vän som inte vandrar omkring på jorden längre. Vi brukade åka till Järna för att promenera och prata om livet i smått och stort och jag lärde mig verkligen något.
Utan att vara ädel på något sätt vill jag dela med mig av vad jag lärde mig av våra promenader.
Trots att jag hade kolossalt mycket att göra arbetsmässigt, tog jag mig tid att med jämna mellanrum åka till henne och promenera. Visst blev det rejäla inkomstbortfall, som egen företagare betalar ingen min lön utan varje timme blir mindre i plånboken.
Men det var något hon sagt då hon låg fjättrad vid sina slangar och det violetta giftet pumpades in i ådrorna, som grep tag i mig, hon såg mig djupt i ögonen och sa
" Ulla, jag säger det här till dig för vi är så lika varandra, jag ligger inte här och tänker, fan vad jag ångrar att jag inte jobbade mer"
Tack min vän för att du lärde mig något väldigt stort och viktigt, vi har en stund på jorden och de människor som är viktiga runt omkring oss, kommer inte alltid finnas.
Ser fram mot en vårdag fylld med värme på alla sätt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0