Sant
Älskar livet
Tack
Promenerar i kvällningen och känner stor tacksamhet över att jag lever och fortfarande kan känna glädje men också sorg.
Att livet pågår tror jag alla är medvetna om men vi har verkligen olika syn på vad det innebär att leva. För en del är det att söka sig bort till resmål som ligger långt bort från Sverige,B för andra är det att upptäcka sitt eget land, att umgås med nära och kära, att vara del i en gemenskap.
För mig innebär att leva att njuta och uppleva det som finns där man är, Kärlek, glädje, barn, släkt, vänner och upplevelser. Att kunna leva fullt ut i relationer där kärlek och ärlighet är grundstenarna, att dela upplevelser med dem man älskar.
Visst återvänder vi då och då till favoritställen men nyfikenheten att uppleva något nytt tror jag vi alla har, åtminstone vi som har barnet i behåll inom oss.
Ett talande exempel är det faktum att jag varje år måste prova de glassar som är nya för säsongen. Det spelar ingen roll vilken smak de har, de måste testas eftersom jag skulle spricka av nyfikenhet annars. Självklart resulterar det i en och annan miss, ja rentav rätt stor miss. Vad säger ni om gorgonzolaglass, getostglass eller glass med gurkmeja, låter det gott? Jo, det är faktiskt riktigt smaskens.
Ett annat exempel är att jag gärna provar olika restauranger, affärer, ja till och med kommuner att bo i. Tids nog blir jag så gammal att barnet i mig somnat och jag bor på samma ställe, åker till samma resmål när jag har semester, äter på samma restaurang, lyssnar på samma musik osv.
Jo ett ställe jag verkligen vill återkomma till är New Orleans' då Mardi Gras pågår, för det är en av de häftigaste upplevelser jag haft.
Jag vill verkligen ta med mig mina vuxna barn dit och bara njuta, skratta, lyssna på musik, se på konst och alla karnevalståg.
Ja, det ska jag verkligen jobba för! Delad glädje är dubbel glädje och jag vill verkligen dels den upplevelsen med dem jag älskar
Så länge nyfikenheten är drivkraft längtar jag till att utforska nya ställen och nu är det Sverige, från norr till söder, eller tvärtom.
Jag är mätt på att resa till andra länder och längtar efter att åka runt med Peps Perssons toner i öronen " Det här är mitt land, det här är ditt land......"
En fortsatt fin fredagskväll till er alla
Morgon ord
Torsdagstänk
Idag för fyra år sedan
Tack Fina Pucko
Älskade Pucko, idag blev det en sista resa till Djursjukhuset i Bagarmossen. Det känns så oerhört sorgligt att du är borta.
Med stor sorg i hjärtat vill jag ändå dela med mig av texten jag skrev för fem år sedan. Tack världens finaste katt!
Mjauuu.....
Lät det utanför min dörr för en stund sedan.
Utanför stod Pucko och ville komma in. Utan att gå in på detaljer gällande mitt boende eller ägare till denna underbara katt, kan jag bara krasst konstatera att han adopterat mig eller snarare valt ut mig.
Stor, svart och med en pondus som liknar den hädangågna Pavarotti (ja dom skulle kunna vara enäggstvillingar, på alla sätt) visar han alla, att jag är hans kvinna.
Och jag blir smickrad!
När vi tillsammans går ner till hans hus, som han delar med Lotta, Snocke och Inger, ser vi ut som dom stolta piccadorerna i filmen om tjuren Ferdinand. Ni vet den som visas på julafton.
Skillnaden är den, att vår publik består av talgoxar och blåmesar.
Och sedan fortsätter smickret, genom ömhetsbetygelser hela dagen. Han stryker sig mot mina ben, fräser mot alla som kommer i mellan oss och när våra ögon möts är det som han startar ett gammalt ställverk.
GGGRRRRRRR, BRRRRRRRR (hur skriver man hur det låter när man spinner?)
Och snart kommer den tiden då jag överöses av gåvor, varje dag. Näbbmöss, skogsmöss och div.småfåglar läggs med stolthet framför mina fötter.
Han tittar på mig, lite snett leende och väntar på att jag ska visa tacksamhet, vilket inte är lätt......
Men faktum är, han visar på alla sätt att han älskar mig, saknar mig och vill ha mig i sin närhet.
Och det mina vänner, är inte kattskit!
Välkommen!
Jo
Tankar på kvällningen
Måndag och Trädgårdsmässan är över. Ja, egentligen var det klart i går, men efter fyra intensiva dagar, med nedmontering och lastning tog orken slut så hela mpnterinnehållet är kvar i bilen.
Var iväg till en kund på morgonen och såg hans lite, skräckblandade blick när jag kom åkandes med moder jord sittandes i framsätet och tomatplantor i baksätet. När jag gick ner för trapporna, hoppades jag att de skulle ha klarat natten i gränslandet frost, icke frost för risken fanns, trots att jag kvällen innan lindade in dem och de fick natthärbärge i en flyttkartong, kunde frusit bort. Men jag var helt enkelt alldeles för trött för att bära in allt igår.
Kommer in på det här med att ta konsekvenserna efter en medveten handling. Är inte alla handlingar medvetna egentligen, har vi inte alltid ett val? Självklart är det så.
Jag valde igår att inte ta in tomatplantorna eftersom jag bara inte orkade bära in dem, därför får jag ta konsekvensen. Samma sak när jag flyttade till Skärgården 2010, vilket efteråt visat sig bli en av de kallaste vintrarna ( även 2011)
På morgonen var det 13 grader i stugan, på utedasset frös korven i den -20 gradiga kylan, innan den damp ner bland sina kamrater i tunnan. Dricksvatten hämtat från Statoilmacken, drogs i dunkar på pulka upp till huset där snövallarna mätte 1,5 m höga. Hygienen sköttes med bastubad och rull i snön, tvättlappar för blöjstjärtar eller besök i simhallen. Men insikten att livsföringen var konsekvensen av ett medvetet val, gjorde att jag inte klagade. För det hade ju inte förändrat något eller lett till någon positiv förändring. Jag valde att under två år leva på (ett i många människors ögon sett), spartanskt sätt tills jag gjorde ett annat val.
På samma sätt väljer vi allt i livet, arbete, mat och relationer.
Ingen annan gör våra val men självklart påverkas vi av vad som präglat oss i livet, vad vår välkända, själsliga ryggsäck har för innehåll. Har den sedan barnsben packats med självkänsla, godhet, trygghet, mod och tillåtelse att få misslyckas, kan vi lättare hantera svårigheter och se att valet är vårt. Innehållet ger oss förhoppningsvis, självförtroende i handlingar men framförallt en värdegrund, baserad på att behandla människor gott.
Att genom medvetenhet skada medmänniskor genom olika härskartekniker som ex. osynliggörande, förlöjligande och undanhållande av information m.m är inte ett val som ger något gott tillbaks. Även här leder det till konsekvenser som med ett annat ord kallas Karma, man får vad man ger. Men det är trots allt ett val att behandla människor illa, som osynliga, som luft.
Att det grundar sig i en dålig självkänsla och otrygghet säger sig självt, en människa som mår bra har inga behov av att behandla andra illa, nonchalera dem, förminska dem, låtsas att de inte finns, är döda. En god människa som mår bra gör tvärtom, bjuder in alla i gemenskapen.
Avslutningsvis tar jag konsekvensen av att läsa eller skriva på kvällen, nära skymningstimmen, tröttheten ger grammatiska hopp och språket blir som en blandfärs.
Därför gör jag nu valet att släcka lampan, öppna fönstret och sova
Godnatt små kamrater och tack för idag!
Allt behöver inte vara så komplicerat
Avslut på Solstugan
Dag 3
Trädgårdsmässa!!!!
Vi ses väl på Nordiska trädgårdar idag?
Varmt välkommen!!!
Jo
Balkong på Nordiska Trädgårdar
Nummer nio är väldans fin:) tanken är att allt kommer från naturen och kultur betyder odla och allt är kultur, blev bara så självklart när temat var natur. En balkong kan vara ett ställe där man odlar allt, växter, musik, konst, själen.
Tror ni som känner mig ser att det är min balkong...rösta gärna :)
Kom hjärtans fröjd Nordiska trädgårdar
Kom hjärtans fröjd
Ja, det är också ett sätt att fira sin födelsedag på. Har byggt inspirationsbalkong på trädgårdsmässan både igår och idag och visst känns det att kroppen blivit äldre och lyften man gör tyngre.
Men nu är det klart och i morgon startar cirkusen. Varmt välkomna till Nordiska trädgårdar i Älvsjö
Godmorgon
Nästa mässa
Då var det dags för ytterligare en trädgårdsmässa, den här gången Nordiska Trädgårdar som är den största.
När jag får det hedersamma uppdraget att göra en visningsträdgård eller som nu en balkong, tänker jag på samma sätt som när jag bloggar, ingenting, det bara kommer idéer ur skallen. I år har jag hjälp av en ny trädgårdsvän som fungerar likadant. I hennes enorma upplag, beläget i skogen finns det urnor, gamla rostiga stolar, träskulpturer, ja allt möjligt som förvandlas till fantastiska blickfång i min balkong som fått namnet Hjärtans fröjd.
Namnet är symboliskt och handlar om naturen som inspiration och glädje men även tröst. Citronmeliss är örten som fått namnet hjärtans fröjd därför att dess blad just är hjärtformade.
Oj, vad det tar på krafterna att åka runt och kolla en massa ställen där det finns något som passar i min tankevärld om balkong.
Det blir som det blir och det är gott nog!
Somnar nästan nu
Kram på er allihop !
Ord
Nattens drottning
Natten övergick till dag
Gardinen rörde sig som en böljande åker,
i vinden som sipprade in genom det lätt öppnade fönstret
Hon andades in och ut
Kände hur livet passerade genom hennes själ
Erkände kroppens längtan och törst efter en annan kropp
Låg blundandes stilla kvar
Lät händerna smeka den uthungrade kroppen
Till mättnad och tröst i den svarta ensamma natten
Så vackert
Tankar på kvällskvisten
Lyssnade på Mifforadion i morse där olika personer ringer in för att lufta sina tankar.
Det är verkligen befriande att höra programledarna så ärligt och på ett oförutsägbart sätt diskutera och ställa frågor till de som ringer in. Jag tror och hoppas att vetskapen om att de på ett eller annat sätt har något psykiskt funktionshinder, inte är det som gör programmet så bra, utan att de är riktiga människor. Äkta, ofärgade av stympande normer som argt utbrister, Man gör inte så!
Idag handlar programmet om vad man ångrar och att man därmed lär av sina misstag.
En äldre man berättar med sorg, men utan att vara sentimental om något han ångrar djupt, det att han aldrig tog kontakt med sin biologiska far. Han uttrycker starkt sin ledsenhet och avslutar med uppmaningen om att bär du på något som skaver, gör något åt det innan det är för sent.
Jag kommer att tänka på en artikel som spreds som en löpeld 2012 där en australiensisk sjuksköterska som arbetat med döende personer i stor del av sitt liv, skrivit en bok om vad människor ångrar mest på sin dödsbädd.
Var det ånger att inte ha rest tillräckligt mycket, jobbat mer, sett Egyptens pyramider? Nej, Skriver Bonnie Ware, i slutändan handlar allt om kärlek och relationer. Det är allt som återstår de sista veckorna, kärlek och relationer.
Bronnie Ware, som arbetat i många år med att ta hand om döende patienter, berättar:
Under många år arbetade jag med palliativ vård. Mina patienter var människor som gått hem för att dö. Vi tillbringade en mycket speciell tid tillsammans. Jag fanns i deras närhet under de sista tre till tolv veckorna i livet. Människor växer en hel del när de konfronteras med sin egen dödlighet.
Jag lärde mig att aldrig underskatta någons förmåga att växa. En del förändringar var fenomenala. Varje individ upplevde som väntat en mängd olika känslor; förnekelse, rädsla, ilska, ånger, mer förnekelse och slutligen acceptans. Alla patienter hittade frid innan de gick vidare, varendaste en.
När de fick frågan om de ångrade något, eller om det fanns något de önskat göra annorlunda, dök samma teman upp om och om igen. Det här är de fem vanligaste:
1) Jag önskar jag hade haft mod att leva mitt eget liv och inte det liv andra förväntade sig av mig.
Detta var det allra vanligaste som folk ångrade. När människor inser att deras liv nästan är slut och blickar tillbaka är det lätt att se hur många drömmar som aldrig uppfyllts. De flesta hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar och var tvungna att dö med vetskapen om att detta berodde på vad de själva valt och inte valt.
Det är mycket viktigt att försöka uppfylla åtminstone några av sina drömmar på vägen. När du förlorat hälsan är det för sent. Hälsa ger en frihet som väldigt få uppskattar innan de förlorar den.
2) Jag önskar att jag inte jobbat så hårt.
Det sa alla manliga patienter som jag tog hand om. De gick miste om sina barns ungdom och en närmare relation till sin partner. Kvinnor ångrade också detta, men eftersom de flesta tillhörde en äldre generation, var det inte många av kvinnorna som varit familje- försörjare. Alla män jag vårdade beklagade djupt att de spenderat en så stor del av sitt liv i jobbets ekorrhjul.
Genom att välja en enklare livsstil och göra medvetna val på vägen är det möjligt att klara sig på en lägre inkomst än du tror. Genom att skapa mer utrymme i livet blir du gladare och mer öppen för nya möjligheter. Möjligheter som passar bättre med din nya livsstil.
3) Jag önskar jag vågat uttrycka mina känslor.
Många människor hade dolt sina känslor för att inte stöta sig med andra. Detta resulterade i ett medelmåttigt liv, där de aldrig blev vad de hade förutsättningar för att bli. Många utvecklade sjukdomar relaterat till sin bitterhet.
Vi kan inte styra andras reaktioner. Även om människor inledningsvis kan reagera när du ändrar ditt sätt till att vara mer ärlig, så lyfter det i slutändan relationen till en helt ny och mer hälsosam nivå. Eller så släpper du genom ärlighet taget om en ohälsosam relation. Oavsett vilket så tjänar du på det.
4) Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.
Ofta kom mina patienter inte att förstå alla fördelar med gamla vänner förrän de nådde sina sista veckor i livet och då var det inte alltid möjligt att leta upp dem. Många hade fastnat så i sina egna liv att de låtit värdefull vänskap rinna ut i sanden. Det fanns mycket ånger över att vänskap inte fått den tid och ansträngning som den förtjänat. Alla saknar sina vänner när de dör.
Det är vanligt för någon med en hektisk livsstil att låta vänskap rinna ut i sanden. Men när du står inför döden blir praktiska detaljer obetydliga. Människor vill om möjligt få ordning på sin ekonomi, men det är inte pengar eller status som betyder mest för dem. De vill ordna upp saker för sina käras skull. Ofta är de dock alltför sjuka och trötta för att kunna hantera denna uppgift. I slutändan handlar allt om kärlek och relationer. Det är allt som återstår de sista veckorna, kärlek och relationer.
5) Jag önskar att jag hade tillåtit mig att vara lyckligare.
Detta är en förvånansvärt vanligt kommentar. Många inser inte förrän i slutet att lycka är ett val. De fastnade i gamla mönster och vanor och tryggheten i det välbekanta fick styra både känslor och det fysiska livet. Rädsla för förändring gjorde att de låtsades, både för andra och för sig själva, att de var nöjda, trots att de djupt inom sig längtade efter att skratta ordentligt och få göra bort sig igen. När du ligger på din dödsbädd är andras tankar och åsikter om dig långt borta. Det är så underbart att få släppa taget och att le igen, långt innan du dör.
Ja, det tål att tänka på.....
Godnatt små kamrater och tack för idag
Absolut glädje
Godnatt
Godnattord
Har ni någonting velat dra tillbaks tiden? Inte bara någon timme som skiftet från sommartid till vintertid innebär, utan kanske någon månad, eller till och med år?Inte för att det handlar om åldersskräck utan för att på så sätt inte behövt uppleva en händelse.
Det är nog väldigt många tragiska olyckor som avgjorts av tiden eller att någon befunnit sig på fel plats.
Men viljan att dra fram tiden då?
Jo, idag önskade jag att tiden hade gått framåt så forskningen hade kommit längre. Denna förbannade cancer hos så många av mina nära och kära. Tänk om jag kunde dra fram tiden och hämta medicin som botade denna avskyvärda sjukdom, återvända till nutid och överlämna medicinen till de drabbade.
Men nu är dagen idag och den slitna klyschan lev här och nu lämnar en dålig bismak i munnen för det är svårt att bara klippa av banden till gårdagen. Vi är där vi är pga vad vi upplevt och även de mest smärtsamma upplevelser kommer förhoppningsvis blekna bort så småningom. Jag hoppas verkligen att det stämmer, att vi lär så länge vi lever, för då har de smärtsamma upplevelser vi får på vår livsresa en funktion. Vi kan titta bakåt och se på människor som varit onda lögnare, eller egoistiska varelser som våra bästa lärare. Därmed blir den smärtsamma bekantskapen något som vi bär med oss och som vi lär oss något av.
I samband med aidsutbrottet, gick kända personer ut och gav sjukdomen ett "ansikte" vilket var modigt och lärorikt.
Undrar vilken känd person som kommer ge hemorojjderna ett ansikte, eller svettlukten, eller en egenskap som ex vänlighet eller ondska.
Vem ger ondskan ett ansikte?"
Tankar
Glykosider, flavonoider,, bitterämnen, slemämnen och eteriska oljor med Chamazylen som lindrar mensvärk, stödjer matsmältningsorganen, verkar antiinflammatorisk osv..
Att tränga in i läkeörternas värld är som att öppna en dörr till ett rum fyllt av hemligheter. Mycket av de växter som rensats bort i egenskap av ogräs är egentligen magiska botemedel.
Som trädgårdsmästare lär du dig de tama, odlade växterna men är långt i från de vilda även om släktskapen ofta syns tydligt.
Tittar man på Pelargonens fröställning så förstår man varför namnet pelargon, storknäbb kommit till.
Att vår svenskaste mest odlade sommarblomma är släkt med vårt Midsommarblomster syns rätt tydligt för hela Geraniumsläktet är ganska lätt att urskilja.
Jag tittar på de illustrerade bilderna, läser vilka egenskaper just den växten har och vilka aktiva ämnen som är specifika för att ge lindring.
Känner mig plötsligt som en tonåring igen, med sängen full av papper som ska läsas igenom, kompendier med fakta och pennor som då och då trycks in i sidan eftersom de ligger huller om buller.
Smulorna av smörgåsen jag ätit tillsammans med ett örtte (vad annars:) känns som sandkorn som jag vet leder till galenskap i natt, om jag inte borstar bort dem snart.
Jag försöker fokusera, vara målinriktad och väcka studiehjärnan till liv men den lever sitt eget liv. Tankar om livet, funderingar kring människorna som finns runt omkring mig och de som inte finns, längtan till hav och skog, glädje och kärlek, mat och dryck....
Nej nu får jag själsligen fatta mig själv i handen och leda mig in på koncentrationens smala lina och fokusera, sätta ner foten (stamp!) peka med hela handen Swish!........(nä, inte luras bort i tankar på pengaöverföringar när det var ljudet av en hel handflata som riktades framåt jag menade) och sluta skriva ofokuserat trams!
Kanske blir det en kopp Kamomillte och lite lavendel i örngottet så småningom.....hmmm...varför heter det örngott?
Kvällstänk
Jag satt på tunnelbanan och hörde ett par pojkar prata om FB och sina facebookvänner där. De var i 15-16 årsåldern och livet låg framför dem.
-Hur kan du ha över tusen vänner? Frågade den blonde som vi kan kalla Lintott samtidigt som han stirrade ner i mobilen.
- Ja men...du vet, jag spelar fotboll och då blir det kompisars, kompisar å så där, svarade den mörkhårige som vi kan kalla för Sotlugg.
-Men....det är ju en massa tjejer, fortsatte Lintott, känner du verkligen alla, eller är det kompisar till kompisar allihop?
Sotlugg svarade inte utan fortsatte att med tummarna texta ett meddelande till någon av hans ettusentrehundrafyrtioen vänner.
-Den här tjejen ( och nu höll Lintott fram sin mobil framför ansiktet på Sotlugg) hon bor i Brasilien, hur känner du henne?
Tunnelbanevagnen krängde till och Sotlugg tappade sin mobil i golvet.
-Men faan, varför håller du på tjafsa, jag är kompis med henne för hon e snygg ju, ere konstigt eller? Nu tittade de andra resenärerna på pojkarna som båda rodnade.
- Inte konstigt kanske, men har du addat henne som vän, fast du inte känner henne bara för hon är snygg?
-Ja, det har jag gjort, ere konstigt heller, sa han för andra gången.
- Kanske inte konstigt, men skumt....tänk om hon är knäpp, ja tänk om hon är galen och är mördare utan att du vet nåt! Utbrast Lintott
-Spelar ingen roll sa Sotlugg, hon är snygg, det räcker.
Lintott öppnade munnen för att säga något men ångrade sig och började skriva med tummarna också.
Sotlugg sneglade på hans mobil och frågade imponerat, wow, Laleh, känner du henne?
Nä, men hon e snygg.
Utsikt från ett fönster
Kvällsord
Sinnet är som en fallskärm, det fungerar bara om det öppnar sig.
Albert Einstein
Tankar på en parkering
Sitter på parkeringen i väntan på ombesiktning och tankarna flyger omkring, då slår mig att jag nog är synsk, som en del säger.
Allt som jag förutspått har inträffat.
Jag visste hur det hela skulle bli redan för länge sedan.
Sol i vårens tid
Vilken härlig vårdag!
Har jobbat ute på Djurgården idag, vilken underbar miljö!
Det är som om alla barndomsminnen kommer tillbaks varje gång jag är där och det är kanske inte så konstigt. Att åka till Skansen var en regelbunden utflykt som alltid gjorde mig glad och som jag fortsatt med. Därför är det med glädje i hjärtat som jag åker dit å jobbets vägnar.
Tiden går så hiskeligt fort och då jag passerar över bron som går över Djurgårdskanalen känns det som i går. Kärlekspromenader, löpturer, gymnasiepicnic, barnvagnspromenader och nu jobb, mycket tid har faktiskt tillbringats på Djurgården.
Åkte för några år sedan runt Djurgården med en vän som även hon hade minnen från Djurgården, fast på ett annat sätt mer kopplat till sin familj. Favoritplatserna var andra än mina och minnena hennes.
Alla våra minnen och platser som hör i hop med dem bär vi med oss ibland förstärkta av ljud eller dofter.
Det i minnet lagrade ljudet av kajornas kraxande uppe på Skansen och musiken från Gröna Lund gör att jag kan blunda och ändå vara där. Känner mig glad att även i morgon tillbringa dagen på Kungliga Djurgården med blåsipporna i de soldränkta backarna.
Är så tacksam att jag får vara med en stund till
Godnatt tankar
Det är kväll och om några timmar natt med förhoppningsvis djup och kraftgivande sömn.
Jag har egentligen aldrig lidit av något större problem att somna utan försökt att tänka som så att det är ok att vara vaken någon natt eller två, det tar jag igen sen och så har det funkat. Kanske det delvis beror på att jag under livet, i perioder jobbat natt.
En annan orsak kan vara att jag tidigare haft ett relativt litet sömnbehov. Oavsett vilket, är det skönt att få krypa ner i sängen, öppna fönstret och somna.
Under helgen i Barcelona delade jag rum med en kär vän. Vi låg i varsin säng med en arms avstånd och pratade förtroligt i natten och det fanns ingen stress gällande morgondagen.
Då och då vaknade jag till och hörde hennes sovsnusningar, så där mysigt, närvarande och jag kände starkt att människan är ett flockdjur och att sova tillsammans är en naturlig del av det.
Trots det vet jag många som inte klarar av att dela säng eller ens rum. Det kan vara snarkningar, trängsel, varma och svettiga kroppsdelar, ja, allt möjligt som omöjliggör sömn i delat rum.
För mig är det tvärtom, jag sover som ett barn när jag känner närvaron av en annan människa och då självklart helst med den man älskar. Att sova med någon man är trygg med är det bästa sömnmedlet.
Kanske är det inte så konstigt att många människor skaffar hundar och katter? Känslan av en levande varelse, ett bultande hjärta, en kärleksfull närhet till någon annan.
Men för att sömnen ska bli god måste tryggheten finnas där eftersom vi är så utsatta då vi sover. Vi är ju helt utlämnande och utan kontroll, vilket gör att vi måste lita på att den vi delar säng/rum med vill oss väl.
Att vara trygg med någon innebär fullständigt förtroende och fullständig tillit, vilket är något som man förtjänar och inte får. Ett sviket löfte eller en lögn kan räcka för att tilliten försvinner, liksom tryggheten och kanske var det därför jag sov så gott.
För där, i sängen bredvid låg en vän jag var trygg med. Kärleksfull, ärlig och lojal. En människa som jag visste aldrig skulle skada mig, så inte var det konstigt att jag sov som en stock.
I morgon är det vardag och en ny dag ska fyllas med innehåll.
Sov gott
Mums
Barcelonatankar
Kom till Barcelona i torsdags och i morgon far vi hem igen. Det har varit tre dagar fulla med upplevelser, glädje och goda samtal. Barcelona babes som vi kallar oss är fem kvinnor som är väldigt olika men ändå lika varandra. Gemensam nämnare är att vi tycker om kultur och även arbetar med det på olika sätt så samtalsämnena tar aldrig slut.
Museibesök har varvats med restaurangbesök och zoobesök. Långa promenader och taxiresor har fört oss till olika mål. Det har varit som en injektion av kraft, tro och hopp.
Nu ska jag sova till bruset av trafiken utanför.
Sov gott alla människobarn
Frö
Frö
Förberedelse för morgondagen
Det är såtid nu och vi kan riktigt frossa i olika fröer som så småningom blir godsaker att äta. Vad som blir uppenbart är att det som är självklart för mig, inte är det för någon annan.
Att fylla brätten med jord, vattna och plantera frön på lämpligt djup kanske inte är något som alla gjort. Därför förberedde jag idag morgondagens trädgårdscafe med att lägga fram allt som behövs och ge en ordentlig förklaring på frågorna när, var, hur?
Tomater, basilika, chili var några av de fröpåsar jag la fram på vagnen så att morgondagen ska underlättas och jag är övertygad om att det blir bra, även om jag inte är närvarande fysiskt.
Nu är jag tröttare än trött och släcker ner hjärnan för en natts vila tills morgonen knackar på fönstret.
Godnatt alla människobarn
Snart är vi där....
Det känns som det blir en riktig vår, en sådan där vår som jag alltid upplevde som barn. Den lilla videungen som sover lite till, vitsippan som uti backarna står och blåsippelunden som gör att man tappar andan. Doften av nyvaken jord och solen, den livgivande solen.
Det vilar något vänligt och snällt över våren, inga arga vredesstormar och blodröda färger som hösten har, utan ett nyfött, ljusgrönt skimmer.
Likadant borde det vara med människorna runt om, varma, kärleksfulla och snälla, människor som bara vill varandra gott.
Människor som är ärliga, goda, vänliga och pratar med respekt om, och med varandra. Människor som inte är onda och snåla med sin vänskap, mobbar och fryser ut varandra, utan med öppen famn låter alla känna sig välkomna och trygga.
Vänlighet smittar och kärlek är det enda som växer ju mer du slösar med det, är så sant som det är sagt.
"En öppen hand får mycket, en knuten hand får ingenting"
Kväll
Efter helgens intensiva umgänge med födelsedagskalas, ostronmums, många skratt och sovgäst från Skåne har arbetets livet blivit lite lidande.
Som egen företagare existerar inte 40 timmarsvecka utan det blir snarare 60 timmar, varav det blir lön för 20.....så egentligen skulle jag, söndagskvällen till trots jobba lite, men.....
Nu sneglar jag mot pennorna och skissblocket som står och väntar men väljer att sätta på radion, lyssna på Da Capo och hälla upp det sista av vinet från gårdagen i mitt favoritglas.
I morgon är en annan dag
Sov gott alla människobarn
Söndagsord
För sent att lämna kulor
Jag har haft samtal om ånger och dåligt samvete idag. Samvetet har vi fått för att känna ånger, kunna be om förlåtelse . Men ibland är det svårt att rättfärdiga på rätt sätt då tiden gått. Därför är ordet förlåt, ärligt och från hjärtat, något som vi måste vara frikostigare med. Sten Selander är en av de poeter som deltog i boken önskedikten som var min första poesibok. Jag tror jag var åtta år och slukade den.
Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter – jag vet inte var.
Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.”
Kärlek
Lördag
Såtid
