Den japanska lyktan

-Jag tycker du är sensuell....har tyckt det sedan första gången jag såg dig
Meningen fick mig att för en stund undra om jag hört rätt. Inte för att innebörden på något sätt var konstig eller generande, utan för att den var så kolossalt oväntad.
Fem minuter tidigare hade hon frågat om jag möjligtvis hade några japanska lyktor i trädgården, som hon kunde få.
-De är så fina att trä på elljusen i adventstaken, det blir sånt vackert, orange sken. 
Jag svarade att vi går och tittar och tillade att när man väl fått in dem i trädgården, går de inte att få bort, ett hiskeligt ogräs.
När vi väl kommit in i trädgården, bredvid Åkeröträdet kom orden
-Jag tycker du är sensuell....har tyckt det sedan första gången jag såg dig, det är därför jag tycker om att krama dig så mycket!
Hon log generat och fortsatte, ja, jag är så gammal så nu vågar jag säga det! Genast hade hon förvandlats till en ung flicka, där hon stod med de vackra, gulröda äpplena som rekvisita.
-Tack, det var rart sagt, svarade jag och för en sekund kände jag att kinderna antog samma färg som äpplena.
Vi vandrade bort till hörnet där lyktorna i vanliga fall växte, men till hennes besvikelse var de bortplockade. På vägen tillbaks frågade jag henne -Tycker du om kvinnor, är du lesbisk?
- Nej, eller jag vet inte, har aldrig provat...
Nu fylldes mitt hjärta av ömhet, framför mig stod en kvinna som sist jag frågade om hennes ålder svarat 85, varvid jag förvånat kommenterat att det kunde jag aldrig ha gissat.
- Vet du, jag har många vänner som är homosexuella, ja jag är ganska övertygad om att de flesta av oss är bisexuella.
- Ja det tror jag med! sa hon med förtjust stämma.
- Såg du dokumentären om Birgitta Stenberg, frågade jag.
- Ja, den var fantastisk, hon fortsatte, vilken modig kvinna!
- Att du inte provar att träffa en kvinna, det finns många olika klubbar informerade jag henne om och kände mig som en seniorinformatör för RFSL
- Äsch, vem vill ha en gammal kärring som mig, svarade hon hoppfullt, leende.
Vi vandrade vidare ut mot entrén och där fick vi syn på de japanska lyktorna i en vas. Jag lirkade försiktigt upp en med många, vackra lyktor, gav den till henne och sa, nu får du snabba dig iväg!
Hon log, gav mig en kram och gick ut genom porten.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0