Dagen har tillbringats på Folkoperan deltagande i ett Nordiskt expertråd i sällskap av 200 andra "proffs" inom kultur för äldre.
Kulturministerns visioner kändes faktiskt relevanta med tanke på att 30 miljoner satsas.
Sen var det hjärnforskare, experter från Finland och Norge som presenterade olika projekt, vilka byggde på det faktum att det behövs pengar.
Pengar, detta ständiga gissel!
Även om det finns en hel massa idéer och entusiastiska människor måste pengar till.

Hur som helst var det en intressant dag med det glädjande faktum att det nu kan skrivas ut kultur på recept!

Ligger på hotellet, nej nu blev det fel...
Ligger på sängen i hotellet och ser att klockan är mer än jag trodde.
Blundar, lyssnar, fantiserar om ljudens avsändare.
De randiga lakanen är rena och svala och jag känner att ögonlocken känns tunga,
I morgon är en annan dag.......
Godnatt alla människobarn

Med ett lugn jag sällan upplevt, svänger jag av från vägen, där skylten med ett P lyser med fosforstarkt ljus.

Jag har åkt något längre än halva sträckan på sjutton mil och inser att trots den tidsförlust som mitt stopp åsamkar, måste jag stanna.

När jag står på den långa landtungan, omgiven av vatten, stirrandes över horisonten, känner jag mig helt plötsligt så rik. Rik, för att jag lever, är älskad och har förmånen att kunna älska. Rik för att jag kan se det jag ser.

Då, i mörkret svänger en stor långtradare in bakom mig, saktar in och släcker sina hundratals tivoliljus och öppnar dörren.
För en sekund slår det faktum att jag är står helt ensam, i den svarta gryningen, i den täta vegetationen, på en parkeringsremsa, någonstans mellan Västerås och Norrköping.
Jag reflekterar över hur glöden på hans cigarett har samma orangeröda färg som den röda strimman över trädtopparna.
Han närmar sig mig
Beredd att hoppa in i bilen hör jag honom säga "Visst är det vackert, jag var tvungen att stanna!"
Jag nickar och sedan står vi där, bredvid varandra i tystnaden, två själar i mörkret.
Inget namn, inga ord bara en delad upplevelse av ett underverk.

Sen ett tyst hej då och vetskapen om att aldrig ses igen

I dag har jag varit på kattjakt. Under ett par timmar åkte jag och systern runt bland gårdar och torp för att leta efter Snocke, en grå och vit katt som är räddare än rädd.
SNOOOCKE !!!!! Lät det över nejden då vi ropade efter honom.
Att grannen inne i skogen, på andra sidan upplyste om att en av hans egna katter blev dödad av ett lodjur, gjorde inte att systerns oro blev mindre....

Och så fortsatte jakten. Runt på vägarna med blicken skärpt och med kattmat och transportlåda i beredskap, men ingen Snocke.

Trots att vi inte fann honom tändes en gnista av hopp då grannarna kanske hade sett en liten grå katt.
Vi får hålla tummarna
Sov gott

I går etter jag varit på mässa hela dagen, hämtade jag min älskade vän Ann och vi körde hem till gården. Allt eftersom kvällen övergick till natt, pratade och pratade och pratade och pratade vi minnen och framtid.

Det är verkligen så att äkta vänskap ären lika stark känsla som kärleken är, kanske just därför att det är kärlek.
Sen följde en dag av samtal, skjuts hem och dop av lille Loke, Bills elfte barnbarn.
Mao har det varit en dag fylld av fler känslor och upplevelser som lett till att jag är trött nu, väldigt trött!!!

I morgon är en annan dag
Godnatt

I morgon är det fredag och veckan har rusat i väg.
Känner stor tacksamhet över att snön dröjer eftersom väg 56 mellan Västerås och Norrköping i princip saknar belysning. Av de drygt 17 mil som jag kör varje tisdagsmorgon, med start kl 5.30 är det inte många mil som jag kör i annat än bilens lyktor.
I september då jag började pendla, kunde jag njuta av den fina trippen där glasbruk, kulturgårdar och hisnande vackra vyer bidrog till att de 2,5 timmarna gick snabbt.
Men nu, med mörkret som omsluter bilen och möte med långtradare efter långtradare, som med sina enorma lysramper bländar mig, känns resan betydligt längre.
Kände faktiskt i går då jag körde hem på kvällen att kanske blir det tåg om kung Bore slår till med kraft.
Den som lever får se.

I morgon väntar mässdeltagande med husrådet och därefter träff med fina Ann som är här på kort visit från Paris.
Godnatt alla människobarn!

Flickan under nymånen av Bo Bergman..

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag,
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll ska jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag

Här grävs det och grävs det.
Meter efter meter i styv lera och med vintern flåsande i nacken.
Det måste vara väldigt skönt att slippa just årstidsstressen i samband med förberedelser inför kung Bores ankomst.
Inte behöver dom förbereda att ta in redskap, hälla i frostskydd och sätta på dubbdäck i Medelhavet?
Visst kan jag lämna Sverige och tillbringa vintern på annan ort, som jag gjorde i fjol då jag åkte till USA på annandag jul och kom hem lagom till påsk, i stället för att gnälla. Men läget är annorlunda nu när jag har en gård, på gott och ont.
Det är så mycket jobb som ska göras med målning, grävning osv.
Jobb som tar tid från kreativiteten även om det är roligt och kanske en smula kreativt också.
Men jag längtar till penseln och att öva på mitt dragspel. Skriva fler texter, sjunga, .baka och planera inför kommande vårs blomning.
Just nu i denna stund, tar jag beslutet att även om mörkret faller tidigt och vi med största sannolikhet kommer att bli insnöade ( det är ju första vintern så jag vet inte) ska jag öva lite på klaveret varje dag och detsamma med måleriet och skrivandet.
Allt har sin tid och målningen av fönster och annan renovering får vänta till etter jul.
Det känns redan lättare!
Ha en fin lördag!

Har tittat på fotboll, matchen Sverige Portugal.
Jag kan inte påstå att det hör till vanligheterna men nu blev det så och det var jättespännande! Kanske just för att det var två länder som funnits i mitt liv sedan jag var liten.
Sverige eftersom jag är född här och Portugal för att min svåger kom därifrån som en främmande fågel med fados, calderada och grillade sardiner. Men det är en annan historia

Nu väntar sängen
Godnatt alla människobarn!

Tippetippetipptapp, dagarna har tiptappat på och det är redan torsdagskväll. Norrköping, trädgårdscafe, fotografering och nattbesök hos fina Rosita.
Samtidigt är det mycket som jag inte fått till, av tidsbrist.
Men jag försöker leva som man lär och andas djupt, känna inåt och verkligen kunna säga till mig själv, lilla Ulla du har gjort så gott du kan.
Tippetappetipp tomtar smyger fram ur hörnen, eller snarare dammråttorna och då inser jag att huset är stort med plats för många råttor.
I morgon är en annan dag fylld av jobb så råttjakten får vänta till helgen.

Önskar er alla en fortsatt fin kväll

Helgen har varit en mamma dotter helg i lugnets tecken.
På fredagen följde dottern med till gården och sedan har vi ätit och pratat, ja softat helt enkelt.
I går skulle Anna göra en äkta chili, ett långkok som hette duga.
I timmar, si så där 6, kokade högreven tillsammans med 10 olika chilisorter till det baravar trådar kvar. Men gott blev det.
Eftersom vi båda arbetat så hårt sista tiden var behovet av vila stort, så planerna om att måla la vi åt sidan för att i stället samtala.
Om studier, relationer, mat, ja allt möjligt.
Tänk vad jagtycker det är roligt att umgås med mina barn.
Så nu ligger jag i sängen efter att ha följt Anna till stationen.
I morgon är det måndag och en my vecka!
Sov gott alla människobarn

För mig som alltid varit morgonpigg, ja tom skrytit om det, känns det väldigt jobbigt när jag nu liider då klockan ringer klockan 5.30.
Även om jag fortfarande ofta föregår tiden, genom att öppna ena ögat och konstatera att klockan inte är fem ännu, har snoozeknappen blivit väl använd.
På helgerna har jag sovit över mitt terapiprogram da Capo, som varit så glädjerikt och kraftgivande.
Inser att jag utan problem sover till sju vilket innebär att efter frukost, morgondusch och toabestyr känns det som halva dan har gått.....
Kanske kör jag ett för högt tempo eller har höstmörkret bidragit till tröttheten.
Vem vet?
Nu sitter jag här vid frukostbordet, med mitt kaffe och känner att snart går startmotorn igång.
Hoppas att ni alla får en fin dag

Ligger på fyra stolar och tar en liten vila mellan två handledningsgrupper.
Det är välbehövligt eftersom jag startar dagen klockan fem med 2.5 timmes bilkörning i mörkret och varit hängig i ett par veckor. Jo, det är en intensiv period med många projekt och då går det inte att vara sjuk.
Så nu ligger jag här en kvart till....

Och så var årets häxfest över.
Det är häftigt när starka, roliga och intelligenta kvinnor en gång om året träffas, delar med sig av året som gått och fullständigt ger sig hän åt att bara vara i stunden. Äta fantastisk mat, skratta, gråta, sjunga, dansa och en och annan häxkonst:)
Häxkonst ja, i alla tider har det funnits kvinnor som kan växter, tolka väder, ge vägledning och trösta.
Kvinnor som i och med detta blivit ett hot mot samhällets experter.

När jag vägleder eller berättar om växternas kraft blir jag glad och stärkt av detta. Jag känner stor tillfredställelse att få bidra till utveckling och ökad självkänsla hos dem som söker vägvisning och kunskap.
Nu är kvällen här och natten ger sig till känna.
I morgon är en ny dag.
Sov gott!

Har sovit dåligt de sista nätterna, liksom varit uppe i varv.
Tankarna surrar i skallen, fullt av tankeflugor och tankehumlor som på en sommaräng.
Bzzzzzzzz.... Låter det av idéer och sångslingor samt annat smått och gott.
Det kanske bara är naturligt att det är så här när man åker runt så mycket?
I morgon kommer 12 häxor hit och det ska bli såååå kul, längtar riktigt!
Så trots den tidiga timmen säger kag godnatt till er alla!