Jag längtar verkligen till Italiens sköna land, eller Paris eller Grekland, trots att det är sommar och Sverige är som vackrast. Men vad längtar jag då efter? Jo, människorna, maten och dofterna. Dofterna från växterna, den otroligt goda, smakrika medelhavsmaten och alla dofter som tillhör detta. Jag vet inte om det är åldern. men dofterna känns inte lika markanta som tidigare, eller är det så att många har blivit svagare, hybridiserats? Tänker på doftschersminen som för många är den svemskaste av alla sommardofter. När jag arbetade på gardencenter fanns olika sorter till salu och mer än en gång kom kunder tillbaks och klagade över den doftlösa plantan. För i ärlighetens namn så är just schersminen en rätt trist och spretig buske utom de tre veckor då den blommar och just doftar. Det visade sig vara riktigt och ur denna hybridisering togs sorten Finn fram som ett doftsäkert kort och vad den doftar, ibland nästan för mycket, speciellt i närheten av matbordet. Men varför klaga? Jag längtar till Italien och dofterna av citronblommor, mimosa och rosor.