Nu har jag nyst säkert 20 gånger på raken. Snoret rinner och huvudet känns som om det var fullt med bomull. Det är förkylningstider och det skulle vara ett under om jag inte skulle bli smittad när jag rör mig bland många olika människor.
Det är lätt att känna sig liten och ynklig då man är sjuk, i synnerhet då man är själv. Ingen som kommer med varmt te, handlar vitaminrika juicer, vädrar lakanen och stryker ens panna såvida man inte ringer och ber om det från någon vänlig själ. Har man dessutom som mig, lite svårt att be om hjälp får jag stå mitt kast, men det är ok, jag vet att det finns människor som kan komma till undsättning om det blir kris, likväl jag finns för dem. Nu hör jag själv att det blir en smula självömkan men det tycker jag är ok när man är snorig och febrig.
Strax ska jag snyta mig, dricka upp teet, borsta tänderna och hoppas på att sömnen är den bästa medicinen
Godnatt, i morgon är en ny dag