Det känns som det blir en riktig vår, en sådan där vår som jag alltid upplevde som barn. Den lilla videungen som sover lite till, vitsippan  som uti backarna står och blåsippelunden som gör att man tappar andan. Doften av nyvaken jord och solen, den livgivande solen.

Det vilar något vänligt och snällt över våren, inga arga vredesstormar och blodröda färger som hösten har, utan ett nyfött, ljusgrönt skimmer.

Likadant borde det vara med människorna runt om, varma, kärleksfulla och snälla, människor som bara vill varandra gott.

Människor som är ärliga, goda, vänliga och pratar med respekt om, och med varandra. Människor som inte är onda och snåla med sin vänskap, mobbar och fryser ut varandra, utan med öppen famn låter alla känna sig välkomna och trygga. 

Vänlighet smittar och kärlek är det enda som växer ju mer du slösar med det, är så sant som det är sagt. 

"En öppen hand får mycket, en knuten hand får ingenting"