Livet och fantasin
Pratar länge och väl med en kvinna som tagit kontakt med mig gällande bloggen. Hon är uppriktigt orolig över vad som hänt eftersom mina inlägg går i vågor och hon saknar mina texter.
Jag blir givetvis både glad och smickrad, samtidigt som det säger något om den tid vi lever i, syns man inte, så finns man inte.
Nu är det självklart så att jag vet att jag finns, även om jag inte syns och meningen med mitt skrivande är inte att synas, först och främst, utan jag lättar på trycket, skriver av mig, låter hjärnan få tömmas en smula och då startar en kreativ process.
Fantasin har varken någon början eller något slut och allas vår konstnärliga frihet att låta händelser surra fritt är en följd av detta.
Därför (förklarar jag för kvinnan) följer även den processen livets upp och nerdalar.
Ibland är det så mycket sorg att fingrarna halkar omkring på den av tårar nedkladdade ipaden och efter en timmes skrivande inser jag att det är så privat och utlämnande att jag raderar orden.
Ibland är glädjen så stor att jag glömmer både mat och dryck och först efteråt kommer på att det jag upplevt självklart ska delas.
Delad glädje, dubbel glädje!
Alla bär vi på det vi bär och jag skriver varje dag om det som måste skrivas. När det är dags så är det dags och då kommer orden i en strid ström.
Nu önskar jag från hjärtat att ni alla får en fortsatt kreativ och kärleksfull dag,
Öland
Öland
Öland
Mot Öland
Att vara äkta
I dag är det väldigt viktigt att vara speciell att vara unik, ha sin egen stil. Tyvärr ser många hem ut som hämtade ur en möbelkatalog eller från en bostadsannons där de stylade objekten ser likadana ut, helt utan personlighet. Det här är hos min käre vän Janne, han bor i en villa belägen i ett väldigt populärt område. Han stormtrivs i sitt hem som han skapat efter sin smak och bryr sig inte ett dyft om att passa in, vara unik, för han är det, genuin på riktigt.
Och ja, jag får visa fotona även om han inte är med i fb för han är stolt över sitt hem
In i dimman....
Snart är det val
Låt mig slippa se en enda nidbild till, av de människor som valt att arbeta med politik. Oavsett vilket parti som personen företräder vill jag inte delta i den massiva mobbning och kränkning som alla groteska illustrationer och collage som svämmar över i alla sociala medier.
Kritisera gärna och ofta deras åsikter, skriv satir kring deras texter, avsky ställningstaganden i frågor som gäller rasism, förnedring av genus, orättvisor. Dela deras tankar och värdegrund, eller ha den motsatta, prata politik och skapa ett öppet klimat där vi vågar stå för våra åsikter.
Jag är fascinerad att vi i Sverige kan prata om hur, när, var och med vilka vi har sex , men smyger med vad vi röstar på och vad vi tjänar. Detta trots att vi lever i en demokrati där ingen blir fängslad för sina åsikter till skillnad från en diktatur.
När jag ser förvanskade bilder på Gudryn Schyman, där hon ser aspackad ut med en förnedrande text till, undrar jag hur intelligensen samt den empatiska förmågan hos dem som delar sånt skit ser ut.
Tänker de för en sekund att hon och andra offentliga personer de förnedrar har barn, vänner och bekanta som ser detta? Antagligen inte, de är för korkade men framförallt för elaka för det. Med stor sannolikhet bär de på en gigantisk aggression som bara kan komma ut genom att förnedra och mobba andra. Valet ger dem alibi för att verkligen visa deras illaluktande och misantropiska sätt att se på människor som har andra åsikter än de själva.
Kanske de skulle tänka efter om man i sociala medier visade deras egna nerknarkade barn, alkoholiserade mamma med texten att hon fått för lite kuk.
Gudrun Schyman har på ett modigt och vuxet sätt tagit tag i sina alkoholproblem vilket är ett föredöme. Det har inget med hennes politik att göra. Sen spelar det ingen roll om det är Fredrik Reinfeldt eller någon annan, lämna personhatet utanför och fokusera på politiken och visa er vuxna!
Avslutningsvis säger jag som finn zetterholm
Det är inte konstigt om inte barnen vill bli vuxna om inte ens de vuxna vill bli det!
Den japanska lyktan
-Jag tycker du är sensuell....har tyckt det sedan första gången jag såg dig
Meningen fick mig att för en stund undra om jag hört rätt. Inte för att innebörden på något sätt var konstig eller generande, utan för att den var så kolossalt oväntad.
Fem minuter tidigare hade hon frågat om jag möjligtvis hade några japanska lyktor i trädgården, som hon kunde få.
-De är så fina att trä på elljusen i adventstaken, det blir sånt vackert, orange sken.
Jag svarade att vi går och tittar och tillade att när man väl fått in dem i trädgården, går de inte att få bort, ett hiskeligt ogräs.
När vi väl kommit in i trädgården, bredvid Åkeröträdet kom orden
-Jag tycker du är sensuell....har tyckt det sedan första gången jag såg dig, det är därför jag tycker om att krama dig så mycket!
Hon log generat och fortsatte, ja, jag är så gammal så nu vågar jag säga det! Genast hade hon förvandlats till en ung flicka, där hon stod med de vackra, gulröda äpplena som rekvisita.
-Tack, det var rart sagt, svarade jag och för en sekund kände jag att kinderna antog samma färg som äpplena.
Vi vandrade bort till hörnet där lyktorna i vanliga fall växte, men till hennes besvikelse var de bortplockade. På vägen tillbaks frågade jag henne -Tycker du om kvinnor, är du lesbisk?
- Nej, eller jag vet inte, har aldrig provat...
Nu fylldes mitt hjärta av ömhet, framför mig stod en kvinna som sist jag frågade om hennes ålder svarat 85, varvid jag förvånat kommenterat att det kunde jag aldrig ha gissat.
- Vet du, jag har många vänner som är homosexuella, ja jag är ganska övertygad om att de flesta av oss är bisexuella.
- Ja det tror jag med! sa hon med förtjust stämma.
- Såg du dokumentären om Birgitta Stenberg, frågade jag.
- Ja, den var fantastisk, hon fortsatte, vilken modig kvinna!
- Att du inte provar att träffa en kvinna, det finns många olika klubbar informerade jag henne om och kände mig som en seniorinformatör för RFSL
- Äsch, vem vill ha en gammal kärring som mig, svarade hon hoppfullt, leende.
Vi vandrade vidare ut mot entrén och där fick vi syn på de japanska lyktorna i en vas. Jag lirkade försiktigt upp en med många, vackra lyktor, gav den till henne och sa, nu får du snabba dig iväg!
Hon log, gav mig en kram och gick ut genom porten.
Vår indre viloplas
Kanal i solsken
Betraktelser från djurgårdskanalen
Parksoffan jag sitter på är grön och solen värmer min kropp och själ. Jag ser ut över det gröna vattnet i kanalen, det går inte att skönja botten utan min fantasi målar upp skelett av cyklar och annat....
På andra sidan betar kor med långa horn och en ensam and vankar fram längs den smala, av tusen och åter tusen människors, upptrampade stig. Det är nästan helt vindstilla och vore jag inte kunnig när det gäller växter, skulle jag tro att det var högsommar. Nu skvallrar dock Rudbeckian, Astilben och löven som sakta singlar ner om att sommaren snart tar farväl.
Jag blundar och hör hur livet pågår utanför mina stängda ögon.
I gruset blandas långsamma, flanerande steg med snabba löparsteg. Hundar nosar nyfiket omkring efter ställen där andra hundar nosat och även gjort annat.
Cyklister, barnvagnar och rullatorer lämnar spår i gruset och på den asfalterade delen kommer en och annan permobilburen kung eller drottning åkandes. Jag vet att det är sjukdom och elände som ligger bakom, men tycker ändå att de ser ut som om de satt på en tron.
Båtarna talar på olika språk, en del swichar fram med ett brus, andra låter puttputtputt, som en gammal fiskebåt, kanotisternas paddeltag smeker vattnet.
Jag öppnar ögonen och kisar mot solen, andas djupt, som för att dra in livet i mina lungor, stoppar in mina barfotafötter i sandalerna, tar sats och återvänder till Luthers land
(©)
Solvalla
Det brusar från motorvägen och då och då hör jag tåget rusa förbi. Dörren till altan är öppen på vid gavel och det doftar höst på ett fuktigt och brunorange sätt.
Jag är gäst och ligger på soffan i vardagsrummet i någon annans hem, i någon annans bo där sökandet efter ett bestick eller en handduk får mig att känna som en inkräktare då jag öppnar lådor och skåp i min jakt.
Jag hör hur innehavaren av lägenheten redan sover och jag försöker vara så tyst som möjligt, ja jag ändrar tom funktionen på ipaden till ljudlöst så att det inte ska knattra.
Wherever i lay my hat is my home, lyder texten som jag brukar citera och visst har jag lätt för att känna mig hemma lite överallt, även om jag inte bär hatt.
Lördagskväll och mys i hemmen, eller kanske motsatsen, bråk och fylla, eller
kärlek och gemenskap eller ensamhet i tvåsamhet eller ensamhet, säkert allt ihop.
Någon pratar högljutt på spanska och det går undan vill jag lova, det måste vara det mest ordkomprimerade språk som finns, säkert tusen ord i minuten!
Jag andas in och ut samtidigt som jag summerar dagens intryck från Solvalla där det varit racing hela dagen. En besynnerlig värld vill jag lova, där den oinvigde fylls av häpnad när det går upp att allt är en kostsam lek för pojkar i vuxna kroppar. Inga prispengar, ingen glamour utan hårt arbete och många utgifter. Själv är jag racingpiga med fokus på matlagning och trivsel, mao se till att teamet är mätta och glada och kan koncentrera sig på att köra och meka.
En sak är säker att finns det bara korv så är allt frid och fröjd, så det är trots allt rätt lätt att tillfredsställa pojkarna.
När man pratar om trollen..... Tror faktiskt att jag ska steka mig en korv, eller två.....
Önskar er en trevlig fortsatt kväll!
1 september
1 september och start på höstmånaderna samt 121 dagar kvar på året. Vraket av Titanic som sjönk 1912 återfinns 1985 och Sam eller Samuel har namnsdag.
Simon Spies hade födelsedag i dag och Per Brahe då avlider 1590 denna dag.
En dag av årets 365 dagar
Vad jag undrar, är hur det kommer sig att alla dagar har olika stjärntvillingar som kanske är lika varandra?
Stjärntvillingar är namnet på de som är födda på samma dag och därmed samma stjärntecken.
Utan att göra några som helst liknelser, måste jag ändå våga uttrycka en viss förundran över de som jag delar födelsedagsdatum med, mina stjärntvillingar. Men även över de händelser som inträffat, kraftfulla, goda, onda.
20 april
1535 mellan klockan sju och nio på förmiddagen syns över Stockholm ett fenomen över himlen som avbildas på Vädersolstavlan i Storkyrkan.
Den svenska riksdagen röstar ja till full kognatisk tronföljd, vilket innebär att den förstfödde, oavsett kön får ärva tronen. Collumbinemassakern sker.
Födda den 20 april
Profeten Muhammed ( enl vissa källor)
Napoleon
Adolf Hitler
Gro Harlem Bruntland
Björn Skifs
Jessica Lange
Kraftfulla, onda, goda
Grattis alla ni som fyller år idag, imorgon är en annan dag!
