En helg i vänskapens tecken har passerat.
I lördags kom mina älskade släktingar från Härnösand till Stockholm för att springa Midnattsloppet.
Amadeu och tre av hans barn.
Efter att ha fått telefonkabeln lagad av killar från himlen (jo det kändes så) har jag äntligen fått kontakt med omvärlden igen. Tänk vad mycket enklare livet blir!

En gång är ingen gång, två gånger är en tradition får jag säga, för återigen ställde vi husbilen på Hornsgatan som en härlig mötesplats.
Vin och ost, bubbel och prat blandades med hejaramsor och vänner som slöt upp. Ja det var en urkul kväll!!!

I går, söndag var inte lika kul....

Vi kom hem 2, sov i husbilen och åkte hem på morgonkulan vid 7, inte fullt lika pigg som kvällen innan.
Dessutom fick jag en skoningslös påminnelse om att jag inte är ung längre, åtminstone inte i kroppen .
Skumpa och nattfestande tar onekligen ut sitt pris, så söndagen blev en stilla, meditativ dag med återhämtande av krafterna.
Men det var det värt!!!!

Tänker återigen med tacksamhet att jag får vara med i livet ett tag till.

Önskar er alla en alldeles särdeles fin kommande vecka!!!