Ordet i centrum
Adventskalendern
Så sant!
Min älskade Ann står modell för en konstnärskollega. Makalös oljemålning!!!
https://youtu.be/vDIS42YN3hg
En ny dag
Sorg tar tid och förhoppningsvis leder förändringen till att vi blir klokare
Utsikt från dagens arbetsplats
Älgmarsch på Nybroplan
Presentation av nya Bentley med skumpa och praliner, ibland är det kul med bilar:)
Kärlek
Godnatt
Var försiktig med dina ord När de en gång blivit sagda Kan de bli förlåtna Men inte glömda
Var försiktig med dina ord
När de en gång blivit sagda
Kan de bli förlåtna
Men inte glömda
Silviacertifiering på Skoga
Än blommar hibiskusen...
Vernissage Bino
Utsikt från arbetsplatsen idag vid lunchtid
Utsikt över vatten
Att miljön runt omkring oss är betydelsefull tror jag vi alla vet, därför känns det extra bra att arbeta där jag gör, just nu. Faktum är att de uppdrag jag har för tillfället, samtliga ligger belägna med utsikt över vatten.
Någon dag i veckan spejar jag ut över Mälaren med Tranebergsbron i synfältet, en annan från 15 våningars höjd, med utsikt över viken från havet i Nacka och det tredje stället ger kulturtarmen näring. Med stolta ekkronor som till viss del skymmer sikten, har jag Saltsjö kvarn rakt över och Thielska galleriet i vänstra ögonvrån.
Jag tittar ut genom fönstret, samtidigt som jag pratar om hur vi ska vara mot varandra för att göra gott och må bra, trädgårds helande kraft för hälsan eller hur man använder pelarborren på bästa sätt. Oerhört varierande, krävande och kul!
Just arbetsglädje, att skapa är nästan lika stark glädje som social gemenskap och kärlek, därför somnar jag med ett leende på kvällarna och känner stor tacksamhet att jag fortfarande har förmånen att få utvecklas som människa och skapa
Arbeta är ju som sagt bland det roligaste som finns, tillsammans med att umgås med nära och kära, äta gott, gå på teater, konsert och resa till andra kulturer nån gång ibland. Jag tror förresten att jag ska göra på samma sätt som på Stockholmkartan, fylla i de gator jag gått på och sedan prova nya. För så är det, jag vill gå på nya gator, prova nya glassar och nya kulturer.
En del återkommer till samma land, år ut och år in och som ser samma isberg, hotell, naturreservat eller stränder, bungalows, maträtter och människor, men jag är för nyfiken för det, för kunskapstörstande och filantropisk, jag älskar att möta nya människor. Pröva nya maträtter och vidga vyerna.
Nu ska jag låta både kroppen och hjärnan sova för i morgon ligger dagen som ett oskrivet blad.
Godnatt alla människobarn, var ni än befinner er.
The storm
En ung man med drömmar, min pappa
Tack pappa för att du funnits i mitt liv!
Ord på kvällen
Lördagsord
Tills döden skiljer oss åt
Snötankar
Blicken var koncentrerad, riktad framåt, på överläppen syntes fjun och adamsäpplet som precis hade börjat urskiljas, guppade till då han svalde.
Det stora ansvaret som tyngde hans magra pojkaxlar, lyste från hela hans uppenbarelse och jag tänkte, han är ung, väldigt ung.
En känsla av deja vu, det här har jag varit med om tidigare, gjorde sig starkt påmind och jag bläddrade i minnets arkiv, blädder, blädder, blädder....
Där! En journalfilm inspelad från slutet av andra världskriget, en tragisk presentation av Hitlers sista "stolta" soldater, på väg till fronten för att möta sitt öde, troligtvis döden.
Pojkar iklädda alldeles för stora uniformer, där axlsömmarna hasat ner på överarmarna och kängor med plats för både tre och fyra par extra strumpor.
Barn mellan 14 och 18 år som offrades då de vuxna männen tagit slut, dött i strid eller blivit fängslade och eftersom Hitler inte tänkte ge upp (alla av manskön som kunde strida för fosterlandet skulle göra sin plikt) skickades pojkarna iväg mot sitt öde.
Jag återkommer till nutiden och pojken har rätat på ryggen där han sitter i traktorn. Kanske är det hans pappa entreprenören som har snöröjningen på sitt ansvar. En upphandling som efter en vinter som denna ( om den fortsätter) kommer ge honom ordentligt klirr i kassan OM han hittar traktorförare....
Jag förstår i samma stund att han nu får göra som Adolf, försöka ragga ihop alla som kan ratta ett fordon, ge dom direktiv om vilka gator och trottoarer som ska röjas och sedan ösa på, dygnet runt så länge som det regn...jag menar snöar manna från himlen.
Traktorn med sandtråget hängandes bakpå, rullar ner på gatan, gossen sätter på sig sina hörselkåpor som skydd eller kanske för att njuta av en symfoni under nattens arbete och rullar bort mot sitt öde i snöstormen.
Kinesiskt ordspråk
Med pengar kan köpa dig ett hus
men inte ett hem
Du kan köpa dig en säng
men inte sömn
Du kan köpa dig en klocka
men inte tid
Du kan köpa dig en bok
men inte kunskap
Du kan köpa dig en position
men inte respekt
Du kan köpa dig medicin
men inte hälsa
Du kan köpa blod
men inte liv
Du kan köpa sex
men inte kärlek
Selfie
Står helt stilla
Tisdagsmorgon
Godkväll
Kväll och det är svart utanför fönstret. Jag är fortarande väldigt förkyld men var "tvungen"att åka på några jobbrelaterade möten. Det är vid dom har tillfällena som jag tycker det skulle vara skönt att bara vara anställd, gå till jobbet, sedan hem och i slutet på varje månad få hem ett lönekuvert.
Nu blev det dock ett kreativt och inspirerande möte som förhoppningsvis leder till ett roligt uppdrag, gällande utveckling av en trädgårdsverksamhet.
Trots att näsan är knallröd och snoret droppade ner på mina fina, stickade vantar kände jag mig glad då jag åkte hem.
Jag tror att just arbetsglädjen är det som styr mycket av det vi gör i vardagen. Glädjen att skapa något, att använda sig av de gåvor man fått och det kan vara av alla möjliga skilda saker.
Att använda sin röst om man fått gåvan att sjunga, använda sina händer om man fått hantverksgåvan, att bruka jorden och odla om man fått gröna fingrar, ja, helt enkelt att förvalta det vi fått ger glädje. Det och förmågan att ge och få kärlek, som också är en gåva vi fått för att förvalta och vårda.
Godväll
Söndagsord
Atjooo!
Nu har jag nyst säkert 20 gånger på raken. Snoret rinner och huvudet känns som om det var fullt med bomull. Det är förkylningstider och det skulle vara ett under om jag inte skulle bli smittad när jag rör mig bland många olika människor.
Det är lätt att känna sig liten och ynklig då man är sjuk, i synnerhet då man är själv. Ingen som kommer med varmt te, handlar vitaminrika juicer, vädrar lakanen och stryker ens panna såvida man inte ringer och ber om det från någon vänlig själ. Har man dessutom som mig, lite svårt att be om hjälp får jag stå mitt kast, men det är ok, jag vet att det finns människor som kan komma till undsättning om det blir kris, likväl jag finns för dem. Nu hör jag själv att det blir en smula självömkan men det tycker jag är ok när man är snorig och febrig.
Strax ska jag snyta mig, dricka upp teet, borsta tänderna och hoppas på att sömnen är den bästa medicinen
Godnatt, i morgon är en ny dag
Lördagstankar
Senaste månaderna har jag, liksom de flesta andra arbetat intensivt, men även fyllt på kraft med hjälp av goda möten. Idag kände jag stark glädje och tacksamhet att jag får möta så många intressanta människor och det vill jag gärna dela med mig av.
Under de senaste månaderna har jag utbildat en grupp härliga människor i etik och kultur. Att få se likheter och olikheter ur perspektivet från 15 olika länder och tolv olika språk har verkligen tillfört ny kunskap och stor glädje, för mig och förhoppningsvis även mina kursdeltagare! För att inte tala om knytkalaset vi alla bidrog till, med musik!
Mina duktiga kurskompisar från läkeörtpedagogutbildningen som gett mig nya vänner och framtida kollegor inom växtrikets hemlighet, ingen nämnd och ingen glömd:)
Ordet i centrum på Matmekka i Etnografiska museet, har för mig och andra blivit en oas som ger näring till både kropp och själ. Nya möten med människor ger orden " främlingen är vännen du ännu inte lärt att känna" en innebörd.
I onsdags pubkväll på Skoga där jag vanligtvis håller trädgårdscafe. Tänk er glädjen hos 100 årsrika personer som åt, drack, dansade och lyssnade på Storbandsjazz framfört av 12 skickliga musiker. Att rullstolsdans är konditionskrävande vet jag, men att få träningsvärk måste väl ändå vara ett bra betyg på att lusten driver allt!
Så glad över den härliga gemenskap det innebär att sjunga i en sånggrupp och kör. Efter övningar, knepiga stämmor, lekfulla sånger och många skratt ser jag fram mot Bio Rios singalong visning av filmen Hair, där vi ska värma upp besökarna med lite sånger. Kom dit och sjung vetja!
I kväll träffas häxorna (ni vet vilka ni är) efter jag tänt ljus för mina nära och kära där även Annica och Christina finns med, även om de inte längre vandrar på jorden men bor i hjärtat.
Det är nog sant som forskningen säger, att vad de flesta ångrar på dödsbädden är Inte att de rest tillräckligt eller jobbat mer utan att de inte umgicks mer med sina nära och kära, att det är att leva på riktigt.
November må vara mörk men i hjärtat skiner solen tack vare ni fina, goda och äkta människor som finns omkring mig, ni som vill mig väl och får mig att känna att jag duger och älskar mig för den jag är, tack för att ni finns i mitt liv!
Önskar er en fortsatt fin lördag omgiven av kärleksfulla människor, de som finns här på jorden och de som befinner sig på en annan galax
4 november 2011
Torsdagstankar
Ord
