Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist. Eller rättare sagt, dagarna som gått har varit intensiva och händelserika.
Racing hela helgen med spänning, möte med nya vänner, vara mat tant åt vuxna pojkar, 60 årsfirande och många mil på vägarna.
Intensivt men roligt!
Mindre roligt var det att titta till de uthyrda hönsen som har sitt sommarvistelse på ett äldreboende.
Tomma matskålar, tomma vattenautomater och skitigt hönshus....

Tredje gången gillt heter det och så var det även här. Två gånger tidigare har det sett likadant ut efter helgen så nu fick jag nog!!!
Kan man inte ta hand om levande varelser ska man heller inte ha några!

Sagt och gjort, in med hönsen i gamla datakartonger där jag likt en bisarr mördare i vrede huggit lufthål med min bilnyckel.
Sedan iväg till den riktiga ägaren som med stor ömhet tog emot dem.
Tyvärr fick den ena hönan, transan tas av daga eftersom hon var sjuk.

Sedan var det dags att vända tillbaks mot staden och Maximteatern.
Inspelningen av tack för musiken med Niklas Strömstedt som värd och Peter Le Marc som gäst var så bra!!!

Skratt, allsång och allvar, ja allt som hör till bra underhållning fanns med.
Att uppleva detta i goda vänners lag blev ju en extra bonus.

Idag är en ny dag som jag fyller med mening, kärlek och tacksamhet att över huvud taget få vara med ett tag till.

Önskar er alla en fin och kärleksfull dag
med vetskapen om att vi alla väljer hur vi vill behandla andra och bli behandlade.

Ligger i husbilen och lyssnar på ljuden runt omkring.
Leende guldbruna ögon hörs någonstans i periferin, skratt och sorl utanför dörren.
En motorcykel gasar på strax utanför, som bakgrund till diskussioner om motorer och stratifiera.
Dagen har varit intensiv och det ska bli skönt att sova.
Godnatt alla människobarn!

Nu är det dags för en ny racingtävling i Karlskoga.
Måste erkänna att jag är fascinerad!
När man anländer till motorbanan är det hård kontroll som gäller och armband för oss som är med i teamet.
Kan fnissa lite vid tanken på att jag är en racinggroupie:) eller kanske snarare en lojal racingkvinna.

Tidigare idag dök det upp ett gäng kvinnor här i depån, där bilen står, alla lojala racingkvinnor.
Trevliga, glada och med lång erfarenhet av att resa runt med sina män på olika tävlingar.
Vi fick en trevlig pratstund och jag blev inbjuden att dricka 11 kaffe (blink,blink) i morgon, vilket är en tradition.

Det känns lite som att bli inbjuden till en herrklubb, fast för kvinnor, en damklubb,
där man dricker vin...jag menar kaffe och pratar racing. Det ska bli mycket spännande.
Undrar om det är ok att prata om poesi och filosofi, vi får se.
Nu ligger jag i skuffen i husbilen, riktigt trött efter dagen och lyssnar på pratet utanför dörren.
Känner att sömnen kommer smygande och måste säga godnatt.....zzzzzzz

Vilken härlig dag och vad jag fått mycket gjort redan nu.

Augusti är sommar men ändå starten på något nytt.
Kanske det är minnena från skolstarten med ny ryggsäck, fint inslagna böcker och ett välfyllt pennskrin som ger den känslan.
Spänningen att återse kompisarna, se om de har förändrats.
Själv har jag inrett ett nytt arbetsrum, rensat ut bland gammalt skräp och lagt fram papper, pennor och ställt datorn på ny plats.
Först ut till hönorna och städa hos dem, sedan en fika i solen och sen.....
Känner lusten och kreativiteten komma tillbaks och vill stämma upp i en sång om livet!
Jag önskar er alla en kärleksfull, kreativ och alldeles underbar dag!

Jag har under hela mitt liv fascinerats över hur människor fungerar i olika situationer och har självklart även reflekterat hur jag själv fungerar.
Jag inser även att balansgången mellan det som är privat kontra personligt, kan vara svår i ett offentligt medium som det här.
Trots detta vill jag dela med mig av reflektionen kring följden av att separera, att skilja sig och är naturligtvis nyfiken på om hur det ser ut för andra i samma situation.

Idag, tre år efter skilsmässan förundras jag över hur de vänner som varit sk.gemensamma, på ett i mina ögon oerhört barnsligt och konstigt sätt, måste ta ställning till vems vänskap som ska gälla. En slags pubertal lojalitet, där ett ställningstagande för eller emot blir ett tecken på "sann" vänskap.

Nu pratar jag inte om en kort romans utan ett över trettio år långt äktenskap, där vänner från barndom, studier och jobb har flätats in i varandra.

Så med detta som utgångsläge, har det varit en process att förstå, samtidigt som det naturligtvis varit ledsamt och snopet.

Missförstå mig rätt, kära ni, jag är omgiven av fantastiska vänner och har en stor umgängeskrets, så det handlar inte om att känna sig övergiven, utan snarare en nyfikenhet att vilja titta in i deras hjärnor.

För mig är det nämligen omöjligt att kapa vänskapsband med en vän jag tycker om, förutsatt att personen inte skadat mig, på något sätt.

Tänker på Imitationen som Robert Gustavsson gör på Tony Rickardsson,
"Nej, jag är inte bitter"

För snart tjugo år sedan arbetade jag på ett behandlingshem för människor med beroendeproblematik, mestadels benzodiazipiner.
Varannan vecka flög vår handledare Mats Mogren upp till Stockholm och gav oss värdefull handledning.
Som psykolog, psykoterapeut och chef för psykoterapiinstitutet i Göteborg, var han en enorm tillgång och varenda sekund var värdefull.

En dag var jag ensam då han kom eftersom en stor del av personalen var sjuka.
"Får jag passa på att fråga en icke klientbaserad fråga?" undrade jag, väl medveten om prislappen på honom var hög och det gällde att få valuta för pengarna.
"Javisst, svarade Mats.
"Varför är min svärmor så bitter? " undrade jag, i hopp att få en förklaring till den tråkiga egenskapen.

Han var tyst en stund, tittade mig i ögonen och sa
"Bitterhet Ulla, är outlevd sorg, OUTLEVD sorg, glöm aldrig det.

Sedan följde exempel på exempel,
"Ja, gå på bio ni, det är ju kul att någon har råd med det" eller " ja, du kan studera du, det fick jag minsann aldrig göra" osv.
Istället för "jag är så ledsen att jag inte har råd att gå på bio" eller " jag är så ledsen att jag aldrig fick studera" osv

Så vad vill jag ha sagt med detta?

Jo, jag är inte bitter, jag har varit ledsen och fundersam men jag har sörjt färdigt.
Människor är lika stora eller små som sina handlingar och alla gör vi våra val i livet, där vi väljer bort människor.

Minns en dikt av Märta Tikkanen som handlar om att just göra val i livet, som går ungefär såhär.

Jag satt och höll min mors hand då hennes blå ögon brast.
I den stunden lovade jag henne,
jag ska aldrig säga som hon " jag har aldrig fått "
jag ska säga " jag har aldrig gjort"

Kära ni vänner som "valt sida" i livets villervalla, jag älskar er ändå och har sörjt färdigt.

Önskar er allihop en god natts sömn

En helg i vänskapens tecken har passerat.
I lördags kom mina älskade släktingar från Härnösand till Stockholm för att springa Midnattsloppet.
Amadeu och tre av hans barn.
Efter att ha fått telefonkabeln lagad av killar från himlen (jo det kändes så) har jag äntligen fått kontakt med omvärlden igen. Tänk vad mycket enklare livet blir!

En gång är ingen gång, två gånger är en tradition får jag säga, för återigen ställde vi husbilen på Hornsgatan som en härlig mötesplats.
Vin och ost, bubbel och prat blandades med hejaramsor och vänner som slöt upp. Ja det var en urkul kväll!!!

I går, söndag var inte lika kul....

Vi kom hem 2, sov i husbilen och åkte hem på morgonkulan vid 7, inte fullt lika pigg som kvällen innan.
Dessutom fick jag en skoningslös påminnelse om att jag inte är ung längre, åtminstone inte i kroppen .
Skumpa och nattfestande tar onekligen ut sitt pris, så söndagen blev en stilla, meditativ dag med återhämtande av krafterna.
Men det var det värt!!!!

Tänker återigen med tacksamhet att jag får vara med i livet ett tag till.

Önskar er alla en alldeles särdeles fin kommande vecka!!!

Måndag och allvar....
Allvar på det sättet att konsekvenshjärnan kopplas på, till skillnad mot tadagensomdenkommerhjärnan.
Jag tror att årets semester har varit en just sådan tdsdk (förkortning) av ovanstående.
Att köpa gård innebar så otroligt mycket
mer jobb än vad jag kunde ana.
Följden av den insikten blev att jag insåg att det kommer att ta tid innan det blir som vi tänkt oss.
Men det går åt rätt håll!!

Underbara sol och underbara augusti!
I går kväll åt vi kräftor,tre olika sorter och tänk, alla var lika bra!
Jag tillhör dem s älskar kräftor och gärna äter många och under fler tillfällen.
Tänker samtidigt att egentligen är det konstigt att vi är så många som tycker om dessa djur, för de ser ju faktiskt ut som vattenlevande skorpioner och de äter man väl inte?
Eller det kanske de gör, de däringa knäppa från andra länder?

Vi vet i regel inte så mycket om andra länders kosthållning, jo kanske pizza, kebab, sushi, Tapas och Meze, men övriga världen.
I Asien och Afrika äter de insekter, likt små kräftor och i Chile är marsvin en vanlig rätt.
Tänk er ett helstekt marsvin med en bea från Lohmanders, det vore väl nåt att sätta tänderna i?

Ja, vi kan vara glada att vi fått så mycket gott från utlandet när det gäller kultur, såväl mat, musik, konst och människor.
Glöm aldrig stt vi alla bor på samma planet och är alla systrar och bröder.

Önskar er alla en fin söndag!!!

Jag lovar att mina inläggsnart ska handla om annat än hur jag jobbar och sliter på gården, men jag måste klaga lite till......
Det enträgna spöregnet kom som en vän eftersom det är kopiösa mängder ruttet virke som måste bort.

Vi är numer stammisar på Västerås sopstationer,så därför var det härligt att vi kunde elda (givetvis under kontrollerade former).

I kväll är det fullständigt vindstilla och syrsorna spelar fortfarande, en riktig augustikväll.
Jag sitter framför elden och nynnar en vers av Dan Andersson.

Önskar er alla en fin kväll

Gode Gud (eller vem du nu är)

Giv mig kraft att röja på denna gård
Giv mig även kraft
Att se visionen av den färdiga oasen framför mig, då det känns tufft och motigt.
Att inte bry mig om att brännässlor finns överallt
Att orka bära alla stockar och övrigt bråte som finns överallt
Att fortsätta att se glädjen i de små sakerna
Att ta itu med allt tråkigt pappersarbete
Att behålla förmågan att ge och få kärlek.

Godnatt god sömn jag önskar er ni barfotabarn i världen

Söndag och hade jag varit religiös skulle förberedelserna för kyrkan vara i full gång.
Sitter i brassestolen ( bästa mottagning för kontakt med cyberrymden ) och blickar ut över åkrar och skogsbryn.
Asparna prasslar, humlorna surrar och det är i allra högsta grad sommar.
I går föll ett välbehövligt regn och jag hörde riktigt hur naturen skrattade.

Jag har varit så sysselsatt med att iordningställa gården att sommaren som gått har inneburit arbete, om än ett lustfyllt sådant. Inga jazzfestivaler, konserter, festivaler eller annat skoj utan fokuserat arbete.
Men vet ni vad?
Det har varit värt varje minut!

Flera av mina kära vänner har varit på besök, jag har rest en hel del i Sverige, såväl söder som norr, jag har fått följa kycklingars utveckling till vuxna individer, jag har känt mig älskad för den jag är, av barn, vänner och kärlek, jag har insupit känslan av att sakta ro något i land.

Augusti har bara börjat och såväl kräftskiva, surströmmingsskiva, operabesök, racing samt invigning av Vrian väntar.
Säger som Arja,

Jag vill tacka livet!