Det brusar från motorvägen och då och då hör jag tåget rusa förbi. Dörren till altan är öppen på vid gavel och det doftar höst på ett fuktigt och brunorange sätt.

Jag är gäst och ligger på soffan i vardagsrummet i någon annans hem, i någon annans bo där sökandet efter ett bestick eller en handduk får mig att känna som en inkräktare då jag öppnar lådor och skåp i min jakt.

Jag hör hur innehavaren av lägenheten redan sover och jag försöker vara så tyst som möjligt, ja jag ändrar tom funktionen på ipaden till ljudlöst så att det inte ska knattra.

Wherever i lay my hat is my home, lyder texten som jag brukar citera och visst har jag lätt för att känna mig hemma lite överallt, även om jag inte bär hatt.

Lördagskväll och mys i hemmen, eller kanske motsatsen, bråk och fylla, eller  

kärlek och gemenskap eller ensamhet i tvåsamhet eller ensamhet, säkert allt ihop.

Någon pratar högljutt på spanska och det går undan vill jag lova, det måste vara det mest ordkomprimerade språk som finns, säkert tusen ord i minuten!

Jag andas in och ut samtidigt som jag summerar dagens intryck från Solvalla där det varit racing hela dagen. En besynnerlig värld vill jag lova, där den oinvigde fylls av häpnad när det går upp att allt är en kostsam lek för pojkar i vuxna kroppar. Inga prispengar, ingen glamour utan hårt arbete och många utgifter. Själv är jag racingpiga med fokus på matlagning och trivsel, mao se till att teamet är mätta och glada och kan koncentrera sig på att köra och meka.

En sak är säker att finns det bara korv så är allt frid och fröjd, så det är trots allt rätt lätt att tillfredsställa pojkarna.

När man pratar om trollen..... Tror faktiskt att jag ska steka mig en korv, eller två.....

Önskar er en trevlig fortsatt kväll!