Sitter på stationen i Uddevalla och har influensan från helvetet. Efter att ha avbrutit ett viktigt möte blev jag körd till hotellet för att vila en stund innan tåget går. Oerhört vänliga hotellpersonal såg till att jag fick jag sova till klockan 14 och efter viss oro kom receptionisten upp med en temp som visade 39.8. Med alvedonoch Ipren i kroppen hasade jag fram till stationshuset och om en timme åker jag mot Herrljunga för vidare byte mot Stockholm.jag läser på löpsedeln om Josefin Nilsson som är död, vilket gör mig så ledsen och samtidigt försöker jag tona ner min feber, det kunde som sagt vara värre. Ide här stunderna längtar jag även som vuxen efter mamma och pappa som lugnande stryker handen över pannan och säger att allt blir bra. Trots att det snart är trettio år sedan som min pappa dog känner jag närvaron av honom. Han var verkligen en klippa i tillvaron som med trygghet och närvaro alltid fanns, alltid ville mitt bästa och aldrig ljög, aldrig svek, egenskaper som jag hoppas att jag ärvt.