Det är nog väldigt många tragiska olyckor som avgjorts av tiden eller att någon befunnit sig på fel plats. 

Jo, idag önskade jag att tiden hade gått framåt så forskningen hade kommit längre. Denna förbannade cancer hos så många av mina nära och kära. Tänk om jag kunde dra fram tiden och hämta medicin som botade denna avskyvärda sjukdom, återvända till nutid och överlämna medicinen till de drabbade.

Men nu är dagen idag och den slitna klyschan lev här och nu lämnar en dålig bismak i munnen för det är svårt att bara klippa av banden till gårdagen. Vi är där vi är pga vad vi upplevt och även de mest smärtsamma upplevelser kommer förhoppningsvis blekna bort så småningom. Jag hoppas verkligen att det stämmer, att vi lär så länge vi lever, för då har de smärtsamma upplevelser vi får på vår livsresa en funktion. Vi kan titta bakåt och se på människor som varit onda lögnare, eller egoistiska varelser som våra bästa lärare. Därmed blir den smärtsamma bekantskapen något som  vi bär med oss och som vi lär oss något av. 

I samband med aidsutbrottet, gick kända personer ut och gav sjukdomen ett "ansikte" vilket var modigt och lärorikt.

Undrar vilken känd person som kommer ge hemorojjderna ett ansikte, eller svettlukten, eller en egenskap som ex vänlighet eller ondska.

Vem ger ondskan ett ansikte?"