Det stora ansvaret som tyngde hans magra pojkaxlar, lyste från hela hans uppenbarelse och jag tänkte, han är ung, väldigt ung. 

En känsla av deja vu, det här har jag varit med om tidigare, gjorde sig starkt påmind och jag bläddrade i minnets arkiv, blädder, blädder, blädder....

Pojkar iklädda alldeles för stora uniformer, där axlsömmarna hasat ner på överarmarna och kängor med plats för både tre och fyra par extra strumpor.

Barn mellan 14 och 18 år som offrades då de vuxna männen tagit slut, dött i strid eller blivit fängslade och eftersom Hitler inte tänkte ge upp (alla av manskön som kunde strida för fosterlandet skulle göra sin plikt) skickades pojkarna iväg mot sitt öde.

Jag återkommer till nutiden och pojken har rätat på ryggen där han sitter i traktorn. Kanske är det hans pappa entreprenören som har snöröjningen på sitt ansvar. En upphandling som efter  en vinter som denna ( om den fortsätter) kommer ge honom ordentligt klirr i kassan OM han hittar traktorförare....

Jag förstår i samma stund att han nu får göra som Adolf, försöka ragga ihop alla som kan ratta ett fordon, ge dom direktiv om vilka gator och trottoarer som ska röjas och sedan ösa på, dygnet runt så länge som det regn...jag menar snöar manna från himlen.

Traktorn med sandtråget hängandes bakpå, rullar ner på gatan, gossen sätter på sig sina hörselkåpor som skydd eller kanske för att njuta av en symfoni under nattens arbete och rullar bort mot sitt öde i snöstormen.